Sydafrikanerna har ett smörgåsbord av sportkanaler men ingen av SuperSport-kanalerna (som visade alla Premier League-matcher och La Liga senare på kvällen) brydde sig om att fånga in signalerna från Lecce.

Därmed gick de miste om årets mål i Serie A, signerat Zlatan Ibrahimovic. En snabb titt, en instinkt, en halstad vänster och ännu ett drömmål. Zlatan firade, kramades om av sina lagkamrater och på läktaren satt vicepresidenten Adriano Galliano och… tjurade. Eller tänkte han ”fnys, det där var väl ingenting, jag har sett honom på träning och… vänta bara”.

I samma sekund som Zlatan sprätte in vänstervolleyn så stack han även förbi Alexander Gerndt i jakten på Guldskon, priset till Europas bästa målskytt. Faktum är att Gerndt och Zlatan låg på en delad 31:a plats (med 20 poäng vardera) inför den här omgången. Zlatan har 22 nu (Serie A-mål gångas med två och Zlatan har gjort 11) och han har 12 mål upp till Cristiano Ronaldo som leder med sina 23 (x2 så blir det 46 poäng).

Min ”förstemejlare” ”CJ” har försett mig med uppgifterna.
Bra grabb har jag hört.

*****

Anders Svensson klev av dagens träning precis innan det tuffa löptestet där landslagsledningen mäter spelarnas puls. Örebros Michael Almebäck (en ny Petter Hansson) och IFK Göteborgs Håkan Mild… förlåt… jag menar Sebastian Eriksson var starkast.

Ni kan ju fundera på vem som vek ner sig först och ni ska förstås få en ledtråd.
Det var en riktig kärring och vid sidan av planen hittade jag reservskorna.

/ Leifby

Det är så klart en aning förvånande att hälften av våra tio A-landslagsdebutanter inte har koll på samtliga Sveriges motståndare i EM-kvalet eller var EM-slutspelet 2012 avgörs. Det är ingen skandal på något sätt, spelarna har väl annat att tänka på och jag är säker på att det här gänget har betydligt bättre koll på U21-landslaget.

Det kanske rentav kan vara ett sundhetstecken att grabbarna inte är helt insnöade på (som vi som följer laget) och impregnerade med fotboll utan i stället ägnar sig åt andra saker.

Som tv-spel.

Ni minns kanske i höstas, då det skrevs ganska mycket om de nya, smarta talangerna. Det kommer ju fram en ny generation fotbollsspelare nu som faktiskt skulle kunna bli raketforskare om det skiter sig med fotbollskarriären. Ungtupparna från MFF är ett bra exempel, både Ivo Pekalski och Dardan Rexhepi är ju dokumenterat (toppbetyg) skärpta.

Enkäten/quizen var i alla fall tänkt som ett lättsammare grepp, det fanns aldrig någon tanke på att sätta dit spelarna på något sätt även om jag tror att Marcus ”Brassen” Nilsson kommer få en och annan gliring från lagkamraterna.

I dag drar vi vidare på en ny träning på Green Point Stadium (10.30 er tid) och det kommer vara ungefär lika mycket folk där i dag på träningen som på matchen mot Botswana på onsdag.

Det vill säga knappt någon.
Återkommer i ärendet.

Det är rätt bra klös i solen här i Kapstaden och er rosa krigare på plats kämpar på.

/ Marcus

KAPSTADEN.

Sju månader för sent men vad fan. Nu vet ni att jag är här. Och som jag tog mig hit sen. Efter ett litet pitstop i London dunkade jag i mig ett par bulgariska karameller och vaknade först när frukosten serverades tio timmar senare. En vänlig sydafrikan körde mig till hotellet och pekade på allt vi åkte förbi och sa ”dont go there, if you do, you will come out naked… and dead”.

Naken är en sak men död? Det går bort.

Eftersom landslagstruppen anländer först i morgon knoppade jag in en halvtimme vid poolen. Numera bär jag samma färg som kännetecknar min arbetsgivare. Lojalitet kallas det, tror jag.

