Nu har jag fastnat i den svåra moment 22-situationen som alltid uppstår när jag ska laga mat till båda mina systrar, min kille och mig själv. Kortfattat kan man säga att vi inte delar samma matsmak. Själv äter jag typ allt (utom tonfisk på burk, inälvor, stora vita bönor och korvar och puddingar gjorda på blod). Två av de andra trilskas en del. Just nu ligger tankeverksamheten på grillade köttfärsspett med tsatsiki och fetaostsallad. Jag försöker ju minimera mitt kolhydratinnehåll. Det gick skitbra i typ fyra dagar i Spanien. Sedan tappade jag en hel burk salt i en biff stroganoff som jag hade arbetat med i ett par timmar och uppfylldes av en sådan depression som bara en Spagetti Carbonara kan bota. Lyckligtvis gick jag ändå ner två och ett halvt kilo på semestern fast det berodde nog inte särskilt mycket på kosten utan snarare på den svåra salmonellattack jag fick andra veckan då jag i princip kunde äta vad som helst (så länge jag satt på toa samtidigt vill säga). Det var en ypperlig bantingskur. Funderar just nu på att bara äta gammal mat i en månad så att jag går runt med ständig magsjuka och enbart lever på vätskeersättning. Då skulle jag nog snabbt nå idealvikt. Tyvärr låter den dieten inte helt hälsosam. Och gammal mat är ju inte urgott direkt. Kanske helt enkelt hoppar över det.

Igår när jag flög hem från Barcelona satt jag ensam längst fram på ett tresäte. Bakom mig satt en liten familj med en liten unge i ettårsåldern. Jag satt först vid fönstret men höll på att frysa ihjäl så efter ett tag bytte jag till mittenplatsen. Då hör jag pappan bakom mig säga till sin unge: ”Putte nu får du inte stå upp och rycka i sätet för tanten framför sitter där nu”. Jag var en sekund från att vända mig om, skrika något osammanhängande och slå en petflaska i huvudet på pappan – ni vet så att piloten hade varit tvungen att sätta ner planet i typ Frankfurt och jag hade hamnat på löpet i Aftonbladet med rubrik i form av: ”Agressiv svenska skapade tumult på flygplan – tvingades nödlanda”. Dock hade jag tagit ett litet piller mot min flygångest och orkade således endast dregla till lite extra och lägga på en bister min.

Under semestern körde jag och min syrra Mia en egen tolkning av den här trailern om och om och om igen. Det var askul fram tills den dagen då vi råkade sitta på en lunch och upptäckte att vi hade en dansk kille till bordet. Det kom vi på efter vi hade sagt ”Det kommer att bli den beste sommern i mitt liuueew” typ tio gånger innan ens efterrätten kom på bordet. Vi tror inte att dansken uppskattade skämtet.

Såhär bodde vi de första fyra dagarna i Spanien (eftersom vår lägenhet hade en vattenläcka) – vi fick låna några vänners nybyggda hus i traditionsenlig Ebrodelta-byggnadsstil med stora ägor därtill. Första dygnet var jag och min syrra Anna där själva med vår lilla bil och drack skumpa, badade i poolen mitt i natten, spelade sjukt hög musik eftersom det inte finns några grannar och babblade tills vi inte orkade mer. Då tog Anna fram vodka och blandade drinkar eftersom hon var så mörkrädd så hon inte vågade sova annars.

Igår lämnades jag alldeles ensam i Barcelona med ett hotellrum och mitt eget sällskap. Det var ganska fint att få varva ner efter en intensiv semester med hela familjen och massor av vänner, utgång varje kväll och babbel åt alla håll. Jag gick till en liten fin restaurang vid Calle Ample och tog ett glas rosé i baren och valde sedan att äta en alldeles utsökt middag med lite cava och snittar till förrätt och en lysande svamprisotto till varmrätt. I morse steg jag upp tidigt och åt frukostbuffé och promenerade sedan genom morgontomma gränder i Barrio Gótico med min rullande jätteresväska, tjabbade lite med en 80-årig gubbe med käpp och liten påse som menade att jag borde följa hans exempel med liten packning och tog sedan flygbussen till flygplatsen. Efter en flygresa på första raden hämtade min kille mig på Arlanda express och bjöd sedan på pasta med ryggbiff, sparris och svamp och till det en flaska Amarone. Nu försöker jag så smått landa i Sverige.

