Tobakslobbyn har, inte så förvånande, länge argumenterat mot alla regleringar av tobak.

I dag hade riksdagens EU-nämnd uppe frågan om varningsskyltar på cigarettpaket. Bakgrunden är att EU efter förebild från bland annat Australien vill använda otäcka bilder på cigarettpaketen i avskräckande syfte.

Regeringen vill säga nej till EU-förslaget med hänvisning till den grundlagsreglerade yttrande- och tryckfriheten. Enligt Ekot lyfts särskilt Tryckfrihetsförordningen fram.

Tobakslobbyn, med Philip Morris AB i spetsen, har i många år försökt vrida tobaksfrågan från att handla om folkhälsa, att människor inte ska få lungcancer och dö (trist debatt för affärerna), till en fråga om yttrandefrihet (pseudodebatt som inte skadar affärerna).

Redan i propositionen om nya Tobakslagen (Prop. 1992/93:185 s. 75 f.) sammanfattas exempelvis synpunkterna från Philip Morris AB:

Philip Morris framhåller vidare att förslaget är behäftat med mycket allvarliga brister i juridiskt avseende, bl.a. gällande förhållandet till den grundlagsreglerade yttrande- och tryck- friheten, rättssäkerhetsaspekter m.m.

Detta argument återkommer senare från olika avsändare varje gång tobak ska regleras, och nu alltså från Sveriges regering.

Jag är ingen expert på detaljerna i den grundlagsreglerade yttrande- och tryckfriheten men nog verkar det lite konstigt att man inte skulle få reglera vad som står på cigarettpaket med just det argumentet? Borde inte samma grundlag (från 1700-talet!) i så fall förhindrat ”Rökning dödar”-lapparna som redan sitter där?

Regeringen för också ett resonemang om att 75 procent är en för stor del av cigarettpaketet, medan 50 procent är en acceptabel del. Låter det rimligt att tryckfrihet är en fråga om procentsatser? Skulle 50 procents censur av en tidning var okej men inte 75 procent?

Eller är det helt enkelt så att regeringen tittat för djupt i glaset på senaste lobbyistmiddagen och nu försöker hitta juridiska argument för en orimlig ståndpunkt?

Jag vet inte, men frågar åt en kompis?

Anders Lindberg