Jag kanske har fastnat i den holländska vinkelvolten men det finns betydligt värre saker att snöa in på, än på holländska fotbollstulpaner som blommade sent 80-tal.

Jag var en sån kille som fastande för Holland, deras tajta, orangespräckliga landslagströjor, deras spänstiga namn, van Bastens elegans, Gullits frisyr, Koemans vrist, Hans van Breukelens ordentligt nedstoppade landslagströja och de kritvita Uhlsport-målvaktshandskarna. Fick han verkligen ett splirrans par inför för varje match?

Den Kärleken.

Mina lagkamrater i mitt P10-lag slogs om nummer 10-tröjan. När laget började underprestera, för att vissa började grina när de fick kränga på sig 7:an eller 11:an, gjorde tränarna upp ett schema över nummer 10-tröjan, så att alla glin skulle få känna sig lite som Maradona i åtminstone en match.

Jag vill minnas att jag struntade i det där. Jag gillade ju Marco van Basten, och det var en ynnest att få rafsa fram tröja nummer 12, ett par shorts och samtidigt försöka få tag på de mjukaste av de där stenhårt söndertvättade strumporna ur trunken med matchställen som gått i arv inom föreningen i flera år, och som föräldrarna fick turas om att släpa hem och tvätta mellan matcherna.

Det fanns två läger också. De flesta på ”min” sida av järnvägen, som delade byn på mitten, föll för van Basten, Gullit och Rijkaard, deras orange Holland och rödsvarta Milan. Den andra grupperingen, de som bodde på ”andra sidan” och som gick i skola där, fastnade i tyskarnas grepp. Varför det blev så har jag än i dag svårt att få någon klarhet i. Det kanske handlade om kompistryck. Någon började och så hängde de andra på. De sprang i alla fall runt med blåsvarta Inter-tröjor, med Matthäus, Klinsmanns och Brehmes namn tryckt på ryggen.

Ett holländskt Milan-läger och en tysk Inter-gerilla.
Det var tider det.

Och när vi ändå är inne på ämnet så kan vi väl ta oss en titt på Ruud Gullit, och inte bara snöa in på alla hans ”doelpunten”. Ruud hade ju flera stängar på sin lyra, och var rent överjävlig på att…

…slå långa bollar som hans kamrater längst fram var hyggliga på att utnyttja.

…hoppa upp, hänga kvar, hänga kvar lite till och tillslut nicka. Hårt. I mål.

…krama om sina värsta fiender både med och utan tröja.

…och glänsa i rollen som en holländsk motsvarighet till Christer Glenning.

/ Leifby