Bildt borde nog hålla ordning på e-posten
Ett brev betyder så mycket.
I dag kan Aftonbladet berätta om IT-forskaren Johan som skojade lite och skaffade sig en e-postadress med ”Carl Bildt” i. Det var roligt ända tills han faktiskt fick den riktige Carl Bildts brev.
Att Carl Bildts brev hamnar på avvägar beror på den allmänna röra som orsakas av att utrikesministern inte använder regeringskansliets officiella kanaler för att kommunicera.
Som Aftonbladet kunde berätta i lördags använder utrikesministern i stället sin privata Gmail-adress.
Det kan tyckas mest klantigt men problemet är att vem som helst kan samla och kartlägga utrikesministerns kontakter, instruktioner och synpunkter på saker. Även om de enskilda handlingarna säkert inte är hemligstämplade, där kanske vi får tro utrikesministern på hans ord, är mönstret, systemet definitivt hemligt.
Delar av det, som utrikesministerns kommunikation med försvars och säkerhetsmyndigheter, kan till och med vara kvalificerat hemliga. Det är kommunikationsvägar som måste fungera i kris och som inte bör kunna kartläggas av någon utomstående. Problemet är att vi inte vet, och det är Carl Bildts eget agerande som skapat osäkerheten.
Att en privatperson fick en brev från EU:s utrikespolitiska ledning avsett för Carl Bildt bevisar att även kontakt med EU, och möjligen även främmande makt, sköts via privata e-postadresser. I varje fall tvekade tydligen inte en tjänsteman att skicka känslig information om läget i Kosovo till en privat adress snarare än den normala tjänstevägen. Information som garanterat omfattas av utrikessekretess.
Hittills har Carl Bildt och UD mest slingrat sig, de är vana att komma undan med vad som helst. Men frågan måste ändå ställas hur utbrett detta bruk är. Sekretessen finns ju trots allt av en orsak, de officiella kanalerna är uppbyggda för att garantera säkerhet, offentlighet för media och riksdagens kontrollmakt över regeringen.
Allt detta åsidosätts av Carl Bildt, uppenbarligen systematiskt.
Anders Lindberg