Igår kväll mitt under allt tumult vilket inkluderade gammeldansk (jag vägrade dricka), en opassande flirt, Heinekenflaskor i mängder, sexy rap dance made by me, gapskratt och tusen fula foton så tittade en av mina gamla killkompisar på mig, fokuserade blicken en aning och sa: ”Malin, det är härligt att se dig lyckligare”. Där, under en sekund av den galna utekvällen tänkte jag på vad han just hade sagt. Har det synts så väl? Och är jag lyckligare nu? Ja, det är jag nog. Jag kommer antagligen aldrig att bli helt lyckligt, men det är heller inget jag strävar efter längre. Jag tror inte det är förrän då som man kan bli lycklig – när man lägger ner de skyhöga kraven på ett perfekt liv, låter saker och ting vara och låter sig själv flyta med ibland och bara skratta. Det var just det jag gjorde igår. Och det gjorde mig lycklig. 

Det där med att vara ute till klockan slår halv sex är svårt för någon som snart fyller trettio. Men igår klarade jag i alla fall det. Anna, Sanna och jag inledde kvällen på en fest med Helsingborgs vackraste utsikt – vindsvåning , med terass mot sundet. Det var hemskt trevligt. Sedan strövade vi bort till Bara vara och slutligen Pl13 där vi mötte upp galna-reklam-killarna och förenades i allsång till gamla Suede -och Broder Danieldängor, drack vansinniga shots och pratade om konstiga minnen. Sedan var det tydligen Tempel som gällde och vi fortsatte denna långa festarnatt där, bland Helsingborgare som tyckte sig vara Stureplan men snarare var Åstorp. Vid fem flanerade vi i grupp till Petters och tog oss en matbit. Sedan var det hem och stupa i säng som gällde. Idag är jag seg.

Livet i Helsingborg flyter på. Jag gick på stan med mamma och inkasserade en hot klänning. Sedan tog jag en promenad med både mamma och pappa vilket fick min arma klimakteriekropp att pumpa ut svett. Som plåster på såren erhöll jag en chokladmilkshake.

Igår var vi ute och ”gjorde stan”. Jag skriver det inom citattecken eftersom det låter så vidrigt. Jag, Anna och Sanna mötte i alla fall upp Stockholmsreklamarna på Bara vara och drog sedan bort till Pl13 (vilket för den oinvigde är ungefär 30 meter). Där var det som vanligt hög stämning, bra musik och Helsingborgs finaste barpersonal. Jag och Anna blev bjudna på en ny specialitet – en knallblå Slush Puppie-drink. Det var somrigt så att säga. Ikväll kör vi hårdare. Samma gäng som i går ska samlas och känna sig som tjugo, snarare än trettio och klubba i Kärnanparken tror jag. Moget.

Jag satt och slökollade i ett album från 1995 år semester. Helt plötsligt fick jag syn på en tjusig klänning som bars av min anno -95 i Monte Carlo. Det var en hellång, svart sommarklänning med snygg skärning, tungt tyg i bomull och några vita kanter. Det är precis en sådan jag har letat efter den senaste månaden – så jag begav mig in i Mias rum, kollade i systrarnas ”gamla klänningar som ska sparas”-garderob och fann denna svarta uppenbarelse. Trots att den var i storlek 34 och att jag antagligen inte vägde ett gram över 53 kilo senast jag använde den så passade den ganska hyfsat. Jag är asnöjd. Man ska aldrig slänga någonting, någonsin. It all comes back.

Eftersom jag är galen i att laga mat så hade pappa köpt två presenter till mig i USA, nämligen två goda kryddblandningar från Williams Sonoma.Den ena var en rub med en massa olika pepparsorter och chilifrukter och den andra var en lyxig hamburgerkrydda. Det ska bli urspännande att prova dem när jag kommer hem till Stockholm.

Här sitter jag nu, hemma hos mamma och pappa, i datarummet och blickar ut på den här utsikten. Solen skiner och jag ska hoppa i en klänning och gå ner på stan (som ligger ungefär trettio sekunders gångväg härifrån). Vet inte exakt vad jag ska göra idag förutom att träffa V:s bebis, glajda på stan med mamma och käka middag med familjen och extrasystern. Ikväll blir det dock garanterat någon form av utgång. Ska bara försöka skaka av mig den här eländiga gräspollenallergin som jag drar runt på.

