Eftersom nittiotalet är tillbaka och jag råkar älska rött (och dessutom har den läggning som brukar kännetecknas av att hellre synas än vara snygg) så har jag den senaste veckan börjat använda en kofta jag bar flitigt i sjuan och åttan. Den är fullkomligt hysterisk men färgmässigt ligger den fortfarande inom det jag gillar: mycket och starka färger. Därför tänkte jag bjuda på ett foto på mig som fjortis hemma på en söndagmiddag ungefär vintern -92 och ett från i fredags – i exakt samma kofta.