Gott nytt år allihop! Nu drar jag iväg på fest.

Så här på nyårsafton tänkte jag också att ni skulle få en 00-talet-playlist från Spotify av mig. Jag har samlat några av de låtar jag tycker var allra bäst under de senaste tio åren.

Malin Collins 00-taletlista finns här att hämta!

För er som av någon anledning inte har Spotify men vill köpa i iTunes eller liknande:

Arcade Fire – Black Mirror

Beirut – Nantes

The Strokes – 12:51

Death Cab For Cutie – Marching Bands of Manhattan

Robyn – Be Mine!

Säkert! – Sanningsdan

Babyshambles – Albion

Aaliyah – More Than a Woman

Moby – Lift Me Up

Frida Hyvönen – I Drive My Friend

MGMT – Time to Pretend

Britney Spears – Lucky

Vapnet – Prästgatan

The Postal Service – Such Great Hights

The Killers – Mr. Brightside

Timo Räisänen – Don’t Let the Devil Ruin it All

Beyoncé – Halo

Architecture in Helsinki – Wishbone

Ladytron – Destroy Everything You Touch

Le Sport – Tell No one About tonight

The  Libertines – Time For Heroes

The Bravery – An Honest Mistake

The Knife – Silent Shout

Hello Saferide – The Quiz

M.I.A – Paper Planes

Markus Krunegård – Jag är en vampyr

The Tough Alliance – First Class Riot

Familjen – Ivanhoe & Rebecca

Håkan Hellström – Känn ingen sorg för mig Göteborg

The Ark – Calleth You, Cometh I

Anna Ternheim – To Be Gone

Om ni vill läsa lite om vad jag tycker om det senaste musikdecenniet så gör ni det här. Gott nytt år!

Nu sitter jag på X2000 första klass med dator, uppkoppling, Buffy säsong ett och senaste numret av magasinet Bon för att få tiden att gå. Det enda problemet är att bilden inte går att vända – har bara testat att spara den tjugo gånger på olika håll men ändå lägger den sig såhär. I alla fall: tre timmar och tjugo minuter kvar sedan är jag tillbaka i Stockholm som enligt väderprognosen ska ha intagits av polarkyla.

I eftermiddag tar jag tåget upp till huvudstaden igen. Det har blivit lite sparsamt bloggande under julveckan men nu blir det nya tag. Det ska ju ändå bli så kallt ute så jag lär väl sitta hemma och kura under en filt med en dator framför mig liksom.

Annars har jag mest läst ett halvårs Svensk Damtidning. Från och med nu skulle jag kunna kalla mig själv kunglig expert. Spottade en klänning på Madeleine från typ en vecka tillbaka och jag: ”det är ju Nobelklänningen från förra året minus den puderrosa boleron”. Jag kan också allt om tiaror och historien bakom.

Sedan var det ett härligt reportage med Amy Diamond med en citatrubrik som löd så här: ”Jag kommer aldrig att springa på efterfester – jag är för mörkrädd”. Kom ihåg att Amy Diamond fyller 18 år i april och hennes dolda talang – enligt reportaget – är att hoppa hopprep väldigt snabbt. Undrar om infantilism är det nya modeblogg så här i nytt decennie-tider?

Idag har jag varit i Köpenhamn med min syster Anna och min kille. Vi hade spetsat in oss på en Dirty Brunch på The Laundromat Café på Elmegade på Nörrebro eftersom min kille var där i våras och gillade stället och maten. Och det hade han rätt i. Det var lovely. Vi åt äggröra, bacon, stekta potatisar, grillade tomater, korvar, en stor bit fransk ost, amerikanska pannkakor, grekisk yoghurt med honung och melon, ananas och färskpressad apelsinjuice. I högtalarna spelades Blur och Mgmt och lilla Elmegade som stället låg på var fantastiskt mysigt. Dessutom sken solen från klarblå himmel och man fick vårkänslor.

Nu måste jag rensa ur en tio, tjugo flyttlådor med kläder och prylar från min uppväxt som mamma och pappa är lite trötta på här hemma. Jag tänkte att jag bara skulle slänga allt så det blir gjort snabbt. Det första jag skymtade var min vita fuskpäls som jag trodde brann upp i Frankrike 1998. Men nej, den ligger där lite missfärgad och svedd men fin ändå. Nu vet jag att jag inte kommer att ha hjärta att slänga en enda sak. Varenda pinal kommer att ha en nostalgisk historia att berätta.

Det här året då man kände att åldern började ligga en i fatet när det gäller juldagsutgång och modet sjönk och peppen var låg vände vinden och resultatet blev en av de roligaste juldagarna på flera, flera år.

När vi gick in i den mur av människor som bästa musikbaren PL13 bestod av, Broder Daniel och Pulp på allra högsta volym, allas händer i luften, svetten som lackade och samma klientel som man gick ut med 1994-1997 var lyckan total. Hela Helsingborgs gamla indiesmet från nittiotalet stämde upp i allsång och alla var lika hippa och fina som förr.

Vilka åldersnojor man än må ha är jag tacksam för att jag var ung på nittiotalet och inte det själlösa 00-talet.

Idag firar vi jul i det här huset då min mamma var tvungen att rädda liv på akuten hela gårdagen. Igår satt vi hela dagen och tittade på alla inslagna julklappar under granen och distraherade oss med Buffyboxen jag fick av min kille i julklapp.

Imorse drog vi till hotellet där mina morföräldrar sover och där åt vi gigantisk hotellfrukost ihop. Pannkakor, bacon, frallor, pålägg, juicer, ja allt som tänkas kan.

Nu förbereds kalkonen tills ikväll. Jag har bara ätit fågel sedan jag kom till Skåne. Kyckling i tisdags och vildand med hemlagad (Anna-lagad) frasig rösti och balsamicosky igår.

Sedan blir det glögg, skumpa och paketöppning. Och efter middagen den vanliga juldagsutgången.

I vår familj skakar vi på huvudet åt folk som inte ger julklappar åt de vuxna. Å andra sidan är den yngsta 23 år i den här familjen så i så fall skulle vi inte ha några klappar alls. Men vi kör som vanligt: all in. Och att vi sedan räddar hela Sverige från lågkonjunkturen är bara en bonus.