Ikväll ska jag laga fjällmat. Eller åtminstone lite vilt. Jag har införskaffat inte mindre än tre olika slags svampar, koncentrerad svartvinbärssaft, hjortkött och lite rotsaker. Sedan blir det koka av, som man brukar säga. Helst skulle jag vilja ha ett par rejäla potatisar till kalaset men min kille önskar ris så jag tror jag viker mig. Hur resultatet blir kan ni läsa om här sedan.

Min lilla faiblesse – eller ska jag kalla det guilty pleasure – är kostymdramer. Min all time favourite är ju BBC-serien Stolthet och fördom från 1995 med Colin Firth som Mr. Darcy. Sedan älskar jag Sofia Coppolas Marie Antoinette med dekor som är så snygg så man nästan börjar gråta. The other Boleyn girl är ju också underbar – även om jag inte tycker att fjortonhundratalet kan mätas med sjuttonhundratalet rent visuellt. Därför ser jag verkligen fram emot filmen The Duchess med Keira Knightley i huvudrollen som har premiär i Sverige den 19 december. Då blir det storslagna scener från brittisk sjuttonhundratalsartistokrati och kärleksproblem på hög nivå. (Av någon anledning tror jag inte att jag kan räkna med min pojkvän som biosällskap).

Jag vet inte hur mycket ni vet om Spotify. Det har ju skrivits flitigt om denna underbara musiktjänst på sistone. Hemma hos oss har vi kört med Spotify sedan min kille blev betatestare – för kanske ett och ett halvt år sedan.

Grejen med Spotify är att man antingen betalar 99 kronor i månaden eller så småningom skaffar gratisversionen med reklam – den är dock ännu inte släppt för allmänheten. Man laddar ner ett litet program (superlätt) till sin dator. Sedan har man några miljoner låtar att lyssna på hur mycket man vill. Detta är alltså fullkomligt lagligt då man streamar musiken istället för att ladda ner den på sin dator. Med andra ord så söker man på sin favoritlåt eller favoritartist och sekunden senare spelas låten man vill höra. Ni anar inte hur kul alla fester blir med Spotify. Det brukar vara så att man fixar sin egen playlist till festen men efter några timmar brukar alla börja söka efter roliga låtar. I lördags till exempel började alla ropa ut sina önskelåtar på en fest vi var på och sekunden senare spelades just dessa.

Saken är nu den att min kille lottar ut en egen gratis invite till Spotify varje dag fram till jul. Om ni går in på hans blogg och skriver en liten motivering i kommentarsfältet så har ni stor chans att få Spotify som en julklapp! Och jag lovar att det är det bästa ni har sett i musikväg sedan cd-skivan uppfanns.

Tävla HÄR!

Kolla vilken fin bild min syrra har lagt upp. Den är tagen i London när hon var fjorton år gammal. Ursöt.

Nu tänkte jag att vi skulle göra en liten grej här på bloggen. Jag blev inspirerad av den här artikeln i Aftonbladet – bilder på kändisar med och utan smink. Jag tänkte att vi inte skulle vara sämre. Därför lägger jag upp två bilder på mig själv – en riktigt hemsk bild där jag är osminkad (lägg märke till att jag har många bilder där jag är osminkad men ljuset faller så bra så det ser ganska okej ut ändå – nu tar jag det fulaste jag kan hitta bland alla mina bilder) och en bild där jag har smink. Ert jobb är att lägga upp samma sak i era egna bloggar: en bild på er själva utan smink och en med. Sedan länkar ni till ert blogginlägg i mina kommentarer så ser vi hur många som vågar ställa upp! Kör!

Igår sändes ju Britney: For the Record på amerikanska mtv. Idag har jag således scannat av hela internet i hopp om att på lagligt alternativt olagligt sätt få tag i den 90 minuter långa dokumentären. Tyvärr har utdelningen varit tunnsådd. På mtv.com kommer man att kunna se dokumentären online från och med den 3:e december klockan 20 eastern time. Det innebär att vi i Sverige får hålla oss till tåls till två på morgonen den 4:e. Eller så väntar man till solen har gått upp den 4:e helt enkelt. Torsdag alltså. Ni som har lite mer tålamod än jag kan ju vänta tills lördag då tv4 sänder dokumentären.

Jag läser den här artikeln om exekutiva auktioner i kronofogdens regi och börjar fundera över hur mycket billigare man skulle kunna få tag i en hyfsad bil om man började springa i det där garaget vid Odenplan där de håller till. Det är ju visserligen en del gambling när det gäller de där auktionerna – man får inte ens provköra bilarna. Men sedan kan man ju ha lite flyt och komma över en perfekt fungerande bil för en spottsyver. Och det vore ju onekligen praktiskt.

Sedan börjar jag tänka på var dessa bilar kommer ifrån. Jag ser de där familjerna framför mig. Familjer där ekonomin inte har gått ihop, där de desperat börjar ta korta lån för att bibehålla den standard de är vana vid – för att barnen inte ska blir oroliga eller skämmas i skolan. Till slut går det för långt och familjen kan inte betala tillbaka sina lån – allt rasar och kronofogden knackar på dörren och tar alla deras saker av värde. Först åker platt-tv:n ut. Sedan ryker den fina stereon, den nya soffan och hemmabiosystemet. Därefter tar kronofogden bilen. Nu måste familjen sätta sig på bussen när de ska åka och handla eller ta sig till barnens fritidsaktiviteter. De där barnen kommer inte att kunna säga till sina kompisar att ”Pappa skjutsar till matchen på lördag”. För familjen har inte längre någon bil. De har ingen bil och det är jag som står där och funderar på att köpa den för en spottsyver. Och där brast mitt ömtåliga hjärta.