Bland svenska vänner på Facebook blir alla just nu fans till ”Sverigedemokraterna i Riksdagen – Nej tack!” (vilket för övrigt är en dåligt författad mening då de första orden låter som att folk VILL att Sverigedemokraterna ska hamna i Riksdagen).

Samtidigt bland mina spanska vänner sprider sig fan-skaran i gruppen ”Jag är för abort!”.

Och just där blir den kulturella skillnaden extremt tydlig. Hade Facebook funnits 1973 skulle varenda svensk blivit fan till abortgruppen. Men som tur är fick vi vår nuvarande abortlag 1974.

35 år senare är fri abort fortfarande inte lagligt i Spanien. Och ändå är vi alla medlemmar i samma EU.

Nu är jag tillbaka i stan igen. Råkade ta en sväng förbi Sickla Köpkvarter innan vi körde till Söder. Tänkte att det var praktiskt att handla på större affär när vi ändå hade bil.

Resultatet: jag blev känslomässigt utpumpad av hela Nackas invånare som råkade befinna sig där samtidigt. Hela familjer som står stilla i grupp och blockerar varenda gång i affärerna, små barn som leker springtävling och kastar skor på varandra under tinnitusframkallande lekar och nio varv på jätteparkeringen bara för att ställa bilen.

Så mycket för den där energin man laddade på landet.

Nu är jag på landet. Vi körde hit, min kille, hans bror och jag efter jobbet. När vi kom in i torpet hade min killes föräldrar just börjat elda i den gamla spisen för att sprida lite värme i det höstkyliga 1600-talstorpet. Sedan fick vi raggsockor och fårskinnstofflor. Det är nästan som ett litet lyxigt hotell här – nytvättade badrockar hänger vid sängarna tillsammans med nattlinnen från tidigt nittonhundratal inköpta på små aktioner som sedan varsamt har tvättats. Själv vågar jag inte sova i så skira material och kör på vanlig t-shirt.

Annars har vi ätit färsk älgryggbiff, bakpotatis och kantarellsås och sedan honungsstekta höstäpplen med kanel och valnötter serverade med vaniljglass. Och vin. Massor av vin.

Som ni märker går det ingen nöd på mig. Tre Apple-laptops och trådlöst internet på liten yta. Smågodis, tv-tittande och en hund som leker vakthund genom att sticka ut i skogen med jämna mellanrum och skälla på rådjur dolda i mörkret.

Jag sitter i bloggpanelen för Stora Bloggpriset 2009. Det innebär att jag ska nominera mina favoritbloggar i de olika kategorierna vilka i år är:

Nöje & kultur
Mode
Sport
Vardagsliv & fritid
Politik & samhälle
Prylar & teknik
Design & inredning 

Själv läser jag massor av bloggar. Min rss-läsare är oftast fullmatad med hundratals inlägg om jag inte har hunnit läsa under dagen. Dessvärre är det ytterst få bloggar som skulle kunna klassas som sport-bloggar eller design och inrednings-bloggar som jag läser.

Om ni har några favoriter inom de områdena får ni gärna tipsa mig i kommentarsfältet så jag kan gå in och läsa och se vad jag tycker.

Människor med weekendbags. Jag vet inte vad jag ska säga om dem. Jag skulle kunna gissa att de också har på sig pärlshalsband som är äkta (till skillnad från Coco Chanel-inspirerade ironiska diton i flera lager som hänger långt ner på magen). Sen äger de säkert skjortor. Som de stryker. Och så stoppar de in skjortorna i byxan och drar åt ett skärp. Gärna brunt. I skinn. Eventuellt av kalv.

Jag är inte sån. Jag har på mig maskeradtoppen med så mycket axelvaddar och fluff så jag mäter en och en halv meter mellan axlarna. Och så packar jag gummistövlarna, extra underkläder och tandborsten i en Ica-kasse och drar till landet om en timme.

Men sedan är det inte heller jag som får jobb som investmentbanker och tjänar 60.000 kronor i månaden.

Idag lyssnar på jag The Breeders Cannonball. Den är fortfarande sjukt bra. Minns att jag köpte singeln på en skivaffär i Monte Carlo, Monaco och älskade omslaget nästan lika mycket som Blur – Leisure. Jag menar – en pälsinklädd hjälm i klara färger – kan något vara mer nittotal?

Min kille och hans cyklar alltså. Det är en historia för sig. Idag anlände den nya familjemedlemmen till hushållet. Det innebär att vi är färre personer än hjulvarelser i lägenheten. Beteendet påminner inte så lite om Angelina Jolie och Brad Pitt som adopterar lite barn från olika världsdelar.

Min kille har tre adopterade barn. Två vita och ett svart.

Idag har jag inhandlat inte mindre än två plagg med gigantiska axelvaddar. En topp som av misstag skulle kunna tas för maskeradklädsel och en klänning som gör att man ser ut som en tjej med sån här frisyr som jobbade som proffsminglare på Manhattan 1987.

*Dynasty är min modeinspiration*

Fantastisk text på Weird Science om totalitära stater, filmen Dogtooth, att leva i exil, om språk och murens fall. Läs den!

Jag vet inte riktigt vad ni tycker om Photoshop men själv har jag ganska kul.