I morgon gör landslaget sin första träning på Ajax Cape Towns hemmaarena beläget i de norra delarna av stan, där man förmodligen ”will come out naked… and dead”.

Efter några träningar och samkväm väntar två landskamper i nästa vecka. Vi tror att Sverige möter Botswana på onsdag och vi tror att Sydafrikas U23-killar ställer upp på lördag, i Nelspruit. Ni vet förstås att det inte är det riktiga landslaget utan en reservbetonad trupp som kommer hit. På förhand kändes Ivo Pekalski som den mest intressanta spelaren av ”de nya” men han hade så ont i låret att han valde att träna försäsongsträning med Malmö FF i stället.

Truppen innehåller förstås fler intressanta namn. Nordin Gerzic, Guillermo Molins, Jiloan Hamad (90:a), Alexander Gerndt och Emil Salomonsson (89:a) för att nämna några.

Vilka är ni nyfikna på? Och varför? Motivera!

Nu ryktas det i och för sig att Gerndt ska vara på gång till La Vecchia Signora men det där tror jag inte ett dugg på. Det är en sak att vinna den allsvenska skytteligan – en helt annan att gå in och fylla upp tomrummet efter Quagliarella, Iaquinta och mammas pojke Toni i Juventus. Ett sådant här rykte kan uppstå ur precis ingenting, det skulle kunna räcka med att det kommer fram att Gerndt… kör en Fiat.

*****

Viktig match i Hockeyallsvenskan i kväll när Tigrarna från Tingsryd åker upp till Dalarna för bortamatch mot Mora.
Jag drar givetvis ut på stan och tar plats på en sportbar. Det lär väl finnas en drös med sådana som sänder matchen här nere. Förhoppningsvis återvänder jag naken och med tre poäng.

*****

Britterna kan vara några roliga jävlar ibland… eller vad säger ni om BBC:s sätt att rapportera om Beckham till Spurs och ”The Leaked Texts”.

/ Leifby

När Sveriges tuffaste fotbollsspelare i mannaminne, Stefan Schwarz, skrev på för Sunderland 1999 var det inte löneutbetalningarna eller antalet år som blev den stora snackisen när kontraktet synades.

Det var rymdförbudet.

Under förhandlingarna hade det framkommit att Stefan satt och tryckte på ett intresse för astronomi. Hans rådgivare hade dessutom redan bokat en plats på en av de rymdresor för privatpersoner som fanns planerade för 2002. Sunderland agerade och skrev in en klausul i Schwarz kontrakt över fyra år som alltså förbjöd det svenska granitblocket att åka ut i rymden.

– En av Stefans rådgivare har plats på en av flygningarna. Vi är oroliga över att han vill ta Stefan med sig så vi tyckte att det var bäst att lösa den här biten nu direkt, och inte när det är dags för rymdresan, förklarade Sunderlands ordförande John Fickling.

Ingen moonwalk där inte.

Frågan är om det är den märkligaste klausul som någonsin skrivits in i ett spelarkontrakt? Sunderlands idé kanske föddes några år tidigare när Liverpool förhandlade med norrmannen Stig Inge Bjørnebye. Innan Stig bestämde sig för att satsa på fotboll ägnade han sig åt… backhoppning. Hans pappa tävlade i OS i samma gren och när Liverpool kontrakterade den norske försvararen skrevs en klausul in som förbjöd ”Stickan” att hoppa backhoppning för att undvika benbrott.

Kalle Corneliusson – fick han något gurkförbud så småningom?

/ Leifby

I förra veckan dammade jag av den gamla (och briljanta, enligt er) idén om att SVT borde veva igång ”Sportkanalen”, peta över sina livesändningar i en renodlad sportkanal och krydda med nyhetssändningar, magasin, dokumentärer och en jävla massa nostalgi- och arkivmaterial.

