När jag gick i skolan, långt innan internet hade tagit över världen, fanns det bara ett enda sätt att visa upp sig själv: skolkatalogen. Nu för tiden kan högstadie- och gymnasiekids photoshopa och lägga upp sina mest fördelaktiga foton på sina bloggar, på Facebook, på Lunarstorm och jag vet inte var. På min tid hade vi en chans – ett klick från kameran där borta vid paraplyet med den starka lampan. Om man råkade blinka eller göra löjlig min var hela ens kommande läsår förstört.

Själv blev jag aldrig riktigt bra på något skolfoto. Men inte heller vindögd. Jag minns att jag mest tänkte i termer av att vara tacksam för att jag inte blundade och så gick jag vidare med mitt liv. (Men herregud vad sönderbläddrade katalogerna är. De användes i stor utsträckning flitigt för att hitta potentiellt snygga killar på annan skola).

Här är mina skolkatalogsfoton från sjuan fram till trean i gymnasiet (vi börjar med lite gammal permanent och kastar oss sedan rakt ner i indiegeggan via en oförklarlig hippieperoiod):