Vad kan utomjordingar rapportera hem om oss?

Ufo-filmerna är äkta. Det rasslade till rejält bland ufo-fantaster när Pentagon i veckan bekräftade att de tre filmer som visar flygande föremål är autentiska.
Det första klippet är från 2004, och de två andra från 2015. Stridspiloter på träningsuppdrag över Florida hörs på filmerna uttrycka förvåning över flygande objekt som plötsligt byter riktning, och rör sig emot vinden.
“De kunde accelerera, sakta ner och sedan nå hypersoniska hastigheter”, berättade löjtnant Ryan Graves för New York Times.
“Det luftburna fenomenet är fortfarande oidentifierat”, meddelar det amerikanska försvarsdepartementet.
Mer behövdes inte för att spekulationerna om utomjordingar på regelbundna besök skulle få förnyad kraft i forum och poddar världen över. The truth is out there!
Frågan är: om utomjordingar kikade ner på oss nu, vad skulle de se? Efter att tidigare ha besökt en illa sargad planet, där klimatkrisen är ett faktum, glaciärerna smälter och oljespill fläckar världshaven. Samtidigt som vetenskapliga framsteg avlöst varandra, har också klyftorna ökat och krigen fortsatt att skörda människoliv.
Så vad ser de när de nu tittar ner? Om de dokumenterat klimatkrisen, så skulle förändringen i vårt beteende kunna kopplas till nödåtgärder. Flygplan som står på marken, jättelika färjor som långtidsparkerats i hamnar, trafikmuller som tystnat. Fabriksskorstenar som slutat spy ut föroreningar.
“Kanske försöker människorna bromsa krisen”, skulle de kunna resonera.
Men så skulle de notera ett annat märkligt skifte. Tomma torg, ödsliga gator, och där det finns folk – tendensen till att hålla avstånd. En plötslig distans mellan människor.
Den fysiska kontakten verkar på många håll ha upphört, kindpussar och kramar har försvunnit vid möten. Hela världen har satts i ett märkligt pausläge. Samtidigt fortsätter på många håll väpnade konflikter, och i flyktingläger, fängelser och ghetton har inte människor alternativet att hålla avstånd.
Vad skulle små gröna män dra för slutsatser om detta märkliga standby-läge?
“Kanske grubblar de och försöker finna rätt väg framåt”, skulle de kunna spekulera.
Det skulle i så fall vara ett riktigt antagande. Vi människor har satts på en ofrivillig paus, och hur lång den blir vet vi inte än.
En paus är en chans att ifrågasätta det man gjort, och kanske byta riktning. Så att när vi kommer ur det här, gör vi det till något mycket bättre. En smartare skött, bättre omhändertagen planet.
Så att små gröna män, vid nästa besök, får något betydligt mer glädjande att rapportera hem om.

Öde gator i Paris, Frankrike, i april.