Tumme upp, tyckte ni.
Tumme snett-inåt-bakåt-neråt, tycker tv-sportens chef Per Yng, som säger så här i en mejlkorrespondens vi fört:

– Sportkanalen… Visst har vi prövat tanken. Flera gånger till och med. Men vi väljer nu att lägga så mycket sport vi kan i SVT1. Det är ju Sveriges största tv-kanal och under hela vintern domineras den av sport (företrädesvis Vinterstudion) på helgerna. Man ska aldrig säga aldrig men i nuläget finns inga konkreta planer på en
ny tv-kanal med bara sport.

Det låter som att vi får fortsätta leta torrents och ”hyra” på nätet, köpa sportdokumentärer på Ebay och frossa i SVT-nostalgi i youtube-kanalen ett tag till. Om ni är intresserade av vad som händer i tv-huset så kan ni kanske få nys om ett och annat om ni följer sportchefen ”Pyng” här.

Återstår att se om vi får in ”lite grönt” i den nya Sportspegeln-studion.

/ Leifby

Sportspegeln fyller 50 år i dag och i dagens tidning har jag plockat ut fem av mina favoriter genom åren och ni ska ju förstås och få se och höra dessa i aktion. Innan jag lämnar över ord och bild till Jane, Bosse, detektiven Resnick och de andra vill jag bara fråga er… håller ni med? Vem är er favorit? Saknar ni någon?

Janne Lorentzon

Det är lättare att hitta bilder på Simon Bank i speedos än på Janne Lorentzon i en Sportspegel-sändning men det spelar ingen roll. För han finns där. Jag kan, med risk för att bli inspärrad på obestämd tid, erkänna att jag ryser när Janne tar mig med ut på ett internationellt svep. Han gapar inte, överdriver aldrig. Bilderna talar och sakligheten har blivit hans signum. ”Arsenal, i röda tröjor”. ”Matchen slutade… 1-1”. Janne, jag vet att du har gått i pension… men du… sluta aldrig!

Bosse Hansson

En ikon inom svensk tv-sport och unik på många sätt. Ofta ackompanjerad av Arne Hegerfors men en klassprofil även på egen hand – som kommentator, årskrönike-ankare och tyckare. Ingen har presenterat så många årskrönikor än Bosse Hansson. Ingen har refererat ett kanonskott i krysset under en VM-match på ett mer charmigt passivt sätt (”mål!”) än Bosse Hansson. Ingen har sågat VM 90-laget så många gånger och på samma sätt Bosse Hansson. Hissa hans röda kavaj till taket i Sportspegeln-studion – nu!

Jane Björck

Jag var kanske tio år, jag vet inte säkert, men när andra tyckte att Tarzans Jane var den tuffaste tjejen som fanns fastande jag för en annan – Sportspegelns Jane. På den tiden verkade det som att Jane Björck kunde tala alla världens språk. Nu vet vi att… hon gör det, typ. Jane gjorde VM-comeback i somras och fyrade, som enda reporter, av ett smatterband med frågor till Diego Armando Maradona. Det var ett av de bästa inslagen under hela VM. Ingen har heller påat så många inslag med ”jo visst” i en och samma sändning som Jane. Och det var länge sedan detektiven Resnick var i farten…

Arne Hegerfors

En av våra mest mångfacetterade tv-sportjournalister genom alla tider. Glimten i ögat har alltid funnits där men det var inte, i första hand, ordvitsarna eller skratten som fick oss att falla pladask, utan minnena som Arne skickat med oss genom sina referat från Bernt Johanssons OS-guld i Montreal 1976, Tre Kronors VM-guld i Wien 1987, handbollsherrarnas VM-guld i Prag 1990, Sveriges magiska VM-sommar 1994… och så vidare, och så vidare.

Pelle Nyström

”Blåvitts försvarsspel är nonchalant, slarvigt och…. darrigt”. Konstpausernas okrönte konung Pelle Nyström har aldrig fått dra på sig den röda kavajen. Han har dragit hem inslag i stället och servat oss tittare med reportage från alla världens hörn. Från Vancouver till Partillebohallen. Nyströms storhet ligger inte bara i hans karaktäristiska sätt att berätta historier. Storheten ligger även i att det inte finns något uppdrag som är varken för stort eller för litet för honom. Det gör honom till en hjälte. ”Vad AIK saknar är en…. målskytt”.

