Nu ska jag dra till Danmark och köpa sprit. Kanske slår jag till på stort och investerar i en röd pölse också. Nu ska jag bara jaga på syrrorna med en liten piska så de blir klara någon gång. Ska inte glömma vantarna. Vintern håller fortfarande sitt grepp om stackars Skåne.
Mina systrar skämmer ut mig genom att spela upp hemmasnickrade musikvideos på vhs från 1990. Jag ser ut som en skanky barnprostituerad när jag åmar mig till Lili och Sussie iklädd en minikjol, en tubtopp och ett par horiga stövlar. Det där gamla hörnskåpet här hemma alltså – det är fullt av pinsamma utpressningsband för min del. Jag ska sätta hänglås på det innan jag drar. INGEN kan lägga vantarna på något av de banden utan att jag kommer att hamna i knipa. Tyvärr var jag inget blygt eller tillrättalagt barn heller så det finns oändliga antal pinsamheter att titta på under skärtorsdagskvällen. Min kille tittar inte på mig på samma sätt längre.
Påskfirandet i ett kallt Skåne är igång. Vi anlände till Helsingborg igår kväll efter flera timmar på motorvägen. Sedan sov jag som en död till klockan tio. Sedan fick jag min första födelsedagspresent – en fotvårdsbehandling ner på en salong (?) här i stan. Det var fantastiskt skönt. Dessutom hävdade fotvårdaren att jag inte alls hade äckliga fötter och frågade om jag ville hoppa över fotvården och köra zonterapi istället. Jag blev smickrad (men hey, sådär säger hon säkert till alla) men körde trots allt fotvård. Sedan promenerade vi bort till the ghetto (aka Söder) och handlade nötter för billig penning. Därefter somnade jag i min säng i typ två timmar. Efter det tog jag mig ett glas vin och fick en manikyr av min kille som gärna ville testa. Nu gör vi pizzor och ska så småningom käka.
Just nu sitter jag färdigpackad inför påskresan och väntar på brevbäraren. Ja, jag skämtar inte, jag väntar på posten. I ett kuvert som ska komma idag (eftersom det inte kom igår, tack posten) ligger en check där man får ett gratis påskägg på Ica Ringen. Skoja att jag inte sätter mig i bilen förrän jag har fixat det!
Och mitt i skrivandet stund kom brevet! Hurra, min påsk (och bilresa) är räddad! Mot smågodiset!
Nu har jag funderat klart. Trots att jag från början ville stoppa huvudet i sanden när det kommer till min trettioårsdag så har jag nu fattat beslutet om att det får bli en liten fest trots allt. Jag har bjudit in en 15-20 vänner på lite cocktails och mat hemma hos mig helgen efter vi kommer tillbaka från Rom. Detta innebär att jag börjar födelsedagsfirandet redan nu på lördag i Helsingborg och fortsätter fram till den 12 april. Det är ju flera festveckor så att säga. Nu ska jag bara fundera ut goda och lättlagade rätter som jag kan ställa ut på buffébordet på min fest. Eftersom jag kommer att befinna mig i Italien veckan innan festen blir det en italiensk buffé. Lite sjuttiotalsklyschigt men ack så gott. Förra året hade jag thaibuffé. Året innan dess libanesisk meze. Det är dags för lite back to basics alltså. Om ni har några tips på italienska bufférätter är ni välkomna att skriva i kommentarsfältet (ja, annars också såklart).
Idag chockerade jag mig själv tämligen djupt då jag insåg att den nyheten som berörde och upprörde mig allra mest var att amerikanska börsen kraschade och Bear Stearns blev panikuppköpta istället för den mer Malin-engagerande nyheten om att Lindsay Lohan skällde ut en kille som levererade hennes lunchmacka för att den innehöll lök. Herregud, man börjar märka att jag närmar mig trettio.
Jag har alltid ansett att jag är en sådan person som det oftast går åt skogen för, att jag liksom med stor sannorlikhet var typ Hitler i mitt förra liv och nu har historiens sämsta karma att deala med hela det här livet. Jag brukar tänka att jag vandrar omkring med ett litet regnmoln över huvudet, som i serietidningarna. Idag slog det mig att jag kanske inte alls är så otursförföljd som jag tror – det kanske bara är så att jag fokuserar på de dåliga sakerna och förväntar mig det värsta och därför händer alltid det. (Nu vill jag tillägga att jag inte har läst Deepak Chopra eller liknande glädjegurus). Jag funderar allvarligt på att under en vecka eller två skriva upp alla dåliga saker som händer och alla bra saker, bara för att få en uppfattning om det överhuvudtaget finns någon balans mellan dessa tu. Tänk om det gör det. Måste jag gå runt och le och vara glad hela tiden då?
Men gud vilken värdelös måndag! Jag är fortfarande sjuk vilket gör att humöret är i botten från början. Sedan tog min livräddare nässprayen slut och mitt konto var tomt så jag fick ringa min kille och be honom sätta in 30 kronor (så ovärdigt). När jag gick till apoteket slängde jag på mig en blommig klänning vilket fick mig att se ut som en hundra hektar stor blomsteräng pga fetma. Nu sorterar jag tvätt och håller samtidigt på att bli fullständigt dingdong av en hammare som slås mot någon vägg sedan imorse i lägenheten under. Jag svettas, fryser, snorar och äter panodil. Fullständigt värdelöst.