Jag var ute och sprang precis – nåja – joggade i alla fall och möttes av en störtskur. Alltid lika kul att dränkas under sin joggingtur.

Jag sprang längs den karga Hammarbykanalen. Det är skönt att springa där – det är bara kullersten och industristämning. Det passar mitt humör. Dessutom går det att andas när man är vid vattnet. Jag har en tendens till (eller snarare lider av) klaustrofobi och därför kan jag också lätt känna mig kvävd i städer utan hav.

Jag sprang förbi ett nybyggt hus vid Danvikstullsbron och där verkade finnas i alla fall en nio-tio lediga lägenheter. Jag kanske kan få en av dem?

Igår tog jag Anna och Hen en långfika vid Birger Jarlspassagen och diskuterade som alltid vitt spridda ämnen som på ett eller annat vis oftast leder till en uppeldad feministisk diskussion. Detta även igår. Vi kom också in på samtalsämnet ”jobbiga typer som gärna raggar på en”.

Jag tror vi kom fram till att den värsta typen vi vet är den där killen som varken är det minsta snygg men heller inte anskrämligt ful, som antagligen är ganska cool i sin KTH-klass/tuff på ingenjörsjobbet men räknas som en tråkigt ingenting-människa i vår hemska elitistiska värld. Han bär troligtvis skjorta och chinos/mainstream jeans och brukar av någon anledning vara lång och gänglig.

Det är dock inte utseendet vi irriterar oss på här, utan raggningsstilen. Vi misstänker att dessa killar har läst alla dejtingböcker man kan komma över, inklusive Neill Strauss The Game såklart och inleder således raggningsattacken genom att komma fram till dig (alltid utan mutal ögonkontakt innan) och säga något i stil med: ”Eller hur är du en sån tjej som…?” Då svarar man i princip alltid: ”Nej, snarare…..” Alternativet  är att han kommer fram och säger: ”Jag måste bara säga att du är så vacker/snygg!” Vad svarar man på det? ”Tack, eh..detsamma?” Det är efter dessa inledningsfraser han slår i sina sugproppar och vägrar sluta snacka hur ointresserad man än försöker vara. Jag är inte den typen som skulle säga till en trevlig stackare som faktiskt tagit mod till sig att komma fram att han ska pysa. Jag står kvar alldeles för länge och är avmätt trevlig tills jag får tillfället att säga att jag måste leta efter mina kompisar. Då blir han oftast sur.

Killar här kommer alltså några enkla raggningstips:

• Gå aldrig fram till en tjej som du inte fått ögonkontakt med innan – alltså, gå bara fram till någon som vet att du existerar.
• Avbryt aldrig tjejen när hon står i samtal med annan person/kompis/kille, vad som helst. Det är bara störande och drygt.
• Om du kommer fram – säg INGET om att hon är snygg (det fattar hon att du tycker annars hade du ju inte kommit fram) eftersom det sätter dig i ett underläge direkt.
• Stå inte och tvångsprata med henne hela kvällen utan droppa någon mening om allt eller inget och gå sen en runda och le när du får ögonkontakt med henne igen. Då kommer du märka om det är läge att snacka något mer. Ge alltså tjejen lite space: var charmig och trevlig men inte desperat på.
• Säg aldrig, aldrig: ”Du är väl inte en sån där feminist va?” Då blir du både nobbad och riskerar att få ditt namn draget i smutsen för alltid (kvinnor pratar med varandra och på toaletter på uteställen är folk inte sena med att hjälpa en syster i nöd. Om man ser en syster tala med en idiot till kille så upplyser man denna okända tjej om detta. Det är därför hela killgäng ibland orättvist kan hamna ute i kylan för att en av killarna uppfört sig illa).

Lycka till!

Jag älskar läppglansen Lip Venom från L.A-märket DuWop just nu. Det går att köpa för en dyrare penning på c/o Stockholm eller på Mrs H (finns även på nätet). Det förstorar läpparna och Buttercup är den godaste smaken. Bara så ni vet.