/ Leifby

Alltså.

Jag måste berätta.

Jag har pratat med Christer Ulfbåge i dag. Först pratade vi i 19 sekunder. Sedan svor Ulfbåge som en rörmokare eftersom han stod utomhus i kylan. Han bad mig ringa upp 20 minuter senare i stället. När vi återigen hade uppträttat kontakt, 22 minuter senare, pratade vi Sportspegeln-minnen (han bjöd på en bra Gunde Svan-story), Tour de Ski och lite skidskytte. När jag frågade vad han trodde om kvällens tävling och om möjligheterna för ”Fakk” (Jakov Fak, kroatisk skidskytt som uttalar sitt namn så) slängde han på luren. 

Nä, det gjorde han inte.
För det gjorde jag inte.

Christer berättade i stället historien bakom sitt smeknamn – ”Linford Christer”.

Ni som har hängt med ett tag kommer kanske ihåg att Ulfbåge ofta hade jävligt brått hem efter Sportnytt-sändningarna. Speciellt på fredagskvällarna.

Slutvinjetten han knappt kablas ut innan han var puts väck.

Plötsligt var han bara borta.
Nästan som Fantomen.
Eller Jan Guillou.

Okej, ni ska få gissa och här är några ledtrådar på vägen.

Så, på tio poäng – vart var Ulfbåge på väg?

1. Agne Jälevik hade bjudit in på en ”stadig”.
x. Alt1 + Agne hade även bandat jaktstarten från Pokljuka.
2. Hem. Han hade ju slutat för fasen.

Där är betänketiden slut och jag låter Ulfbåge berätta själv.

– Jag kommer ihåg att det var många som undrade varför jag hade så bråttom ibland. Ett tag lät vi bilden ligga kvar, under slutvinjetten, men jag tänkte inte på det. När jag var klar så var jag klar och då gick jag. Jag ville väl gå hem när jag hade jobbat klart, som alla andra.

Guldspaden?
Nää, men inte ska väl jag… okej.
Skicka den till Aftonbladet, Arenav. 63, 105 18 STOCKHOLM.

/ Leifby

Såg ni ”nya” Sportspegeln i går? Det gjorde jag och i dag skriver jag några rader om den nya satsningen som inte kändes speciellt ny alls eftersom del 2 var en repris på del 1.

Jag hade hellre sett att sportchefen Per Yng och SVT-ledningen satsat på en renodlad public service-sportkanal i stället. En Sportkanalen på en kanalplats bredvid Barnkanalen och Kunskapskanalen. En sportkanal i SVT:s regi skulle ha potential att bli överlägset bäst, trots avsaknaden av tyngre sändningsrättigheter som Premier League, Champions League eller elitseriehockey. Sportkanalen hade kunnat bli det närmaste vi kan komma en svensk variant på ESPN Classic.

Vad skulle Sportkanalen fylla för syfte? Tja, förutom att kanalisera all sport i en kanal hade SVT gett sig själva en vettig möjlighet (SVT Play undantaget) att på allvar ta tillvara på och utnyttja sitt enorma arkiv, sina genomarbetade och proffsiga sportsändningar och klassreportage.

Förutom vardagliga sportnyheter, som pumpas ut i Sportnytt och Sportspegeln, skulle magasinsprogrammen Fotbollskväll, Hockeykväll och Friidrottskväll kunna rulla i Sportkanalen. Aktualitetssändningar skulle kunna blandas upp med dokumentärer (Maradona, Blådårar, Armbryterskan från Ensamheten, CCCP Hockey, Thrilla in Manilla för att nämna några), Stopptid, reportageserier, sportdebattprogram (utan Janne J och ”Jassir” Tregaro), gamla årskrönikor, renodlade temakvällar och nostalgiblock.

Skulle inte ni zappa över och kolla in den avgörande SM-finalen mellan Malmö och Modo från 1994? Med en ensam Peter Forsberg mot stjärn- och köplaget Mif och Albert Svanberg som rinkreporter? Dubbelmötet i SM-finalen 1982, mellan IFK Göteborg och Hammarby? Eller dokumentären om Maradona följt av VM-krönikan från Mexiko-VM 1986?

