Är det inte väldigt fuktigt i vår huvudstad idag? Jag drabbades av medelsvår ansiktssvett vid en tur till Åhléns. Skulle egentligen sitta på en reklambyrå och sälja potatis idag men flyttade fram det projektet tills imorgon. Sitter istället och planerar en möhippa. Betydligt roligare. Pratade också länge i telefon med min fina gamla bästis Paula som brukar bo lite överallt i världen – nyligen hemkommen från Kuba. Vi diskuterade mindfulness, svartvitt tänkande och råstekt potatis bland annat.

Jag vann inte 159 miljoner kronor på Lotto igår fastän jag den här gången faktiskt spelade. Förstod inte riktigt hur man gjorde men pröjsade fyrtio spänn och fick någon deal av tobakshandlaren. Thank’s for nothing, liksom. Jag hade redan planerat allt jag skulle göra med de där pengarna – ni vet allt från att gå till CSN med en kappsäck pengar och slänga i deras fejja till fastighetsinvesteringar och värdepapper. Jag hann också planera in ett besök på Frantzén och Lindeberg där jag skulle provsmaka typ hallonluft, köpa en lägenhet till min minsta syrra och en Audi till min kille. Kanske skulle jag också botoxa min panna, skicka hela familjen till Bahamas eller liknande och köpa en hjälmkamera till min kille som han kan ha när han cyklar.

Jag bor på 46 m2 och här finns typ 4 datorer. Idag funkar ingen. Jag går bananas! Ut i solen verkar det som.

Okej, hur glad/rörd/generad blir man inte när man får det här mailet från en vän som bor i USA och själv råkar vara den i särklass coolaste skribenten ever? Jag kommer att sova gott i natt. (Imorgon fortsätter det sedvanliga självföraktet att frodas – jag menar, vad vore mitt liv utan de ständiga tvära kasten mellan hybris och självförakt?)

”Hej Malin,

Jag har tankt pa en sak ganska ofta och kom att tanka pa det igen idag.

Jag bara älskar när det blir såhär: jag springer ner på Ica och köper cola light och två (2) paket Ben & Jerry’s då de endast kostade 29.90 idag. Sedan springer jag över Götgatan till McDonald’s där jag köper två menyer med pommes, dipsås och en liten påse med chili cheese (detta för att min kille som hade lovat att laga middag helt plötsligt var tvungen att jobba precis hela kvällen). Sedan springer jag hem och slår mig ner i soffan med min kille med alla McDonald’s-påsar och sätter på tv:n. Där börjar ett avsnitt av Lyxfällan som handlade om ett par som åt skräpmat och drack cola tills de inte hade några pengar kvar och hade slutligen en 15 000-kronorsskuld hos kronofogden. Shit, vad omotiverat det var att stoppa i sig den där Big mac:en då.

För någon månad sedan ringde Jehovas vittnen på dörren. Jag är inte den som smäller igen dörren framför näsan på folk oavsett vad jag tycker om deras tro och idéer. Jag låter dem tala till punkt och svarar på de frågor de ställer. Det är så kul att se hur de tacklar mina teoretiska resonemang. Då fick jag några Vakttornet av dem plus ett löfte om att de skulle återkomma. För några veckor sedan hade det ringt på dörren när jag inte var hemma och min kille stod öga mot öga med Jehovas som letade efter mig. Han har varken samma tålamod med den typen av människor eller finner samma glädje i att diskutera gud som då jag uppenbarligen har. Han skickade således hem dem. För en halvtimme sedan ringde det på dörren och där stod mina long lost gudspolare. De frågade om jag hade läst Vakttornet. Vad skulle jag säga? Sanningen var den att det låg roligare tidningar på toa så deras magasin blev så att säga inte prioriterat. Jag sa att jag hade bläddrat igenom dem. Då blev gudspolarna glada och började ställa svåra frågor om döden och vad som händer sen. Jag drog till med lite källkritiska problem med bibeln eftersom jag inte anser att man bokstavligen kan tolka något från den. Jag sa något om att man får finna svaret i sig själv. Det gillade inte gudspolarna utan började dra en harang om att folk som missbrukar och misshandlar slutar om de finner gud. Jag hängde inte med. Sedan frågade jag hur de vet att just de har rätt – jag menar varför har inte judarna rätt? Eller muslimerna? Eller buddisterna? Eller (hu!) scientologerna? Det vet ju ingen av oss förrän vi väl dör. Då blev de tysta men skänkte mig en liten bok som heter ”Vad lär bibeln?” som de ska komma tillbaka och diskutera med mig om ett tag. Jag vet att min kille kommer att döda mig nu – och jag vet att jag aldrig kommer att bli av med Jehovas. Dags att öva på att säga det lilla ordet ”nej”?

