Sådär. Nu har jag äntligen sett 2 days in Paris. Den var rätt så bra. Eller lite var dåligt och lite var bra. (Och det är efter denna mening som jag VERKLIGEN funderar på att bli filmkritiker – ska ringa DN på onsdag och fråga). Men i alla fall så var det några saker som var ganska väl skildrade – framför allt då den uppenbara alienationen som den amerikanska pojkvännen känner när han inte förstår språket. Denna situation har dock även en annan dimension för oss som förr i världen hade internationella relationer (alltså pojkvän från annan nation) – nämligen frustrationen över att också behöva vara den som översätter allt när man sitter bland familj och vänner och bara vill umgås en kväll på sitt eget språk. Sedan var det fina bilder från Paris gator. Ack, vad jag saknar den där staden alltså. Det dåliga var att huvudkaraktärerna skulle vara typ 35 år gamla men tjafsade och uppförde sig som om de var max 22. Sjukt irriterande. Sedan var första delen av filmen tusen gånger bättre än den andra halvan (ungefär som Titanic men annan typ av film…). Om ni ska se den kan det dock vara en fördel att fatta franska då typ halva filmen är otextad på just detta språk. Men se den om ni kan.