Alltså, jag klarar inte sena nätter längre. Jag är helt förstörd dagen efter. Kan inte fester sluta klockan elva istället för klockan fem? Då hade jag kunnat ha värdigare söndagar. Jag och min kille åkte till Enskede och åt middag hos svärföräldrarna. Vi fick supergod fisk. Sedan drack vi glögg och jag bläddrade igenom de tre senaste Allt om mat. Innan vi åkte fick jag ett par ursnygga svarta stövlar i ridstövelmodell som Niklas mamma inte kunde ha. De är hemskt snygga med min nya svarta kappa. Nu har jag spränghuvudvärk och längtar bara tills det är måndag och ny dag utan trötthet och betongkeps. Innan jag går och lägger mig ska jag dock äta två Dumlekolor som min kille köpte till mig på 7eleven.

Igår var det alltså Tobbes 30-årsfest. I en etta i Vasastan trängdes en fyrtio pers som drack drinkar, lyssnade på musik, babblade, spillde vin, skrattade och dansade tryckare tills grannarna började ringa och klaga. En lyckad kväll med andra ord.

Tobbe öppnar presenter

Min syrra Mia och Jennifer

Jag dricker limedrink

Mina syrror snackar och fnissar

Den gigantiska och vansinniga presenten

En liten olycka med rödvin

Min syrra Anna, vår fina vän Tobbe och jag

Jag har tillbringat kvällen och natten på en fab 30-årsfest hos en av mina bästa killkompisar. När natten blev sen och de bästa indie-hitsen (och för all del nittiotalstryckarna) hade avklarats – då saknade jag min kille så mycket så jag tog en taxi från Roslagsstull till Skanstull (vilket för er icke-stockholmare innebär rakt genom stan – från norr till söder) för tvåhundra spänn. Well, i vilket fall som helst så hade t-banan slutat gå så jag behövde inte känna ångest över mitt beslut. Älskar att åka taxi genom Stockholm på natten. Det är så fint och underbart och mäktigt och stort för att vara Sverige. Älskar’t. (Tyvärr sov min kille gott när jag slutligen anlände hem och jag kom på att han skulle cykla med sina polare imorgon så jag vill inte väcka honom även om det är så kul att babbla bort några timmar med den där härliga och snygga snubben.) Jag värmde istället upp min halva pizza som jag strategiskt hade lämnat kvar. Sov gott, ni som är vakna – er andra bloggar jag för imorgon!

Hahahaha. Kan knappt andas. Dör ännu en gång.

Det här nya stället i min gamla hemstad Helsingborg känns som något som kräver ett besök under julledigheten. Jag får lite vibbar från den utmärkta restaurangen Zink grill här i Stockholm – frukost, lunch, middag och barhäng – en ambitiös satsning. Att stället dessutom ligger på vackra Stortorget gör ju att inredningen känns klockren. Sedan bor mina föräldrar på krypavstånd därifrån så det finns liksom inga ursäkter att inte kika in.

Jag hittade ett gammalt inlägg som jag skrev för någon sommar sedan. Det är en ganska trevlig djupdykning i semesterflirtar. Det tycker jag ni ska läsa om här.

Jag tänkte ringa mamma på jobbet men såg då den här artikeln och insåg att det kanske inte är läge att ringa och störa på akuten just nu.

Ja, jag vet att jag tjatar om Britney Spears – men det finns ingen stjärna som jag tycker är så fascinerande som hon. Hårt drillat barn blir superstjärna med kysk image, bryter sig loss och blir white trash, börjar droga, åker fast för rattfylla, håller sitt barn gisslan, åker in på psyket och gör numera comeback. Jag ville bara visa på skillnaden i hennes framtoning. Det översta fotot är ett paparazzifoto taget för ett par år sedan – under hennes white trash-period. Det understa är taget idag i Paris. Kolla skillnaden! Helt otroligt!

Här har vi haft en trevlig kväll. Vid fyra dök en av mina bästa vänner Paula upp som gör en liten mellanlandning i Stockholm mellan Köpenhamn och Mexiko. Vi drack glögg, åt pepparkaksmuffins och blev nostalgiska. Vi plöjde igenom mitt fotoalbum från Frankrike där vi bodde tillsammans. Ta en titt här för att se delar av min klädsel på den tiden. Man kan säga att Paula var i samma klass vilket gör att det där albumet är sjukt roligt. Allt vårt porslin i vår lilla lägenhet var i färgglad plast. Ja, hela inredningen var som ett nedstamp i ett framtida museum som vill skildra slutet av nittiotalet på det mest extrema sätt. Sedan stack Paula och då började jag laga potatisgratäng till de två perfekta bitar oxfilé som min kille hade köpt. Vi drack ett urgott vin som inhandlades förra helgen på det lilla vinsystembolaget i Hötorgshallen. Sedan kollade vi på senaste James Bond och babblade om veckan. Jag avslutade med en liten skvätt mandellikör och nu gick min kille till sovrummet för att knoppa då han imorgon bitti ska köra racingbil med sina polare.

Den här bloggen tycker jag är fin. Det är befriande att läsa en blogg om föräldraskap som inte är kantad av moralpredikningar eller tillrättalagda glossiga foton för att visa upp någon löjlig yta. Den här bloggen är kärleksfull, välskriven och rolig. Hellre en pappa som blir utkastad från Debaser än en mamma som går i taket när det kommer nya rön om att det är okej att dricka ett glas vin om man ammar.