Malin Collin

La Dolce Vita vs Hell i Stockholm

Arkiv för March 2008

- Sida 3 av 6

Varför jag är lite avogt inställd till kineser

av Malin Collin, reporter

För övrigt kom jag idag på att jag är lite avogt inställd till kineser. Det är ju helt sjukt. Jag känner inget liknande mot japaner eller exempelvis mongolier. Är det på grund av deras enpartispolitik? Deras brott mot mänskliga rättigheter? Att de äter hund? Eller kanske att det hyckleri att hålla OS i en diktatur? Nej, jag kom på att det beror på alla dåliga erfarenheter som jag upplevt i studentkorridor då kineserna i en aldrig sinande ström torkade räkor i diskstället som de satte i julisolen, stekte fiskhuvuden, smulade på något okänt, stinkande på tallriken vilket fick mig att behöva kräkas och de där burkarna med larver som de förvarade i kylen bredvid min frukostost. Skönt – då var det också utrett.

Morgontidningar – jag vet hur ni ska rädda miljön nu!

av Malin Collin, reporter

Ursäkta att jag inte har bloggat idag. Tanken var att jag skulle skriva ett inlägg så fort jag hade läst klart hela söndags-DN. Det gjorde jag för ett par minuter sedan. Med andra ord tog det precis hela dagen. Jagär dessutom en snabbläsare av stora mått så ni kan ju tänka er antalet tidningssidor som jag har plöjt idag. Miljön någon? Man borde vid prenumeration av morgontidning få kryssa i om det är någon del man inte vill ha för att minska på onödigt papper. Jag hade ju direkt kryssat för sporten. Har aldrig läst sporten i hela mitt liv (jo förresten – en artikel om Zlatan och Henke under något fotbolls-VM där Zlatan citerades om sina tankar om straffen han satte: ”Jaau, Henke sa jag skulle ta den så jag tog den” That was it. Eh?). Så min dag blev alltså: frukost och morgontidning och sedan direkt därefter: middag. Är sjukt förkyld och mår kasst så jag skulle ändå inte orkat göra något mer intressant. *Drömmer om spanska trippelverkande förkylningsmediciner med morfin som gör en frisk på ett dygn*

Det här är vad jag har att säga

av Malin Collin, reporter
Charlotte Perellis Hero var den låt i finalen som jag hann tröttna på innan jag ens hade hört klart den första gången. Med andra ord är det ingen låt som växer efter några lyssningar. Man får snarare kväljningar. Av samma anledning var det bra att inte BWO vann, roliga kragar till trots. Jag tror såhär i efterhand att jag kanske hejade på Sanna Nielsen konstigt nog. Men trots min besvikelse över vinnarlåten så tackar jag ändå svenska folket och högre makter för att ingen skickade Linda Bentzing ut i Europa. Den kvinnan skrämmer nämligen mig. En mix av mimartist, scoutkäckhet, bonnighet och sexighet. The worst of combinations.
Hur svårt kan det va att INTE göra mongominer i kameran?

Sorgligt

av Malin Collin, reporter

Just nu skulle jag egentligen ha varit några tunnelbanestationer bort hos min syrra med ännu en syrra och vänner. Där vankas det drinkar, lyxiga snittar och glatt humör framför Melodifestivalen. Istället sitter jag med tjock hals (alltså inte tjurnacke) och tungt huvud och har ätit lite uppvärmd köttfärssås till middag och lyssnar på hur det ekar i lägenheten när jag promenerar mellan köket och vardagsrummet på grund av ensamheten. Jag kanske festar till det med en kopp te lite senare.

Vad som kännetecknar en bra kväll

av Malin Collin, reporter

Mysig fredagkväll när man själv sitter i soffan (och iofs tittar på Fadde på Stockholmsnyheterna) med en liten skål Lays-chips och ett glas Rioja grand reserva från -96 medan ens kille lagar papardelle med ryggbiff, sparris, svamp och parmesan.

Varför inte ta ett glas vin och amma om man vill?

av Malin Collin, reporter

Under den gångna veckan har jag följt den debatt som följde efter att livsmedelsverket ändrat sina rekommendationer och numera menar att det är riskfritt för en ammande mamma att dricka 1-2 glas vin 1-2 gånger i veckan. Varför jag valde att ställa mig i periferin beror på att jag inte har några barn och tänkte först att jag inte borde ha en direkt åsikt. Ju längre veckan gick desto hätskare blev debatten och nu känner jag att jag inte kan hålla tyst längre.

Jag tycker vi börjar med ren fakta:

  • När en kvinna ammar så går så mycket promille alkohol som hon har i blodet ut i bröstmjölken. Detta innebär att alkoholhalten i en halvpackad kvinnas bröstmjölk är likvärdig med alkoholhalten i filmjölk, yoghurt eller juice.
  • I de flesta andra länderna i västvärlden så ligger alkoholrekommendationerna på något glas vin i veckan under graviditeten. Varför barnmorskor i Sverige förmedlar totalförbud beror inte på att forskningen stödjer det utan att kvinnor med alkoholproblem skulle kunna tolka det till sin fördel och dricka för mycket.
  • Kvinnor med alkoholproblem dricker alkohol i vilket fall och det är INTE denna grupp som jag tar upp här – det är en annan debatt.

