Jag har just återvänt till skogen efter en dag i Norrköping. Det var en oerhört konstig stad. Första intrycket var visserligen vackra hus från förra sekelskiftet men när vi hade parkerat och satte igång att plöja igenom affärer så insåg jag att hela centrum verkar vara byggt av små köpcentrum. Så fort man hade gått igenom ett köpcentrum så gick man fem meter utomhus så tog nästa köpcentrum vid. Efter tre, fyra stycken började det hela kännas som en mardröm i konsumtionshetsens namn – ni vet att man går och går men aldrig tar dessa köpcentrum slut.
Förutom det var det bra. Vi åt wok. Kanske på Norrköpings finest ställe. Eller inte. Det verkade hänga ihop med ett kebabhak så det var väl inte guide michelin-nivå.