Snart är det en vecka sedan Fredrik Reinfeldt meddelade att han skulle avgå som statsminister. Hur har han det i dag?

Man kan tänka sig att det är bittert att inte få vara statsminister, att inte få bestämma. Att inte ha makt.
Och kanske värst: han får ingen byst!

Det var 2008 som Riksdagsstyrelsen beslutade att ändra sina regler för när minnesmärken över tidigare statsministrar skulle få placeras i riksdagen.

De gamla riktlinjerna — som antogs när mandatperioderna var treåriga — sade att det krävdes tre hela valperioder (då nio år, nu 12 år) för att en tidigare statsminister skulle föräras en porträttbyst i riksdagen. Men efter ändringen krävs det ”bara” att man varit statsminister i 10 år för att få en byst. Det där gjorde att exempelvis Göran Perssons ansikte ska bevaras för eftervärlden i bystform i riksdagen.

Redan 2011 spekulerade Victor Bernhardtz i Dagens Arena att Reinfeldt nog skulle leda Moderaterna över valet 2014 och avgå tidigast 2016 just för att få denna byst.

Svenska folket ville annorlunda och Reinfeldt får ingen byst.

Vi får försöka minnas honom på något annat sätt.

Du är fem år gammal och du är tillsammans med din mamma på lekplatsen. Du gungar, du hoppar runt och åker rutschkana. Det är andra barn där, andra föräldrar.

Plötsligt får din mamma en fråga från en annan mamma. Du hör hur den andra mamman frågar:
– Tycker du att ditt barn är snällt?

Din mamma blir tyst. Hon tittar på dig. Hon ser dig rakt i ögonen.

– Det där får du svara på.

En liknande scen har utspelat sig på en helt annan lekplats.

Vänsterpartisterna Hans Linde och Alice Åström kräver i Göteborgs-Posten en sanningskommission för att granska det svenska samarbetet med CIA i arbetet mot terrorismen. De tar särskilt upp avvisningen av två egyptier år 2001 och uppgifterna om CIA-flyg på svensk mark år 2005.

Hans Linde och Alice Åström kritiserar konstitutionsutskottet:

”Inga av de uppgifter som nu avslöjats har framkommit genom riksdagens granskning.

I stället har det varit media som gång på gång lyckats gräva fram de nya uppgifterna.”

Det har de rätt i. Den svenska riksdagen är sämre än det tyska parlamentet och den amerikanska kongressen i att granska och utkräva ansvar.

Varje gång konstitutionsutskottet slarvar med sitt arbete försvagar riksdagen sin ställning och argumenten stärks för sanningskommissioner där de ansvariga får uttala sig under ed.

Mats

Äsch, jag försökte mobilblogga direkt från äktenskapsomröstningen i riksdagen men mina små rapporter gick inte fram. Så här skrev jag:

De sa Ja!
1 april 2009, klockan 16:20
Beslutet är fattat! Med 225 ja, 22 nej och 16 avstår har riksdagen röstat igenom om den nya äktenskapslagen.

Jubel följde
Skrivet av Åsa Petersen 1 april 2009, klockan 16:22
Applåder och jubel följde beslutet. Det var märktigt när en förkrossande majoritet riksdagsledamöter ställde sig upp i bänkarna för att ropa sitt JA. Åhörarläktaren var fullsatt.

Vakten rusade in
Skrivet av Åsa Petersen 1 april 2009, klockan 16:25
Vakten i pressrummer hade aldrig förut hört sådana applåder i riksdagens kammare. Hon rusade mot pressläktaren för att se vad som pågick. Nu blir det bröllopstårta på Mynttorget!

Åsa

Riksdagen debatterar just nu den könsneutrala äktenskapslagen. Bara de moralkonservativa kristdemokraterna kommer att rösta nej.

Kristdemokraten Yvonne Andersson beklagar att riksdagen förändrar äktenskapslagen på ett sätt som ”sårar människor och gör att de inte känner igen sig”. Hon tycker att det är ”ett oskick helt enkelt”.

Väldigt många människor kan nog se att det är dagens diskriminerande lagstiftning som ”sårar” människor och gör att de ”inte känner igen sig”.

En könsneutral äktenskapslag är ett steg mot alla människors lika värde och rätt. En sådan lag kan bara ”såra” den som vill fortsätta med diskrimineringen. Som anser sig ha rätt att godkänna eller fördöma andra människors kärlek.

Åsa