Ska man gå ner till Ica och investera i två Marabouchoklader för 28 spänn? Men jag är ju mer sugen på muffins. Eller kladdkaka med vispgrädde. Jag skulle kunna tänka mig kanelbullar också. Med te. Shit, vad svårt mitt liv är när det finns så många val.
Jag skulle ju gå till frisören och klippa av mig sommarmanen idag men jag orkade inte. Mitt hår är inte tjusigt på något sätt just nu efter ett par blonderingar och sol och bad i fyra veckor i Spanien. Men jag orkade inte gå dit helt enkelt. Man måste vara på ett visst humör för att palla med frisören eftersom alla envisas med att kallprata om overkliga saker när man sitter där, fast i stolen och inte kommer undan. Det blir en så fruktansvärt uppstyltad dialog. Särskilt när jag sitter där och endast muttrar ja eller nej på alla frågor de ställer. Men herregud, jag är ju inte intresserad av att höra om frisörens liv, barn, åsikter och semester. Bara klipp håret och håll tyst.
Jag bakar bröd istället. Med slitna toppar.
Åh nej! Jag upptäckte precis att mina träningbyxor (som har hängt med alltför länge) har ett stort hål i baken. Jag har ju precis varit ute på en powerwalk i dem. Jag tyckte att det var många som tittade på mig på Folkungagatan, men jag trodde bara att det var min vanliga paranoia som spökade. Shit, vad förnedrande!
Det får mig osökt att tänka på en liknande situation som utspelade sig i Barcelona förra sommaren. Jag, syrran och några kompisar hade lyckats komma in på den klubb som då var superhipp genom att en kompis stod på gästlistan. Jag gled omkring i ett moln av vanlig hybris och hade rätt kul. När vi sedan skulle bege oss hem skulle jag bara snabbt springa in på toaletten som låg längst in på stället. När jag sedan svassar igenom hela klubben och den trendiga uteserveringen (och jag svassade det vill jag lova) känner jag mig otroligt populär för alla tittar på mig och ler. Jag ler lite coolt tillbaka och håller huvudet högt. Vi går förbi vakterna och jag droppar ett ”buenas noches” och går runt hörnet. Då upptäcker jag att hela min kjol har fastnat i mina trosor efter toalettbesöket. Jag har alltså visat baken för hela Barcelonaeliten. Som tur var flög jag tillbaka till Sverige dagen därpå. Det är bra att man plockas ner på jorden när det behövs i alla fall…
Dagens soundtrack får Stockholmsbandet Froid stå för. Missa inte låten Allowed eller deras releasespelning på Pet Sound Bar den 16 oktober!
Aj, aj, aj! Jag har så ont i magen. Hela dagen har jag haft ont. Aj, aj, aj…
Shit, nu börjar Syrran avslöja våra störda resebravader. Håll till godo! Och tänk att det var flera år sedan. Och vi var desperata. Här kommer också länk till del två.
Jag lyckades ikväll göra en omelett som både var ätbar och relativt nyttig. Den var åtminstone späckad med spenat vilket resulterade i en mindre aptitlig färg – men, smaken var det inget fel på.
Fikade med Hen och syrran i eftermiddags. Det var som vanligt jättetrevligt. Vem gled förbi på gatan om inte Thomas Brolin! Ja, det var inte han som gjorde fikan trevlig, men ändå..
K skickade mig ett foto på oss två från i vintras när vi är ute i Stockholm by night. Tänkte att ni också skulle få se det!
Jag har just sett The Road to Guantanamo. Den var bra. Eller snarare: den var helt sjuk. Alla mina tidigare övertygelser och åsikter bara förstärktes.
Några exempel:
En mycket sur och irriterad Malin ska nu gå och lägga sig.
Efter en ordentlig powerwalk på förmiddagen mötte jag upp syrran på Götgatan. Drog till SoFo och inom Beyond Retro där ett bra band spelade. Vi tittade på konstiga klänningar och lyssnade på musiken. Sedan vandrade vi vidare till String där vi fikade. Jag drack en smoothie med allt i. Nu ska jag tänka ut vad man kan äta till middag. Ska nog också baka en smulpaj. Med jordgubbar och blåbär.
Shit! Både jag och N råkade somna till på soffan och vaknade inte förrän nu! Vi som skulle äta god middag och sen kanske gå ut! Frisk luft och skogspromenad är tydligen inget att rekommendera!