Jag gör nu en av de värsta grejerna jag vet: packar för en längre resa. Jag hatar visserligen att packa för kortare resor också då jag har någon form av tvångsmässigt behov att alltid lägga i för mycket men samtidigt fel saker. Nu har jag minskat bokvikten från tre kilo till två och ett halvt. Det är med andra ord en mindre bokhylla i väskan. Det enda jag vill nu är att vara framme. Det finns i princip inget jag avskyr mer än att just resa. När jag väl är på plats är jag otroligt nöjd men processen att packa-släpa väskor-ta sig till flygplats-vänta på plan-flyga-vänta på väska-ta tåg släpandes på väskor-byta tåg i 34-gradig hetta bland tusentals människor-åka nytt tåg i två och en halv timme-bli hämtad på stationen tre mil bort-åka bil till spanska byn är mig övermäktig. Vill bara kunna knäppa med fingrarna så skulle både jag och mitt bagage stå utanför ytterdörren. Ge det trehundra år så kan man säkert det. Tills dess: lida.