Igår kom jag till en obehaglig insikt när jag följde budgivningen på en av våra drömlägenheter.

Jag: Det är ju lite synd att de inte skriver ut namn och adress på den där agressiva budgivaren som verkar ha obegränsat med pengar.

Min kille: Vadå då?

Jag: Tja, då hade man ju kunnat åka dit och liksom tysta den för alltid. Då hade man ju kunnat få lägenheten.

Min kille: Ursäkta?

Jag: Ja, man behöver ju inte döda någon, men kanske hota tillräckligt så han drar sig ur.

Min kille: Skoja att din uppväxt med Hells Angels som grannar har satt djupa spår.

Jag: Helvete, jag har undertryckta diktatoregenskaper. Ge mig aldrig makt!