Vaknade lite sent idag. Tog en tugga av bakeoffminibaguetten och då steg min killes föräldrar på, utrustade med attiraljer som krävs för att måla. Inom tre sekunder var alla möbler i vardagsrummet plastinklädda och golvet täckt av brunt papper och sedan började vi rolla så in i. Mitt i målandet tog jag och min kille bilen och körde och tittade på en lägenhet. Den var skitfin men just innan vi gick in i porten så hörde man en aspackad finne från huset skrika en lång sluddrig harang på finska. Vi bara: ”öh, typ grannfejden på tv3-stämning liksom”.

Sedan fickparkerade jag som en okrönt parkeringsdrottning vid två olika tillfällen. Jag är så bra på det efter att ha haft en icke-servo-bil när jag jobbade i Spanien sommaren efter jag tog körkort. I Spanien parkerar folk visst hur som helst (som vi brukar säga) och det brukar kännetecknas av att de står väldigt trångt. Hursomhelst så parkerade jag den där bilen många kvällar och brukade efter 40 minuters svettande och trixande fixa både parkering och att sedan ta mig ut när jag var inparkerad. Eller utom en kväll när jag och min syrra satt i bilen i kanske en timme och jag hade en centimeter till godo bak och fram och skulle ta mig ut med den där traktorn till bil. Då fick vi ge upp, traska hem och be pappa att hämta den dagen därpå. Nu är jag alltså en stjärna på fickparkering.

Sedan målade vi lite till, släpade 18 enorma kassar, en gitarr och en banjo till Enskede. Där åt vi också en underbar middag. Resten av kvällen har vi varit hemma och kollat på Den siste samurajen. Jag fick blunda typ halva filmen då jag ogillar masslakt och krig.

Jag har kommit fram till en grej. Jag hanterar förändringar mycket dåligt och ganska negativt (okej det var egentligen inget nytt). Men, jag har kommit på att när jag drömmer om ”hemma”, det vill säga där mina föräldrar bor, så utspelar sig drömmarna obehagligt ofta på landet i Hasslarp där jag är uppvuxen. Ibland händer det att de utspelar sig på Olympia i Helsingborg där jag bodde under gymnasiet. Jag antar att detta innebär att jag kommer att inse och uppfatta vår flytt om ungefär ett decennium. Då har vi med all säkerhet redan flyttat tillbaka, men till en etagelägenhet på 200 m2 i SoFo så då är det med andra ord lugnt. Min hjärna är trög och det passar utmärkt just nu.

¨

Olympia – gymnasieåren!

Det är meningen att jag ska gå  ut ikväll. Dessvärre är jag anskrämligt ful idag. Det är liksom ingen hejd på fulheten. I eftermiddags körde jag och min kille omkring och kollade lite ställen vi kan tänka oss att bo på och svängde då förbi vänner till honom för att se deras nya lägenhet. När vi ringde på fick jag hålla händerna för ansiktet och bara: ”förlåt att jag är så ful”. Det verkade dessutom som att folk i bilarna bredvid vid rödljus tittade och hajade till när de såg mig pga fulhet. Nu sitter jag med ett glas rött och lyssnar på Beach boys (I know) och vet inte vad jag ska ta mig till. Det enda sättet jag skulle kunna visa mig i stan är iklädd en burka men trots avsaknaden av detta plagg vill jag ändå träffa lite folk och typ socialisera. Men jag har lite huvudvärk och är hungrig trots att jag har ätit (glömde lunch så jag tror att middagen uppfattades som lunch av min magsäck och därav hungern). Men, vad fan, jag slökollar på en film med Nicolas Cage på tv. Det borde vara nog. Jag avskyr ju honom. What to do?

Saker jag har gjort med min kille under fredagskvällen:

• Ätit burkköttfärssås (vilket han refererar till som kattmat) medan han åt fryspizza.
• Slökollat på Idol medan vi packade nästa tjugo (20) enorma Bolagret-påsar med kläder, foton, cd-skivor och gamla dagböcker (och f.ö läste jag att jag var killtokig i mellanstadiet och var kär i en kille ena veckan och nästa andra veckan – blev ihop, gjorde slut etc.)
• Fick minneskollaps och trodde att det var lördag och frågade Niklas vad jag hade gjort idag och fick en mongoblick tillbaka och en White russian.
• Googlade olika droger och tävlade om vem som kunde de bästa kemiska beteckningarna, undergrupper, pris/kilo på gatan och dividerade om det var Landskrona eller Norrköping som skulle vara de städer med mest heroinmissbrukare i Sverige.
• Tittade på många filmer på youtube.com som alla handlade om olika cykelkrascher på Tour de France.