Min utsikt i Helsingborg

Detta är typiskt mig när det gäller böcker:

Jag: Titta, titta en av mina nya pocketböcker är 772 sidor lång!

N: Åh, vad tjock!

Jag: Och titta det är pytteliten text!

N: Ja, man behöver nästan förstoringsglas!

Jag: Ja, visst är det fantastiskt?

Att den sedan verkar lite konstig och att man inte direkt lockas att läsa den efter en genomskumning av baksidan spelar ingen roll. Bara den är tjock och räcker länge. Är det förresten någon som har läst den?

Den här sommaren har hittills varit en aning annorlunda. Det känns som om maj gick över i juni och sedan tog det ett par dagar så var det helt plötsligt den 19 juli. Den har försvunnit för mig. Jag tror det beror på att vädret inte har känts särskilt sommarlikt vilket har gjort att alla de där pick-nickarna i parkerna med rosé, potatissallad och goda vänner har utblivit, de där spontana varma onsdagkvällarna då man bara av en slump hamnar på någon uteservering och avslutar kvällen när solen gått upp för längesedan har inte blivit av och solandet i bikini med lättsamt magasin och en flaska Ramlösa har inte hänt eftersom det har varit för kallt. Den andra stora anledningen är flytten som har präglat hela sommaren. Juni gick i stort sett ut på att mentalt planera och förbereda sig på flytten – tankarna lade en skugga över hela månaden, jag ville bara att det skulle vara över. Juli har hittills bestått av tungt släpande och bärande samt sortering och slängande. Det har bara varit att bita ihop och önska att varje dag snart kan ta slut så jag kan få åka hem och vila. Det har inte funnits krafter över till att göra något roligt för det har bara känts jobbigt. Idag åker jag till Helsingborg och stannar till tisdag. Dessa dagar kan jag ändå inte göra något åt flytten så jag ska försöka att slappna av för första gången den här sommaren. Sedan ska jag göra ett sista krafttag så det bli klart. Då är det helt plötsligt augusti och Spanien väntar. Jag hoppas att den andra delen av sommaren 2007 kommer att bli bättre för hittills har den inte varit mycket att hurra för. I min värld i alla fall.

Jag och min kille ska göra lite ärenden idag. Tydligen ska vi införskaffa mintgröna handdukar till det svartkaklade badrummet. Det är en snygg accentfärg apparently (fråga inte mig, jag kan inget om inredning). Sedan ska vi hämta ut mina fem försenade pocketböcker som äntligen har kommit. Efter det är det dags för skohylleshopping. Sedan ska jag packa för jag ska flyga till El Skåneland ikväll. Det ska bli en långhelg fylld av mat, föräldrarhäng, utgång på Helsingborgs barer och antagligen ingen halvnaken kroppshydda i baden-baden på stranden med tanke på de lovade låga temperaturerna. Men fint ska det bli. Synd bara att jag är är nervig inför flygning. Jag ska göra en Stig-Helmer. Eller bara mata mig själv med små vita piller.

Jag har placerat mig i soffan framför macen istället för i kammaren med pc:n som brukar vara mitt vanliga hangout. Bredvid soffan står fönstret på vid gavel och sedan en timme tillbaka kommer starka moln av kvalmig lukt in titt som tätt. Den första halvtimmen hängde jag ut genom fönstret för att se om jag kunnde hitta någon storvuxen turk eller möjligen grek som stod och väntade på gatan på sin onsdagsdejt och hade därför gått lite för hårt på parfymflaskan. Lukten är således tung, sötsliskig och huvudvärksframkallande. Nu har jag dragit in N i luktidentifieringen och vi har gemensamt förstått att det inte rör sig om en galant turk utan snarare några skabbiga hippies med rökelser som rimligtvis borde befinna sig nära oss med öppet fönster. Det konstiga är att de spelar The Killers på högsta volym. Lyssnar inte skabbiga rökelsehippies på typ afrikanska trummor eller centralamerikansk fågelsång? Jag fullkomligt avskyr när mina fördomar inte stämmer mitt i prick.