Min personliga grundståndpunkt är självklart att kombinationen graviditet och alkohol rimmar illa. Om jag någonsin blir gravid tror jag inte att jag kommer att dricka någon alkohol alls (fast vad händer om man råkar bli på smällen och sedan går på ordentlig fest innan man vet och dricker för många glas vin?). Men när det gäller just amning så anser jag att vuxna människor med ett barn måste väl kunna fatta sina beslut själva. Om livsmedelsverket nu har kommit fram till att barnet inte tar skada av något glas vin i veckan så får vi ju förlita oss på det. Skulle en kvinna bli en sämre mamma för att hon väljer att dricka ett glas rött till fredagsryggbiffen när bebisen sover, mätt och belåten? Ja, tydligen, enligt den rådande debatten. Men det konstiga med den här debatten är att de kvinnor som anser att moderskapet är något självuppoffrande och martyrskapande anser att kvinnor som tycker det är ok med ett glas vin i veckan under amning är alkoholister. Varken mer eller mindre. Snacka om svart-vit syn på samhället.

Eftersom dessa självuppoffrande, perfekta mödrar enbart baserar sina argument på sina egna känslor blir debatten också haltande. För tänk om barnet blir sjukt när föräldrarna har druckit vin och då inte kan köra in barnet till akuten! Men har ni aldrig hört talas om taxi? Förresten vill jag påstå att det finns väldigt många människor i trettioårsåldern som inte ens äger en bil. Många har inte ens ett körkort (särskilt här i Stockholms innerstad). Då måste ju det betyda att folk som inte har råd med bil är per automatik dåliga föräldrar. Hur bra bilförare tror ni förresten en extremt orolig mamma med ett sjukt barn på väg in till akuten är? Löjligt argument.

Och sedan kommer då argumentet att mamman som druckit två glas vin lätt kan tappa eller skada bebisen på andra sätt jämfört med en nykter mamma. Jag vet inte hur det brukar vara för er, men ett till två glas vin får inte mig att uppföra mig som heroinisterna på Plattan med kass finmotorik. Dessutom verkar alla självuppoffrande mammor missa att det finns en PAPPA också. Då får väl han strunta i att dricka och ta hand om bebisen om mamman vill gå och ta ett glas vin med kompisarna. För pappor som tar ett glas vin eller en öl skapas det ALDRIG hätska debatter kring.

Jag vet inte om det är den kravfyllda världen där perfektionism är ledordet som vi lever i som skapar dessa självupppoffrande mammor. Vi sjuttiotalister vill vara bäst på allt vi tar oss för, vi kämpar tills vi nått toppen, vi mår skitdåligt, men likväl fortsätter vi kämpa. Är det samma beteende vi ser i mammarollen? Att man ska vara perfekt – visa hur starkt man kan stå emot östersjöfisk, mögelostar och ett glas rött på fredagen. Att man klarar allt själv, att man har kontroll, att man är bäst på det man gör? Oavsett anledningen kommer vi ingenstans när det gäller jämställdhetsarbetet så länge som kvinnor skuldbelägger andra kvinnor och kastar skit på varandra. Låt varje familj bestämma själva hur de vill ha det. Låt pappan ta samma ansvar som mamman i den utsträckning det går under amningsperioden. Om alla mammor strävar efter att vara karikatyren av perfekt så kommer vi så småningom att få en hel generation bittra, självuppoffrande kvinnor med extrem prestationsångest.

En bra mamma är kärleksfull, engagerad och glad. Men för att bli allt det där måste mamman också få möjlighet till lite egentid och självutveckling. I ett jämställt förhållande där man fungerar som ett team är detta också möjligt, om mamman nu stiger ner från sin tron där moderskapet ses som en slags helig institution.

Telia tycker om bloggare. Och denna bloggare tycker om Telia

av Malin Collin, reporter

Idag hade jag ett möte med Telia i egenskap av bloggare. Jag ska nämligen testa deras mobila bredband under drygt en vecka framöver och se vad jag tycker om det. Det passar bra då jag nästa vecka tar bilen ner till Skåne. Se upp på motorvägen i Småland för där kommer det att surfas (alltså inte när jag sitter bakom ratten). Dessutom ska jag testa Telias musiksatsning och ladda hem ett gäng låtar (där det faktiskt fanns en hel del bra – inte bara Carola alltså). Som tack för detta fick jag en knallröd sprillans ny mobiltelefon från Sony Ericsson. Det tyckte jag var urgulligt och hemskt generöst för en så liten arbetsinsats som jag ska göra. Dessutom sjunger min mobil på sista refrängen sedan ett par veckor tillbaka så bättre timing kunde det inte bli.


När jag ville jobba med kulorna vinande över huvudet på mig

av Malin Collin, reporter

Nu ska jag titta på svt:s nya serie Korrespondenterna. Jag hade en vag vision en gång om att bli hårdhudad krigskorre – ni vet en sådan som kan nio språk, står med micken när kulorna viner över huvudet och tar sig in i krigsdrabbade länder på olagliga sätt (tänk: under hö i en vagn dragen av åsna). Sedan kom Irakkriget och Åsne Seierstad gjorde liksom hela den där grejen. Dessutom hade jag då nått en ålder då jag insåg att det där med de vinande kulorna inte skulle vara lika coolt längre. Alltså får jag drömma mig bort via tv. Som vanligt.

När man hittar sig själv på mingelsidor

av Malin Collin, reporter
Idag gjorde jag en av de smutsigaste och mest skamfyllda handlingar man kan ta sig för i dagen samhälle. Jag googlade mig själv. Döm om min förvåning när jag börjar återfinna gamla mingelbilder från olika tillställningar jag har varit på. Nuförtiden skulle jag inte ens ställa upp på ett sådan foto om inte fotografen har en kniv mot min strupe. Men å andra sidan är det heller inte direkt mitt största problem i livet att fotograferna springer mig i hälarna för att få tag i min bild, menar jag, så jag klarar mig. Av de alldeles otroligt onaturliga och ansträngda leendena på bilderna får jag ändå känslan av att jag inte njöt av fotograferingen.

Sida 3 av 6
  • Tjänstgörande redaktörer: Joakim Ottosson , Jenny Åsell och Elvira S Barsotti
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB