Okej, jag brukar inte bry mig särskilt mycket om vad kändisar har på sig på alla premiärer, filmfestivaler och Oscarsgalor (förutom den där gången då underbara Björk hade på sig en svan) men jag måste säga att Charlize Therons Versaceblåsa som hon bar på Venice Film Festival var bland det coolaste jag har sett. Sitter just nu och intensivt önskar mig en A-kupa. Då hade alla snygga kläder suttit fabulous!

Jag brukar som bekant vanligtvis värna om hemlagad och god mat. Att äta gott men samtidigt bra och spendera timmar i köket är något som jag gärna gör. Men även jag har en ful hemlighet. En riktigt äcklig vana. Då och då blir jag sugen på Findus köttfärssås i burk. Och tro inte att jag väljer den italienska eller gourmet-varianten, det är ständigt originalet från nittionhundrafrösihjäl som hamnar i min kundkorg. Denna smutsiga kärlek till köttfärssås på bruk kommer från min barndom. Då åt vi alltid hemlagad mat men någon gång ibland, efter många veckor av tjat, kunde mamma köpa den där burken till mig som jag åt med god aptit. Och den smakar fortfarande exakt likadant. Jag har kommit på att hemligheten är paprikan i kombination med konsistensen som (med hjälp av lite E-tillsatser) riktigt kladdar ihop med spagettin. Ikväll ska jag alltså inmundiga mitt gulity pleasure.

Vid lunchtid strosade jag och Henrietta upp till Mosebacke och satte oss på en bänk i solen. På bänken låg även en kvarglömd tröja. Efter ett tag dyker en gammal gymnasiekompis upp och ropar: ”men Malin sitter du och vaktar min glömda tröja!”. Det var lite sjukt. Han satte sig ett tag och snackade lite med oss innan han återvände till sitt jobb.

Det var länge sedan jag träffade honom och kom genast att tänka på en incident som utspelade sig under gymnasiet. Det var precis i början av höstterminen 1996 och på Malmöfestivalen skulle Broder Daniel spela. Jag och min syrra Anna ville åka dit men tågen gick inte de tider som passade oss. Då sa min gamla vän att vi kunde åka med honom för han skulle ändå köra ner för att se samma spelning. Vi blev jätteglada och åkte hem till vår by och meddelade mamma att vi skulle få skjuts. Hispig som min mamma kan vara så sa hon att vi inte fick åka ända till Malmö med någon som nyligen fått körkort. Ett större tonårs-förälder-bråk utbröt. Jag fick ringa till min vän och med en klump i halsen meddela att vi inte skulle få lov att åka med. Då sa han att han skulle ta bilen, köra ut till vår by på landet och visa min mamma att han kunde köra både tryggt och säkert – vilket han också gjorde. När mamma fick se vilken skötsam chaufför han var så gav hon med sig och lät oss åka. Och vilken spelning det var!

Nostalgi, ack du ljuvliga nostalgi!

En av min allra bästa vänner Jojo ska föda barn om fyra dagar och igår spenderade jag ungefär fem timmar hemma hos henne, drickandes kaffe och lösandes världsproblem. Det var underbart. Då och då såg man hela magen skaka till när bebisen rörde sig. För någon dag sedan hade hon sett en fot sticka fram – ungefär som när en alien tar en människa i besittning. Det tyckte jag var oerhört fascinerande. Eftersom ingen vet om det är en flicka eller pojke så refererar jag till bebisen som ”den”. Det låter lite opersonligt men samtidigt befriande könsneutralt. Nu sitter jag mest och passar mobilen så jag har koll på när helvetet bryter lös. Trots min egen gedigna ålder så känner jag att detta steg mot barnafödande är precis så långt som jag själv vill gå just nu. En bästis med bebis i samma stad är en perfekt lösning helt enkelt.

Idag köpte jag kött för 105 kronor. Det var gott. Men nu har jag inga mer pengar. Det är det enda som är lite tråkigt.

Det slog mig just att jag under vinterhalvåret år 2000 solade solarium en gång i veckan. What was that all about?

Fy i helvete. Tömde just vårt stora kylskåp på gammal möglig mat. Jag fick svåra korridors-flash-backs av detta projekt. Skillanden var dock att all mat jag fann i vår kyl från början faktiskt tillhörde oss. I studentkorridor blev man illa tvungen att rensa bland elva andra äckels gamla mögliga matlådor och yoghurt som hade bäst före datum åtta månader tidigare. Inte för att möglig mat är fräschare beroende på vem den har tillhört men det känns åtminstone mer motiverat att rensa bland sina egna saker istället för hos en polsk utbytesstudents gamla korvgryta. Nu har vi i alla fall en tommare kyl som saknar penicillinodling. Det känns som en nystart.

Efter någon vecka utan sötsaker (inte för att jag har satt upp något strikt sötsaksförbud utan för att jag mystiskt nog inte har varit sugen) så tog jag mig en riktigt munk idag. En sådan där som är ordentligt friterad och täckt i strösocker. Dunkin’ donuts i all ära (som mamma köpte en hel låda av i Barcelona och tog ner till byn) men äkta munkar är faktiskt de allra godaste – de som inte är riktigt massproducerade. När jag tog den första tuggan så kom barndomsminnena över mig. Jag minns hur mamma och jag ibland tog oss en donut från donutvagnen utanför Magnum efter en lång veckohandling. Och hur pappa brukade köpa en påse minidonuts till mig i bageriet i den spanska byn, vilka jag alltid åt till frukost under spaniensomrarna som liten. Men vad ska man säga – att blanda frityr med socker kan bara bli bra. Fett och socker i en enda tugga. Heaven.

Jag avskyr höga ljud. Det kan få mig att tappa förståndet totalt. Det värsta är trimmade mopeder, tömning av glasåtervinning och dålig musik på hög volym. Just nu kom jag dock på att nummer ett av hemska ljud är de där utomhuslarmen/mistlurarna som testas fyra gånger om året, första måndagen i månaden, klockan 15. Där jag befinner mig nu är det outhärdligt. Till och med värre än på Stockholms universitet där man annars har larmet rakt i hörselgången. Om det skulle bli krig eller annan typ av nationell katastrof så skulle jag hinna dö av ångest på grund av larmljudet innan stridsvagnarna ens hinner över Hallandsåsen. Så ovärt liksom.

I lördags kväll var det en gammal, trött version av mig som dök upp på Pop Dakar. Eftersom kön till baren var för lång (och kön till bajamajorna likaså) så blev det inte som jag hade tänkt (jag med festivalöl i handen lyssnandes på musik och socialisera med folk). Jag hängde med systrarna, M och senare också min vän Fig och hans tjej medan vi utan alkoholintag tittade på Laakso (och rolig nog Peter Jöback). Det var trevligt men kallt så vi drog hem vid midnatt.

Igår tillbringade jag dagen med min kille som jag har gått om hela helgen. Vi gick runt i stan och försökte hitta lämpliga inredningsprylar på The One utan resultat. På kvällen åkte vi till min killes föräldrar för gudomliga wallenbergare och långpromenad i Enskede med hunden. Jag fick också en kasse goda äpplen som jag nog ska göra paj på så småningom.

Den här veckan innehåller allt från att hälsa på bästa vän Joanna som ska föda barn på söndag till öl på Söder och föräldrainvasion på fredag. Det kommer att bli härligt. Sedan ska jag shoppa 30-årspresent till min karl. Det är mindre härligt. Han kanske får en lavalampa. Det är väl i ropet just nu i inredningskretsar? Det och uppblåsbara plastfåtöljer?

Grattis!