Förra sommaren hittade jag ett par härliga solglasögon till ett fördelaktigt pris. Jag letade i ungefär en vecka efter rätt färg och åkte runt på kanske fem olika upplagor av den butik de såldes i. Till slut – bara ett par dagar innan den årliga spanienresan fick jag tag på dem i rätt färg – vita.

Jag älskade de här solglasögonen – de var bekväma, inte särskilt ömtåliga (jag är en sådan person som slänger ner allt jag har i handväskan lite hipp som happ – inga glasögonfodral så långt ögat når) och lite ”snabba” i stilen (med snabba menar jag att de förde tankarna till racing).

En dag var hela familjen på poolparty med grillning och skumpa vid alldeles för tidig timma hos några vänner. Festen ägde rum mitt ute på risfälten på Ebrodeltat (här finns bilder på det coola huset med omnejd). Efter desserten bestämde vi ”ungdomar” (i relation till våra föräldrar var vi ju trots allt det) att testa den nya Jet Skin som hade införskaffats. Vi har under årens lopp blivit ganska hyfsade Jet Ski-chaufförer (förutom Anna som nästan sjunker med tanke på den låga hastigheten) men det fordon vi har använt förut kanske har en maxhastighet på 100 km/h (vilket också är vad vi brukar komma upp i på Ebrofloden så länge man inte måste parera svallvågor). Det nya monstret till vattenmaskin hade tre gånger så många hästkrafter som den förra och tar fyra personer.

Yngste sonen i den spanska familjen (han är lika gammal som jag men mogen som en treåring när det kommer till saker med motorer) slängde upp mig bakom honom på premiärturen. Vi kör snabbt så ögonen tåras fram och tillbaka längs floden. Sedan ska vi köra i land och hämta nya passagerare och vinka till Mamma som står och filmar. Då gör den yngste sonen en svärsväng. Resultatet blir ju att vi flyger huvudstupa ner på Ebroflodens dyiga botten. Femton kallsupar och några gyttjespottningar senare kravlar jag mig in till land. En bruten Jet Ski-passagerare. Solglasögonen låg kvar långt nere på botten. Killarna dök några gånger för att leta men med tanke på strömmarna var väl solglasögonen redan halvvägs till Mallorca vid det laget. Synd på ett par sådana favoriter.

I detta ögonblick ligger jag och sväljer gyttja på botten av den här floden.