Jag vill gå till Debbans uteservering ikväll. Har lite hosta. Kanske går ändå. Lilla My vill också gå dit. Det är ju trots allt helgdag imorgon.

Metric är så bra! Can’t wait to see them på Debaser den 22 juli!

Jag tror inte att jag kommer att träffa någon lämplig ung man för att jag tror inte att jag egentligen vill det. Jag pratade säkert med 5-10 mer eller mindre trevliga och snygga killar i lördags, men alla tråkade ut mig totalt. Det känns ändå skönt att komma till den insikten. Nu vet jag att det inte är fel på alla andra – vilket jag trott innan – utan det är bara mig det är fel på! Eller, nja, jag tycker nog fortfarande att det är fel på rätt många där ute också…. Läste kontaktannonserna i typ Aftonbladet i helgen (det är en given favoritsyssla – Lilla My brukar läsa först och stryka under nyckelord med överstrykningspenna så att jag kan läsa mer effektivt..). Hittade en man som var kanske 40 år och sökte en kvinna att dela sitt liv med. Han ville att hon skulle vara en glad typ. Det visade sig att han bodde i ett gruppboende för psykiskt sjuka. Helt ärligt – vad är poängen med att skriva det från början? Ska man inte framhäva sina bra sidor i en kontaktannons? Det är ungefär som om man är ute på  en bar och man börjar prata med någon snubbe och det enda man berättar om sig själv är de icke-önskvärda egenskaperna man har. Hej, jag dammsuger en gång om året och snarkar. Är också ganska fattig och biter på naglarna. What a catch! Tänke också på hur konstig stämmning det skulle kunna bli om han bjöd hem en på middag och man fick sitta och äta en romantisk middag med ett gäng riktiga galningar. Men å andra sidan ska jag kanske inte säga något alls om gruppboende för psykiskt sjuka eftersom jag bor med flera personer och en av sakerna vi har gemensamt är att vi är ganska psyko allihop. Nu är inte vår bostad officiellt benämnd som gruppbostad för psyksjuka utan kallas i folkmun för studentbostad – men det är en hårfin skillnad. De som bor här som inte har förstått hur psyko de egentligen är, har vi istället själva diagnostiserat som tex Aspbergers syndrom, ADHD och sedan är det en som bara är fransk, men han skrider när han går (”Den Skridande Fransmannen”) vilket leder till en egen diagnos. Jag tänker hålla mig ifrån kontaktannonser och gruppboende för ett tag framöver.

Jag är helt död. Har joggat alldeles för långt med tanke på hur jag fortfarande känner mig i halsen sedan Popaganda. Sista backen upp mot Ulriksdals Wärdshus knäckte mig totalt. Tänker kompensera med Oprah och chokladkaka snart. Fast det kommer väl att knäcka mig ännu mer eftersom Oprah är så vidrig och besserwisser. Kan dock inte låta bli att titta på det. Det är som med Sjunde himlen – TV-historiens äckligaste program – och jag missar inte ett avsnitt…

T ringde precis och ville ta en öl någonstans i stan. Han menade på att det var klämdag imorgon eftersom det är helgdag på tisdag vilket iså fall betyder att idag är som en fredag (?). Hmm. Jag avböjde. Ser inte tillräckligt presentabel ut för att åka någonstans.

Tror jag ska ta mig ett fotbad. Äckligt va? Jag lider av grav fotfobi. Läser en självhjälpsbok i kognitiv beteendeterapi så att jag kan komma över denna fobi. Det är bäst att jag lämnar datorn för ikväll….

Träffade en valp på t-banan igår kväll. Den var så sjukt söt. Titta på denna valp då! Den ser ut som ett gosedjur.

Jag och Lilla My har satt i oss nästan en hel chokladkaka. Det var gott ett tag men nu mår vi sjukt illa båda två. Dålig TV ikväll. Inget att göra. Tråååkigt. Söndagar är verkligen värdelösa när man inte gör något.

Tror att jag ska sätta mig och leka DJ med mig själv. Letade fram några gamla roliga skivor igår som ska bli kul att lyssna på igen. Kan ju alltid reta den grekiska grannen ovanpå som ständigt lyssnar till grekisk folkmusik på högsta volym. Han dansar också när han har besök. Då rör sig min taklampa. Det är inte lätt att leva.

Måste äta något. Är sugen på en 150-grammare från grillen men ska nog försöka laga något bättre istället. Något med aubergine. Och tomat.

Lördagkvällen började med en för-förfest med Lilla My och Jos. Vi tre drog sedan till Hornstull och hem till K där vi fick några välbehövliga pizzaslices. Fick även Martini i en kaffekopp. Hängde där ett tag med alla hennes marathon-italianos. Åkte sedan till Debaser och kollade ett par band som inte imponerade nämnvärt på någon av oss. ”Kille-man-inte-vill-träffa” var där. Snackade som hastigast med honom. Spottade en hel hög indie-snubbar som vi såg på Popaganda. Många mer eller mindre berusade män försökte charma mig på olika sätt men jag tyckte som vanligt att ingen var god nog. Jag får väl skylla mig själv när jag är så kräsen och jobbig. På det stora hela var det en ganska lyckad kväll med lite action både här och där. En stackare försökte styra upp en efterfest så att han kunde träffa mig lite längre. Jag avböjde. Sedan knallade jag hemåt i gryningen vid stängning och lyssande på musik hemma hos mig alldeles för länge innan jag somnade.

Idag har jag försökt ligga ute och sola men det var solsken ca 8 % av tiden. Frös mycket och åt ett äpple och två Japp. Suck.

Då blir det tydligen Debaser ikväll med Lilla My och K plus okänt antal italianos. Låter lovande. Fram tills dess ska jag lyssna på Death cab for cutie och läsa den intellektuellt utmanande aftonbladetbilagan Klick. Hmmm, det känns som jag har fått dyslexi – kan inte stava något idag. Typiskt, det var säkert den där engelska snubben från igår som smittade ner mig så jag blev ordlblind. Hoppas på en snabb återhämtning. 

Drog iväg på vernissage på arkitekturskolan vid fem-tiden igår. Min vän Jos ställde ut och imponerade mig med sin skrapa och kreativa hjärna. Drack lite vernissagevin och hängde på gården med alla andra akitektstudenter. Träffade ett par gamla bekanta och hade trevligt i kvällssolen. Jos och jag hamnade sedan efter en längre promenad på Riche (oväntat). Spottade såklart Orup och Niklas Strömstedt som satt och kände sig som 1 million dollar. Jos inkasserade några komplimanger för sin coola klänning. Drog sedan vidare till O-baren där tydligen många som man inte ville träffa befann sig. Den första jag får syn på är Engelsmannen (aka Skruv & Mutter – pga hans icke-akademiska arbete). Har inte sett honom sen i vintras men han tyckte att det var så kul att prata. Det tyckte inte jag. En före detta stalker till Jos försökte ta kontakt med henne igen så hon flydde. I flykten råkade jag tappa min mobiltelefon och fick såklart ett psykbryt ute på Stureplan när jag upptäckte det. Sprang tillbaka in på Sturehof för att leta. Under tiden ringde Jos min mobil och hovmästaren på Sturehof svarade och Jos – min hjältinna – letade sedan upp mig med mobilen i handen! Puh. Drog till Donken och fick i oss en mkt sen middag. Hemma vid strax innan tre. Sovit ganska gott och tänkte bege mig på utflykt till Mörby-ångestcentrum och handla bröd.