Lite sorglig men dock trevlig ensammiddag

Har spenderat sista dagen pâ stranden (för den här sommaren I guess). Imorgon bitti drar jag till Barcelona och ska shoppa under dagen och kanske om jag känner mig generös mot mig själv gâ in i Casa Batllo och njuta av lite art noveau när den är som bäst. Sedan ska jag äta en bit, kanske ta en drink med nâgon kompis och sedan sova pâ fint hotell en natt mitt pâ Ramblan. Efter frukostbuffén pâ tisdag drar jag till flygplatsen och âker hem till Stockholm. Alltid trist när det börjar lida mot sitt slut.

Grej jag älskar: att promenera genom den spanska byn vid den här tiden pâ dagen och mötas av de underbara dofterna som letar sig ut genom alla köksfönster – olivolja, vitlök, vitt vin, saffran, skaldjur och saffran. Helt oslagbart.

Och det lata livet fortsätter i spanska byn. Stranden pâ dagen och lunch med pappa pâ den lilla strandbaren, promenader i byn vid 18-tiden dâ vi kikar i fina inredningsbutiker, kollar grönsakshandlaren och dricker kaffe. Sedan dusch och bubbel med tilltugg vid nio. Därefter middag – hemma eller ute. Sedan utgâng framför allt till det glassiga fine dining-stället nere vid hamnen, 30 sekunder frân vârt hus. Fast igâr gick  vi pâ arabisk fest pâ en liten bar uppe i byn. Vi blev fotade till mingelbilder av en 60-ârig tant med pocketkamera. Sjukt. Nu ska jag leta upp mina systrar nere i hamnen pâ en bar och sedan ska jag beställa paella och fideuà frân den lilla restaurangen nere pâ hörnan och ta hem. Spansk take away när den är som bäst. Ikväll ska jag ta mig till andra änden av byn och inviga det nya indiehaket. Hatar att inte ha egen bil. Eller en cykel. Eller en sparkcykel âtminstone. Kanske tvingar nâgon att köra mig. Annars fâr jag gâ och dö svettdöden lagom till min entré pâ stället. Vad gör man inte för lite bra musik?

Igâr drack jag rosé pâ det glassiga stället här i hamnen. Sedan sov jag. Idag tänkte vi dra till Tarragona en runda. Det är tio mil och sâ nära civilisationen man kan komma här. Inga affärer öppnar dock förrän fem dâ siestan är över sâ därför har jag unnat mig en session pâ internethaket. Funderar pâ skönhetsbehandlingar här i byn. Pedikyr kostar 9 euro, manikyr 8 euro, vaxning 4 euro – ja ni fattar – sjukt billigt!

Uppdatering fràn spanska byn: Dàlig dag igàr. Nár jag hade skrivit klart inlágget igár pá detta tránga internethak blev det sá varmt sá jag fick en svimningsattack. Fick sitta pá golvet med huvudet mellan benen och kallsvettas och má kasst i typ en kvart. Sedan handlade jag mat i typ en timme och stod sedan i drygt en timme och lagade middag till hela min familj, sex personer that is. Nár jag just skulle avsluta sàsen till biff stroganoffen genom att salta lite gick det helt nyinkòpta saltkaret sònder och nàgra deciliter salt trillade rakt ner i maten. Den blev alltsà fullstándigt oátlig. Istállet fick hela familjen spatsera ivág till trevlig restaurang och áta dár. Idag gór jag ett nytt fórsók med salt fràn páse som jag ska ta mellan tummen och pekfingret innan det áker i maten.

Annars ár det fint. Motionssimmade tusen meter idag pá dyra poolklubben och slog ner nágra spanska barn som hoppade frán kanten rakt i mitt huvud nágra gánger fór mycket. Igár kváll fóljde pappa med oss ut en runda till det glassiga stállet i hamnen. Nár han gick hem kom nágra fjantiga killar frán byn nástgárds och frágade vems pojkván han var. Jag bara: eh, ingen av oss har pojkvánner i sextioársáldern. Helt sjukt.

Nu ska jag leta efter en strandváska eftersom jag glómde min hemma i Stockholm. Har fátt gá till stranden som en alkis. Med prasslig plastpáse. Har bara resváska, dyr stor handváska och bógslunga med mig. Funkar ej pá playan.