Jag vet att rättigheter kostar pengar och att SVT inte kan sända ut allt trots att de har sänt det tidigare och har banden i sitt arkiv, men jag tror inte det kostar många kronor att köpa loss en SM-final i hockey från 1994 eller en BBC-dokumentär om den framlindne F1-stjärnan Ayrton Senna. 

Det händer i stort sett aldrig att jag tittar förbi Viasat Fotboll eller Canal Plus Sport när det inte är någon livesänd fotboll eller hockey. Sportkanalen skulle jag däremot besöka dagligen.

Skulle ni?

/ Leifby

När? Onsdagen 22 december 2010, klockan 22.25.
Vem? Peppe Eng.
Var? I TV4.
Vad? Den är tillbaka!

I’ve never seen you looking so gorgeous as you did tonight,
I’ve never seen you shine so bright,
You were amazing…

I’ve never seen so many people want to be there by your side,
And when you turned to me and smiled, It took my breath away,
I have never had such a feeling,
Such a feeling of complete and utter love, as I do tonight…

The way you look tonight,
I never will forget, the way you look tonight,

Peppe in red…

*****

Och för er som inte riktigt minns, och förstås för alla er som minns men vill uppleva det en gång till, så kommer här ett litet sammandrag…

/ Leifby

Jag läste i en italiensk blaska att Antonio Cassano är 99,99 procent klar för Milan. Det återstår bara ”detaljer” alltså och man kan ju undra vad det är som återstår när det rör sig om 0,01 procent? Är det bläcket som torkar långsamt? Tryckeriet som har problem med tröjorna? Eller är det så att Antonio måste prova ut ett par nya Y-front-kallingar först?

Hur som helst. Det finns ett uttryck i Italien som heter ”Cassanata”. Det betyder ungefär att vara en jobbig, störig och en totalt oresonlig, divig fan som inte bara ställer till det för sig själv utan som även går alla andra i ens närhet – domare, tränare, lagkamrater – på nerverna.

Ungefär.

Cassano har alltså varit så grinig och oresonlig genom åren att han har fått ett skällsord uppkallat efter sig och om jag inte minns helt fel så var det Fabio Capello som myntade det under sin tid som hårdnackad Roma-tränare.

Det är ungefär som i den fantastiska bowlingfilmen Kingpin, där den misslyckade huvudfiguren Roy Munson får höra att det finns någonting som heter ”munsoned” – ett uttryck som är uppkallat efter hans bedrifter. Han blir nyfiken och frågar vad det betyder.

– To have the whole world in the palm of ur hand and then piss it all away…

Antonio Cassano är 28 år. Han är en fotbollens hybrid, en korsning mellan ett geni och en galning och efter att ha bråkat sig bort från, i tur och ordning, Roma, Real Madrid och Sampdoria står han vid ett vägskäl, med en sista chans att själv påverka hur vi kommer att minnas honom den dagen han lägger skorna på hyllan. 

Skärper han till sig kan han gå till historien som en briljant fotbollsspelare som tog sitt förnuft till fånga och skapade rubriker med sina fötter, inte med sin stora trut och enorma ego. Gör han inte det kommer han att bli ihågkommen som ett italienskt problembarn som slarvade bort sin talang, sumpade sin chans och som ingen till slut orkade dalta mer med.

En fotbollens variant på Roy Munson.

Det sägs att Cassano gick till en psykolog när han spelade för Sampdoria. Jag vet inte om han kommer att fortsätta med den sortens terapi nu när han flyttar till Milano. Jag vet inte hur han kommer att fungera tillsammans med sina ex-landslagskamrater, om Allegri kan tygla hans humör, vad brassarna tycker om honom eller hur samarbetet med Zlatan Ibrahimovic kommer att fungera.

Jag vet bara en sak.

Du får ta och rycka upp dig nu, Antonio!

/ Leifby