Finns det någon som kan förklara för mig varför både tv-serien Cashmere Mafia och Lipstick Jungle visas under samma period i parallellkanaler i USA? Som jag skrivit innan så består Cashmere Mafia av en ganska löjlig plot som egentligen fortsätter där Sex and the City slutade – dvs fyra coolt stylade kvinnor i trettioårsåldern som jonglerar höga chefspositioner med man och barn och glamourösa fester på Manhattan ackompanjerade med en introslinga som påminner löjligt mycket om just Sex and the City. Efter fem avsnitt så tycker jag nog ändå att den fyller sin funktion som underhållning och intriger – den är med andra ord inte dålig. Nu har jag börjat titta på Lipstick Jungle som är baserad på en bok av Candace Bushnell (som också skrivit boken Sex and the City) och handlar om tre kvinnor i trettioårsåldern som jonglerar höga chefspositiioner med man och barn och glamourösa fester på Manhattan. Ja, du läste rätt – exakt samma plot som Cashmere Mafia minus en huvudroll. Vad är poängen med att köra dessa identiska serier parallellt denna säsong? Kunde ingen ha kommit på den här idén några säsonger tidigare? Det var ju faktiskt ett tag sedan Sex and the City gick i graven. Om jag ska rekommendera en av dessa serier så säger jag trots allt Cashmere Mafia – de hann först vilket gör att man sympatiserar med dem. Dessutom är den snyggare, ser dyrare ut och har bättre dialog (utan att nu hylla dialogen).

Lipstick Jungle-gänget till vänster och Cashmere Mafia-gänget till höger.

En riktigt cool grej för de som är sundhetssträvande eller helt enkelt müslifantaster har kommit till stan – nämligen müsli i lösvikt från Risenta. Jag såg det nere på Hemköp Skanstull i veckan och blev ganska frälst trots att jag inte ens är särskilt förtjust i müsli. Man tar en påse och blandar sin egen müsli genom att välja mellan 28 sorter. Där finns allt från ”grundmüsli” i olika skepnader som sedan kan blandas med allehanda torkade russin, bär eller frukt, quinoapuffar, pumpakärnor, svarta sesamfrön, ja listan är nästan oändlig. Man väljer helt enkelt själv hur man vill ha sin egen müsli. Under de närmaste veckorna kommer lösviktsmüslin att sprida sig till mataffärer runt om i landet, men just nu finns det bara på utvalda butiker i Stockholm.

Eftersom jag är en matälskare av stora mått, hyser fascination för kriminalitet och dessutom har en tendens att blir en aning makaber så har jag hittat den ultimata bloggen för min del. Den heter Dead Man Eating och beskriver (tillsammans med brottet de begått) fångar som ska avrättas sista måltid. Det är en orgie i pizza, hamburgare, medium-rare-stekta biffar och bakpotatis samtidigt som den andas ganska rejäla doser ångest och tragik. Vad skulle din sista måltid bestå av?

Att Christer Sjögrens bidrag i Melodifestivalen gick vidare i första omgången berodde antagligen på att det finns sjukt många människor i landet som står vid livets slut (och som uppskattar dansband och tafflig svengelska). Att han gick vidare i andra omgången berodde väl då på att inte tillräckligt många av första omgångs-röstarna hann kola vippen under de där minuterna.
Ibland känns bara generationsklyftorna alltför breda för att någonsin kunna överbyggas.
Ps. Är inte låttitlar i Eurovision i klass med ”I love Europe” reserverade till fattiga öststatsländer som vill gå med i EU (eller i och för sig alla länder 1991 då Berlinmuren föll)?

