Att våga visa sårbarhet är riktigt svårt. Sårbarhet betraktas ofta som något fult och hemskt och skamfyllt. Detta gör att det är lätt att bygga upp en mur runt omkring sig för att verka stark och osårbar. Låtsas som att man har koll på läget, trots att så inte är fallet. Låta bli att fråga en fråga för att inte verka dum. Undvik att dela sina rädslor och svagheter för att inte verka svag. Men när vi väljer bort sårbarheten väljer vi bort annat också. Vi väljer bort empati, kärlek, igenkänning och glädje. Känslor, som alla föds ur just sårbarheten. Vi väljer bort relationer som kunnat blomstra och djupna. Vi slutar att ta risker. Vi hämmar oss igenom livet. Vi glömmer att sårbarhet skapar gemenskap och kontakt med andra människor. Att sårbarhet öppnar upp för djupare engagemang, tillit och närhet.

Forskaren Brene Brown om sårbarhet.

De vackraste relationerna jag har i mitt liv är de där jag kan hänge mig åt sårbarheten fullt ut. Mina närmsta vänner, inför vilka jag kan dela både det mest glädjande, det mest skamfyllda och det mest sorgliga med. Min familj, som skapar en tillåtande miljö för alla typer av känslor och tankar att finnas i. Och så har jag relationen till min älskade Daniel. Han som låter mig leva fullt ut. Han som får mig att våga öppna mig helt och fullt och djupt. Han som alltid finns där. Han jag kan dela allt med.

I vilka relationer är du som mest sårbar?

Lycka till!
Tina Löfström