Jag har ätit en fantastisk måltid bestående av färsk pasta med parmaskinka och parmesan och sedan en tarte chocolate. Till detta avnjöt jag ett glas lätt italienskt rödvin. Min franska haschrökargranne gav mig en flaska innan han flyttade tillbaka till Paris. Tittade på London live medan jag åt och njöt i fulla drag. Mitt eget sällskap är oslagbart. Ibland. Grahan Coxon är underbar och likaså Dirty pretty things!

Lilla My ringde och undrade om jag inte skulle följa med henne och hennes entourage till Trädgården. Jag har inte bestämt mig än. Jag har en sådan där kväll när jag tycker att jag själv är förträffligt rolig.

Jag kanske verkade självupptagen och obehaglig när jag beskrev mina drömmars man. Nog för att jag kan vara både och, så har jag dock självinsikt nog att inse att jag måste nog ha något att erbjuda denna perfekta man. Och vad är då det? Hmmm. Jag är rolig (tycker i och för sig endast de som är direkt släkt med mig och i samma generation), jag är snygg (mamma säger dock att jag ”inte är en naturlig skönhet”, men det skulle hon säkert förneka om hon hörde det nu – jag förebrår henne inte – vem är snygg när den just vaknat?), jag är smart (jag utger mig inte alltid för det men då är det alltid iskallt kalkylerat), jag är neurotisk (en fin blandning av prestationsångest, hybris, självförakt och kreativitet), jag har ett gott hjärta (även om det inte alltid verkar så, så är jag snäll – åtminstone hyser jag 100 % lojalitet mot mina närmsta – ungefär snarlik en maffiafamiljs). Men jag kan också vara dryg, manipulativ och gnällig. Men som sagt – jag menar oftast väl. Dessutom lagar jag fantastisk mat. Detta blev som en kontaktannons. Vad obehagligt.