Sveriges just nu mest spännande kolumnist, Per Schlingmann, berättar i en Svenska Dagbladet-krönika att kreativitet, det är att hälla sprit i läsk. Hur kom han till den insikten?

Han har varit på ett mingel på Hotel Birger Jarl i Stockholm och sett festliga julgranar. Dessutom har han varit på ett annat mingel. Och vips så blev det en text!

Dessutom hinner Schlingmann med att nämna några varumärken och företag vid namn som han kanske, kanske inte får betalt för att nämna. Schlingmann är ju förutom en superspännande kolumnist även konsult (med uppdrag för bland andra Postkodlotteriet och Eniro).

25 november skrev Schlingmann en krönika om att skivbolag blir mer som banker. Kanske fann hans inspirationen till den texten på Polar Music Prize- minglet? 30 september skrev Schlingmann om att sociala medier flyttar makten och nämnde där det lovvärda initiativet FATTA – som bland annat har en samarbetspartner i skivbolaget Universal Music (som sedan 1989 äger Polar Music). Samma dag som Schlingmann skrev texten frågade han för övrigt ut FATTA:s initiativtagare på Bokmässan i Göteborg.

Ett intressant arbetssätt, minst sagt.

Mingla på så ses vi i spalterna snart igen, Per!

Det finns dagar när jag inte kan låta bli att häpna över den gren av journalistiken jag själv arbetar med. Att vara ledarskribent kan verkligen kräva ett snabbt fotarbete, och även om jag antagligen kastar sten i glashus måste jag lyfta fram kollegan på Svenska Dagbladet, Per Gudmundson.

I dag tar sig Gudmundson an sambandet mellan arbetslöshet och lönespridning. Eftersom liberala ideologer, både politiker och ekonomer, gärna pekar ut bristen på låglönejobb som den svenska arbetsmarknadens akilleshäl är det ingen liten fråga.

Gudmundson går också grundligt till väga. Han har studerat EU-statistiken i jakt på bevis för att arbetslösheten är resultatet av Sveriges höga ingångslöner.

Problemet är bara att siffrorna inte visar på något samband. Visst finns det länder med en stor andel lågavlönade som också har låg arbetslöshet, men det finns också länder som vid sidan av många lågavlönade också har många arbetslösa.

Åt andra hållet spretar Gudmundsons exempel på samma sätt. Höga lägstalöner betyder i bland hög arbetslöshet, och i bland låg.
”Siffrorna från Eurostat lånar sig inte till plakatpolitik” konstaterar Gudmundson, kanske med adress till vännerna på den lite tokliberala högerkanten.

I en avancerad ekonomi som den svenska skulle inte ens fri lönesättning leda till full sysselsättning, enligt Gudmundson.

Sedan kommer han till slutsatsen. Och gissa vilken den blir?

Svenska lägstalöner borde i alla fall sänkas. Några jobb borde det väl i alla fall kunna bli, kanske i servicesektorn, resonerar Per Gudmundson.
Och det är här han avslöjar ledarskrivandets innersta problem. När slutsatsen är given blir uppgifter om hur det ser ut i verkligheten bara till besvär.

Särskilt när verkligheten inte passar in i den ideologiska mallen.

Ingvar Persson