Här sitter jag på Skeppbron och dinglar med benen med en kaffe från trevliga delin Albert & Jack’s och njuter av solen med Söder till höger, Skeppsholmen framför och Strandvägen till vänster. Får ont i ögonen av Stockholms skönhet när solen lyser från knallblå himmel.

Jag har i alla tider varit löjligt förtjust i Magdalena Ribbing skrupellösa, vassa penna i DN Etikett. När vi var yngre köpte min syster Anna till och med sin egen etikettbok för att alltid vara på den säkra sidan. Den roligaste passagen i just den boken handlade om huruvida en ung dam skulle resa sig för en äldre på bussen eller inte. Svaret löd såhär: Om en ung dam inte reser sig för en äldre så ska man inte bli upprörd – den unga damen kan mycket väl vara utsjasad efter en lång tentamen eller menstruera och måste således få sitta kvar på sin plats. Gud vad många gånger vi sedan har suttit som fastgjutna i sätena på tunnelbanan och låtsas att vi just skrivit tenta och har mens.

I dagens dn.se kan man läsa en chat med Magdalena Ribbing. Jag har plockat ut några russin ur etikettskakan:

Jag kom just hem efter en middag ute här på Söder. Jag trodde att vi skulle bli typ fyra personer – min kille, hans bästa tjejkompis och hennes franske pojkvän. Istället blev vi c:a 16 personer. Värsta långbordsmiddagen. Det var himla trevligt. Efter maten fick jag matöverdos och var tvungen att linka hem medan den andra gick till Vampire’s lounge på Östgötagatan och drack glassdrinkar (min favorit på det stället är vaniljglass, vispgrädde, vodka, kaluha och krossad daim). Sedan pratade jag i telefon med min pappa som har rest runt i Marocko och Grekland de senaste veckorna och gjort affärer (och tydligen legat vid någon pool i solen). Nu har jag abstinens för att jag saknar bra tv-serie att maratonkolla. Funderar på att fixa Brother and sisters eller In Treatment. Eller kanske The Wire. Känner mest för ett lågmält relationsdrama. (Jag hör riktigt hur min kille suckar när han läser det här).

Jag läste om det hemska mordet på den 19-åriga svenskan i Paris och förfasades över alla tjejers värsta mardröm – att vara ansvarsfull och ta taxi hem efter utekvällen men ändå blir våldtagen och mördad. Vidrigt är bara förnamnet.
Sedan kom jag att tänka på det där med fantombilder. Jag skulle vilja se hur många brottslingar som åker fast efter att fantombilden av dem har släppts till pressen. Själv har jag aldrig lyckats förmänskliga några fantombilder. Nu har jag visserligen problem med att känna igen gemene man (kanske lider jag av en släng av ansiktblindhet) men jag fattar verkligen inte hur man ska kunna känna igen någon genom dessa bilder. Den första fantombilden här föreställer den misstänkte taxichauffören i Paris. Han ser ju knappt mänsklig ut – mer karikatyraktig, typ: ”släng dit en stooor näsa, krulligt hår och tom blick!”. Bild nummer två föreställer Christer Pettersson (eller den som sköt Olof Palme). Inte aslikt direkt förutom möjligtvis munnen. Den tredje bilden ska föreställa Tullingemannen. Han ser ut som en trädocka tycker jag. I Pinocciostil. Minus växande näsa.