Dags för socialpolitik
Utanförskapet, minns ni det?
Inför valet 2006 dök det upp i det politiska språket för att beskriva konsekvenserna av vad man kallade en socialdemokratisk bidragspolitik.
Allt som kunde betecknas som dåligt – bidragsberoende, passivitet, missbruk, våldsamhet, social och ekonomisk utsatthet – skulle in i begreppet och snart talades det om att en miljon svenskar befann sig i detta utanförskap.
Det var som att bidragen, transfereringarna och de sociala försäkringarna inte fanns för att linda fattigdom och utsatthet utan för att skapa fattigdom. Arbetet – oavsett hur det såg ut, oavsett villkor och lön – skulle leda en ur otryggheten.
Så såg den nymoderata tanken ut.
Vad är utanförskap? Enligt rapporten ”Innanför ’utanförskapet'”, som uppmärksammas av LO-utredaren Kjell Rautio, kan utanförskapet beskrivas så här:
Begreppet mäter inte frånvaro från arbetsmarknaden i någon generell bemärkelse, utan enbart sådan frånvaro som kompenseras med ekonomisk ersättning från socialförsäkringssystemen. De som verkligen står utanför trygghetssystemen räknas, hur konstigt det än kan låta, inte in i utanförskapet.
Genom att förkorta ersättningstiderna och skärpa reglerna i trygghetsförsäkringen kan man hävda att utanförskapet minskar – oavsett hur det påverkar sjukfrånvaro, arbetslöshet eller sysselsättningen.
Som Kjell Rautio skriver:
Vill man hårdra det hela kan man uttrycka det så här; Det är enkelt att skapa ett samhälle helt utan utanförskap. Avskaffa alla offentliga skyddsnät och låt människor falla rakt ned i hemlöshet eller tas om hand av anhöriga när de exempelvis drabbas av sjukdom eller arbetslöshet. Utan socialförsäkringar – inget utanförskap.
Kontroll, straff och krav har varit modellen för ”arbetslinjen” och det har gett effekt – både för människor som drabbats och för det politiska samtalet.
Vem har vågat tala om socialpolitik under valrörelsen?
Moderaterna och den borgerliga alliansen har så framgångsrikt stämplat ut frågorna som förlorarfrågor att ingen riktigt vill ta i dem.
De konkreta lösningarna för hur vi bekämpar psykisk ohälsa, hemlöshet, beroende, ökande klyftor, social utslagning och för hur vi håller ihop Sverige har låtit vänta på sig.
Det måste bli ändring på det nu.
Låt pratet om utanförskapet sluta och socialpolitiken komma tillbaka.