Så här sa Annie Lööf i sitt Almedalen-tal i dag:

Sverige har världens mest beforskade stam av vargar. Den ökar med, i
snitt, ungefär 15 procent om året. Resultatet blir både inskränkningar i människors liv,
minskad jakt och skador på tamdjur. Det är i mina ögon dags att EU håller sina tassar borta
och att vi faktiskt får jaga varg. Precis som vi jagar björn, eller lo.

Så här skriver Världsnaturfonden om lodjur på sin sajt:

När antalet återigen minskade blev lodjuret åter fridlyst i hela landet 1991. Alltför hård jakt i kombination med rävskabb är troligen orsak till nedgången. […] Trots att lodjuret är fridlyst förekommer det olaglig jakt, särskilt i områden där snöskoter underlättar uppspårandet.

Och så här skriver Järvzoo på sin sajt om lodjur:

1986 fridlystes därför lodjuret i hela landet utom i renbetesområdena i en period av tre år. Fridlysningen ändrades av jakttidsberedningen 1989 till licensjakt, men i januari 1991 beslöt regeringen om total fridlysning av lodjur i hela landet – inklusive renbetesområden.

Till saken hör att licensjakt på lodjur är tillåtet – med dispens från EU:s art- och habitatdirektiv. Världsnaturfonden har i några år försökt förmå Naturvårdsverket att berätta varför vi i Sverige bryter mot svensk lag – licensjakten sker nämligen under parningssäsongen.

De stora svenska rovdjuren, björn, varg, järv och lodjur, har blivit fler. Under de senaste tio åren har den svenska rovdjurspolitiken varit ganska framgångsrik.

Tills i dag då riksdagen tog beslut om en ny politik som säkert gynnar jägarna, men knappast garanterar rovdjurens tillväxt.

Så blir det när jägarna har rösträtt, blir valda och till slut kan hamna i riksdagen.

Vargarna däremot, de får gömma sig i skogen och vågar de ens närma sig Stockholm, då blir de skjutna på stubinen. 

Eva Franchell