Idag, dag nummer tre på nyttighetsveckan, blir det vit fiskfilé i ugnsform med ett täcke av broccoli, grön paprika, hackad rödlök, hackad tomat, salt, peppar och en spansk fiskkrydda. Till det serveras quinoa och en apelsinsås gjord på mini fraîche, skal och saft av en apelsin och fiskbuljong.

Jag måste tyvärr göra slut med dig, Julian Casablancas till förmån för din vän och bandkamrat Albert Hammond, Jr. Ja, jag vet att det är frowned upon att dejta en ny snubbe i samma band som dessutom är en kompis till dig. Och ja, jag vet att du är snyggare än Albert även om du egentligen inte är så snygg du heller. Saken är den att Albert är bättre, större, mäktigare och gör musik som verkligen säger någonting om mitt liv. Vi har haft en fin tid ihop, Julian, men den är tyvärr över nu. Hoppas du inte misstycker att läsa det här. Jag önskar dig allt gott!

Ikväll lyssnar jag på Maia Hirasawas Mattis and Maia. Jag tycker att hon är så bra med Hello Saferide och hennes solodebut är verkligen jättebra vilket gör att jag grämer mig att jag inte var och kollade när hon spelade förband åt Hello Saferide typ förra veckan! Lyssna vänner, lyssna!

Nyttighetsveckan fortsätter.Ikväll ska jag laga en fullkornslasagne med spenatröra med vitlök, tomatröra med linser och fettsnål ostsås. Till det ska jag servera en sallad med finhackad tomat, rödlök, paprika och chili som marinerats i balsamvinäger och krispig isbergssallad.

Jag tror det kan bli ordentligt folk av oss också.

Gosh, jag är helt slut! Har tagit hand om en extremt liten hund idag och jag och Mia bestämde oss för att ta med den på en liten promenad. Denna promenad drog ut längre och längre både tids-och avståndsmässigt. Vi som hade tänkt en runda i Vitabergsparken hamnade till slut nere vid båten vid Hammarbykanalen och åkte över till Sjöstaden och sedan vidare till Sickla köpkvarter och efter det tillbaka till Hornstull. Vi var båda helt slut och orkade knappt prata med varandra medan minihunden fortfarande sprang lika snabbt och gnällde om vi stod stilla. Känner för att gå och lägga mig nu!

Mitt nya foto här bredvid känns inte helt hundra. Jag tycker att jag ser ut som en sån tjej som jag tror skulle gå ut på Blue moon bar, gilla Finlandskryssningar, bo i typ Järfälla med sin sambo Stoffe och älska att shoppa ”söta porslinsfigurer”. Jag har dock aldrig gjort något av ovanstående – det är bara mina fördomar som talar. Jag kanske borde byta foto. Eller helt enkelt känna efter hur det känns att vara en sån tjej. Eller inte.

Idag fick jag tummen ur och begav mig äntligen till mitt egentliga riktiga hem för att kolla post och räkningar, hämta höstkappan och vantar (de varnar ju för snö till helgen och då måste man vara förberedd). Det kändes konstigt att vara där. Jag känner ju i princip ingen och folk tittade på mig som en inkräktare. Återfann också två odiskade tekoppar med förvånadsvärt mycket mögel i. Mycket konstigt men fascinerande hur te kan anta fast grön och luddig form. Släpade sedan tillbaka allt till Skanstull där Anna joinade mig på en kopp te. Sedan hängde vi i Ringen och plöjde igenom alla butiker.

Eftersom det är måndag började jag som vanligt mitt nya liv. Inget socker och nyttig mat. Idag serverade jag kokt bovete, tomatsås med vitlök, linser och örter, tunt – på längden- hyvlad zuccini som snabbstekts i lite olivolja med salt och peppar och slutligen stekt halloumiost light. Mycket gott, näringsrikt och nyttigt.

Nu kom jag precis hem från Anne på Hornstull som har införskaffat en liten ursöt hund som jag ska passa imorgon. Drack en kopp te där och försökte fjäska lite för jycken. Hoppas det går bra imorgon. Funderar på att ta med hunden på en fotoutställning som jag vill se. Hoppas han gillar den.

Nu är det final av 100 höjdare och det bör man väl inte missa?