Idag lyckades jag och min kille göra något ihop. Vi gick på en skitlång promenad upp till Mariaberget, längs Monteliusvägen och vidare till Skinnarviksberget. En Södermalmtour de luxe med andra ord. Det var mysigt förutom att min kille gjorde bort mig när vi hamnade utanför byggnaden där skolan som jag ska gå nu under våren ligger. Där stod folk utanför och han bara skriker: ”Malin var det inte på det här numret din skola låg??!!” Alla glodde och jag bara gick och kände mig som jag var fjorton och hade en pinsam pappa eller nåt. Sedan kom vi hem och jag sa till min kille att det var mysigt att hitta på något ihop för en gångs skull.
Jag: ”Det var ju kul att vi kom i väg och gjorde något ihop – jag menar det är ju inte så lätt alla gånger eftersom vi har olika intressen.”
Han: ”Som att du gillar att sova och att jag gillar att umgås med dig?”
Jag: ”Typ”.

Igår kväll fick jag en migränattack typ. Trodde jag skulle dö. Eller åtminstone spy. Fick släcka ner allt och lägga mig rak som en pinne i sängen med en spypåse bredvid och lyckades slutligen somna. Herregud vad ont man kan få i huvudet! 
Innan dess var mina systrar här. Iakttagelse: om man spelar Silent shout med The Knife så blickar folk på gatan upp mot ens fönster med respekt och positiva nickar. Om man byter ut låten mot When you believe med Mariah Carey och Whitney Houston så byts respekten ut mot ren disrespect och blickarna till avsky. Så är det här på Söder.

Jag är ju pinsamt förtjust i konspirationsteorier och typ ufo-hemligheter. Det är min kille också. När vi inte gör normala saker som andra i vår ålder så försöker vi knäcka varandra med spännande info om allt från Illuminati till Project Blue book. Idag ställde jag frågan till min kille:
Om du hade fått möjlighet att komma över sanningen – dvs all information som existerar om historien fram tills idag gällande varenda konspiration, ufo-misstanke, finansiering av 11 september, kalla kriget, huruvuda månlandningen verkligen var sann etc, skulle du vilja det?
Ens första tanke är ju ja, äntligen får jag VETA! Men sedan slår det en att det kanske inte är så kul att få veta att  t ex miljöförstöringen är mycket värre än vad som sagts och att jorden går under om typ tre år no matter what. Eller att en armé av aliens attackerar oss i maj. Om man sitter på den infon skulle man kanske få panik(ångestattack) och bli en ofrivillig Superman/Spiderman/Indiana Jones/Riddare och ge sig ut och försöka rädda världen och hoppas på att det går lika bra som i en amerikansk film. Eller som min kille sa: då hade man ju sålt lägenheten och rest runt överallt och bara levt livet de få år man har kvar. Det är ju en annan tanke.
Hade ni velat veta?

Fina viktlösa steg i en studio eller?

Ikväll ska min syrra köpa den här nya gourmet-crème fraîchen som är framtagen av årets kock 2007 Tommy Myllymäki. Smaken är karljohan-timjan-citron. Kan det bli bättre eller? Vi ska laga svamppasta med parmesan. Sjukt gott.

Ikväll ska jag äntligen få se Cloverfield. Jag har väntat länge och datumet 01-18-08 (då den hade premiär i USA) har förföljt mig i flera månader i internetsfären och på olika trailers och teasers. Tyvärr har jag insett att den tydligen handlar om ett monster. Jag älskar nämligen katastrof -och jordens-undergång-filmer men jag fullkomligt avskyr när det ska förklaras med töntiga monster (OBS! Trots detta monsterhat så är jag ändå Buffy the Vampire Slayers största fan). Ta I am legend som exempel – den var fullkomligt brilliant från början då New York låg öde och naturen hade tagit över staden -läskigt och kittlande då jag fascineras av övergivna urbana miljöer – men sen när zombiesen kom – my god vad dåligt det blev. Förstörde hela filmen. Hoppas verkligen inte att jag kommer att känna så efter Cloverfield.

Pete Doherty blir bara snyggare och fräschare för varje dag som går. Ge honom en månad till utan dusch och lite extra crack så är det jag som ringer upp honom för en date. Or not.