Nu är det dags att säga godnatt!

Jag har det så oerhört besvärligt på fredagkvällarna. Det började för någon månad sedan då jag satt hemma i mjukisar i soffan och åt fett och socker och min kille gick och lade sig. Då knäppte jag på kanal 6 och hamnade i en serie som heter The Inside. Den handlar om en FBI-grupp som jobbar med speciellt våldsamma och farliga brott i L.A och jag fastnade såklart för den lågklassiga skräckblandade förtjusning som blod och bestialistiska mord brukar generera. Nu har det blivit på det viset att jag måste se den här serien varje fredagkväll. Innan började den vid midnatt men sedan sexan började reprisera Dexter vid den tiden börjar inte The Inside förrän vid ett. Detta betyder att jag aldrig kan gå och lägga mig förrän efter två. Som tur är har det bara gjorts tretton avsnitt av denna serie och de borde snart vara visade. Kanske får sova någon gång i juletid.

Då och då köper jag ett gäng frallor som vi kan avnjuta till frukost. Själv är jag sedan barnsben överförtjust i vanliga frallor med vallmofrön. Däremot brukar min kille i tid och otid tjata om sitt all time favourite-scenario – att på en gnistrande vintersöndag åka längdskidor och sedan slå sig ner för att avnjuta varm choklad och ostfrallor. Eftersom han ofta drar upp denna friluftsångestens drömscenario så har jag utgått ifrån att han älskar ostfrallor (alltså frallor med ost upp på) och köper således alltid flera ostfrallor till honom. Av någon anledning så tar vallmofrallorna i påsen alltid slut men ostfrallorna lämnas kvar. Idag fick jag reda på mysteriet. Han gillar inte ostfrallor, utan syftar på vanliga frallor med ostskivor på. Men då heter det ju fralla med ost och inte ostfralla.

Alltså, min mentala status befinner sig i uppror. Nu ska jag alldeles strax hetsa vidare på lägenhetsvisning och sedan hjälpa till att planera total homestaging för oss vilket inkluderar målning av ett helt rum bland annat. Jag skulle behöva en ordentlig injektion Dormicum just nu. Det skulle förmodligen få mig att bara promenera lika snabbt som en vanlig bil på landsväg, få mitt tal att bara låta som Kalle Anka och sänka min puls till 300 slag/minut.

Jag fyndade fyra svärdfiskfilér för ett tag sedan (styckfrysta) och tänkte laga till dem i morgon. Jag har varit urnöjd över klippet jag gjorde med tanke på att utbudet på svärdfisk inte brukar vara överväldigande. Nu kom jag på att jag nog egentligen inte är så hemskt förtjust i svärdfisk. Den är ju nära släkt med tonfisk och således mycket fast i köttet och blir dessutom lätt alldeles för torr om man inte plockar den från pannan i exakt rätt sekund. Jag tänkte att baconströssel och timjanskum skulle vara gott till. Nu känns dock inte rätten alls lika lockande längre. Damn!

Igår kom jag till en obehaglig insikt när jag följde budgivningen på en av våra drömlägenheter.

Jag: Det är ju lite synd att de inte skriver ut namn och adress på den där agressiva budgivaren som verkar ha obegränsat med pengar.

Min kille: Vadå då?

Jag: Tja, då hade man ju kunnat åka dit och liksom tysta den för alltid. Då hade man ju kunnat få lägenheten.

Min kille: Ursäkta?

Jag: Ja, man behöver ju inte döda någon, men kanske hota tillräckligt så han drar sig ur.

Min kille: Skoja att din uppväxt med Hells Angels som grannar har satt djupa spår.

Jag: Helvete, jag har undertryckta diktatoregenskaper. Ge mig aldrig makt!

Nu har vi haft en mäklare här i en timme och en kvart. Mitt hjärta slår dubbelslag och min kille verkar på panntemperaturen att döma gått in i en chock. Bostadsaffärer verkar tufft för våra nerver. Det är en sak att sälja stora saker som man inte är känslomässigt bunden till. Ens hem är däremot lite svårare att ställa sig neutral till. Vill man liksom att någon annan ska kissa i ens dyra toalettstol? Nu ska jag laga färsbiffar och gråta lite över att lämna SoFo. Måste fundera på hur avskeds-julgruppen till indiern i huset bredvid ska se ut. De kommer ju för sjutton att gå i konkurs utan Tikka masala-Malin i kvarteret.