LONDON.

Det är inte varje dag man vaknar upp i London, efter att ha sovit med öppet fönster en novembernatt, och berättar om Erik Nivas pung i direktsänd radio.

Nyfikna på det och den? Ratta in Radio1:s Sportvärlden i så fall.

England-Sverige i kväll.

Augusti, oktober, november, februari, mars… ja, ni vet hur det brukar se ut i träningslandskamperna. Ingen orkar tända till och ingen vill sticka in en tå eller en fot i en situation som känns lurig.

Och så en 13-14 byten strax efter paus.

Träningslandskamper är vad de är, men det som väntar på Weeeembeeerleeee i kväll är faktiskt någonting annat, oavsett hur många biljetter som sålts, oavsett hur många spelare Fabio Capello väljer att byta ut i den startelva som slog Spanien och oavsett vad Erik Hamrén säger.

I går förklarade han att statistik och historia inte spelar så stor roll.

Skitsnack, säger jag.

Sverige går ut på Wembley i kväll för att försvara en 43 år lång tradition och om Hamrén inte använder det i sitt pepptalk blir jag förbannad.

Sverige har inte förlorat mot England sedan våren 1968 (ja, våren 1968, det hände grejer då som ni vet) och sedan Sven-Gunnar Larsson – Jan Karlsson, Krister Kristensson, Björn Nordqvist (C), Roland Grip – Bo Larsson, Sven Lindman, Leif Eriksson, Inge Ejderstedt – Thomas Nordahl, Örjan Persson gick ut på Wembley och fick stryk med 1-3 mot de regerande världsmästarna.

43 jävla år mot England, Lineker, Shilton, Pearce, Gascoigne, Gerrard, Beckham, Rooney, Lord Nelson och fan och hans moster.

43 års slit och jävlar anamma av Tore Cervin, Anders Grönhagen, Peter Larsson, Robert Prytz, Pontus Kåmark, Janne Eriksson och många fler, ett Johnny Bråttom-mål, en ++++++-match och tusen perfekta glidtacklingar av Glenn Hysén, ett Brolin-Dahlin-Brolin-väggspel som borde ställas ut, två hål i låret på Håkan Mild, kärnkraftverket Johan Mjällby, en vänsterfot från Niclas Alexanderssons och mycket mer än så.

Det här är en av de finaste sviterna vi har i svensk idrott – och det vore för jävla synd om vi slarvade bort den.

För att skapa lite skön stämning inför avspark tar jag er tillbaka till det glada 80-talet, då gastutan var het och Roger Ljungs vänsterslägga fortfarande var ett anfallsvapen.

Hyséns glidtackling 1.05 in i klippet är ett svenskt underverk.

/Leifby