Jag tror jag måste köpa en Mia Törnblom-bok. Eller engagera mig i den här The Secret-sekten. För den ilska jag fortfarande känner efter att ha behandlats sämre än en random gympasalsluktande bag på tågresan idag är helt enkelt inte hälsosam. Det är så mycket livshat som bara pyser ur mig. Så fort kollektivtrafik, reguljärtrafik, mataffärsköer eller trottoargående i rusningstid inte flyter tappar jag humöret. Det bor antagligen en liten tysk inne i min själ som bara vill att alla ska göra rätt och ta sitt ansvar och framför allt vara EFFEKTIVA.

Människor som stannar helt plötsligt på en trottoar kan får mig att vilja knuffa dem rakt ut i gatan för en kort sekund. Eller bara ställa mig och skrika: ”FATTAR NI INTE ATT DET KOMMER FOLK BAKOM?”.

Istället knyter jag handen i fickan och går hem och känner hur hatet bara stiger och hur jag kommer på mig själv att tänka att jag behöver en Mia Törnblom-bok.