Här på landet läser man det man kommer över. Jag plöjde nyss igenom en Se & Hör från 2002. Det var spännande på något sätt. Jag kände mig som en sierska – ni vet en sådan där som kan får jobb på Året runt och hitta gamla vigselringar och glasögon som gamlingar har förlagt enbart genom tanken. Jag läste en artikel om prinsessan Madeleine och hennes dåvarande kille som semestrade med kungafamiljen och bara: ”ge honom ett par månader så tallar han prinsessan på bröstet på paparazzifoto och hamnar i rättegång för misshandel”, siade jag för mig själv. Sedan höll jag upp ett finger i luften, kisade och nickade allvarligt – ”jag har en stark känsla av att prinsessan kommer att träffa en kille som heter Johan, nej förresten Jonas – en mörklockig jurist utan skandaler i bagaget”, mässade jag för mig själv. Sedan fnissade jag åt mina siarkunskaper och vände bladet och fann Agneta Sjödin på bild med Deepak Chopra. Då insåg jag att jag hade förlorat min förmåga. Jag kunde inte se vad som skulle förändras i hennes liv om sex år. Och där var jag väl egentligen inte helt fel ute.