ETA och Baskien är en problematik som ligger mig varmt om hjärtat (om man nu kan säga just så om terrorism). Jag skrev till och med min kandidatuppsats om dessa unga och sprängningsintresserade människor. Det som slår mig när jag tittar på de senaste bilderna på ETA-ledarna och deras närmaste som är Most Wanted i Spanien är hur snygga dem är. Det kan ju visserligen vara en något absurd vinkel då jag snarare borde säga något om snedrekryteringar och slarv (om jag hade hade tagit ETA:s sida) eller klappat Madrid på axeln som lyckats tillfångata åtminstone två, tre nyckelfigurer det senaste året.

Men nej. Det jag återvänder till är faktiskt ETA:s snygghetsnivå. För säg mig en enda terroristcell i hela världen som har killar som ser ut som en blandning mellan Manu Chao, Melendi och valfri popstjärna från Brooklyn. Eller vars medlemmar klär sig i spanska designertröjor vid rättegångar. Eller vars kvinnliga del består av de snyggaste tjejerna som går att hitta på den mest trendiga electroklubben i Barcelona just nu.

Jag är medveten om att jag ser denna snygghet genom mina postkoloniala, västerländska glasögon och att det kan vara därför jag finner Jurden Martitegi och Oroitz Aldekoa (älskar baskiska namn by the way) snyggare än Usama Bin Ladin och Khalid Sheikh Mohammed.

Men jag tänker såhär: är det ett pr-trick från ETA:s sida att bara placera snyggingar på höga poster? Det innebär ju att de snygga terroristerna agerar omslagspojkar/flickor åt ETA. Dessa bilder hittar man ju precis överallt i Spanien – på bankkontor, hos polisen, var och varannan vecka på löpsedlarna. Det finns säkert någon psykologisk förklaring som gör att människor har lättare att känna sympati med några 28-åriga, coolt klädda människor. Lite som det där kända fotot på Che Guevara som saluförs på tröjor, handdukar och flaggor på marknader. De 58-åriga, kostymklädda politikerna i Madrid men polerad flint och trivselkilon kan ju liksom aldrig konkurrera rent estetiskt med ETA. (Dessutom fungerar det utmärkt ur rekryteringssynpunkt – folk som dras åt terrorism är väl sådana som gärna vill vara med i ett gäng först och främst. Fatta då att få chans att var med i ”Snygga Gänget” bara du slänger lite Molotovcocktails och spränger ett par bilar). (Sedan är väl resten av ETA ett gäng töntar med tofsloafers – men de syns ju inte utåt utan smider bara ondskefulla planer).

Jag har just sett The Road to Guantanamo. Den var bra. Eller snarare: den var helt sjuk. Alla mina tidigare övertygelser och åsikter bara förstärktes.

Några exempel:

• Det är idiotiskt att sticka från Storbritannnien till typ Pakistan på semester för att sedan på lite skoj åka över till Afghanistan ”för att kolla läget” när det är krig.
• USA är världens värsta land.
• USA följer inte några krigslagar eller Génèvekonventionen.
• Militären är ett exempel på den patriarkala mansvärlden när den är som allra värst.
• Den amerikanska militären saknar all form av empati, diplomati och förstår inte männsikovärde – exakt samma problem som tyskarna hade under andra världskriget och så vidare.
• Religion är som opium för folket.
• Jag vill lappa till alla inblandade i alla krig – en ordentlig slap in the face är vad de förtjänar, de dumma männen.
• Jag måste bli världsdiktator så jag kan få slut på dumheterna.

En mycket sur och irriterad Malin ska nu gå och lägga sig.