Hej Författaren.

Tack för ditt brev. Det var färgstarkt och tydligt, vilket jag uppskattar.

Jag förstår vad du menar, att du är besviken på att jag inte har börjat på min ”roman”. Min ambition var ju att släppa dig fri och börja randa.

Men det har kommit några grejer emellan mig och denna något naiva tanke.

JAG HAR FÅTT BARN TILL EXEMPEL!

Det kan väl knappast ha undgått dig att en liten Maj-Lis finns i mitt liv. Det är en person som jag vill tillbringa varje vaken timme med. Hon är större än allt annat.

Tro det eller ej, men det är ett heltidsjobb att ta hand om henne på dagarna. Hon är just nu inne i en fas där hon vill ha och behöver uppmärksamhet hela tiden. Den tid hon sover behöver jag också sova (det kan vara uttröttande nätter) eller fixa med andra rent praktiska grejer som man måste hantera i livet.

Vad av detta tycker du att jag ska göra avkall på? Sömnen? Betala räkningarna? Och under dessa få timmar knåpa ihop en roman? Det är inte så lätt, ska du veta.

Dessutom saknar jag fortfarande en riktigt bra idé. Min fru har tipsat om ett rätt bra upplägg och det fnular jag på ibland. Men det måste sjunka in.

Min kompis Alex säger att det värsta man kan göra är att utan riktig färdig tanke sätta sig framför en blank dataskärm och hoppas att det kommer. ”Det är döden”, säger han. ”Man måste ha klart för sig exakt det man ska skriva, så går det snabbt.”

Käre Författare – dit har jag inte nått än. Således kan jag inte börja.

Så till ditt angrepp på denna blogg. Du tycker den är platt och fånig.

Det må så vara. Men det är kul och så länge det är kul så kör jag. Den handlar om Maj-Lis och mitt liv nu. I det kan jag utan problem hitta stoff, och ha ett trevligt utlopp, ha en ursäkt att uttrycka mig och få skriva lite.

Men den hindrar mig inte från att fortsätta fnula och klura i bakhuvudet på min ”roman”.

Tids nog ska vi nog få till något, du och jag.

Ha det så bra så länge och slit inte ut dig.

 

mvh

Klas