Dags att skydda Ojnareskogen för gott

Nej, ingen vet om Ojnareskogen är räddad.
Inte ens Naturvårdsverket kan på rak arm avgöra vad måndagens besked från Högsta domstolen egentligen innebär. Klart är att domstolen vill pröva en del av rättsprocessen kring det planerade kalkbrottet i Ojnareskogen.
Men det är verkligen en snårig historia.
De juridiska turerna kring kalkbrottet har varit många. Till en början var det lätt. Länsstyrelsen sa nej till kalkbrytning i skogen som ju skulle bli nationalpark. Miljödomstolen sa givetvis också nej.
Men då överklagade Nordkalk till Miljööverdomstolen. Företaget köpte en utredning av expertmyndigheten SGU och till slut fick man dåvarande miljöministern Andreas Carlgren att ändra lagen. Nordkalk fick sitt tillstånd.
Tala om effektivt lobbyarbete.
Naturvårdsverket och ett 20-talet organisationer överklagade domen till Högsta domstolen som i dag tog sitt beslut. Medan Naturvårdsverkets jurister analyserar den verkliga innebörden av det kan vi ändå konstatera att Ojnareskogen har fått en frist.
Nu är det dags att lobba tillbaka.
Miljöminister Lena Ek har hittills mest skjutit ifrån sig frågan, men det finns faktiskt en sak hon kan göra. Hon behöver inte lägga sig i domstolens arbete, hon behöver inte ens ändra lagen utan bara följa de miljölagar som redan finns i Sverige och EU.
Med risk för att anklagas för uppvigling tycker jag att Naturskyddsföreningen, Greenpeace, Fältbiologerna och alla andra organisationer ska öka trycket på miljödepartementet. Det finns många som kan bidra i kampen.
Det är dags att skydda Ojnare för gott.
Eva Franchell