Idag köpte jag en onödig grej kan tyckas – nämligen Glenn Strömbergs pizzabas. Jag hatar att baka så även om jag kan göra härlig pizzadeg (lärde mig the hard way av en napolitansk utbytesstudent i början av 00-talet) så är jag tacksam om jag slipper stoppa fingrarna i mjölkladd.

Jag är verkligen besatt av alla produkter som förkortar arbetstiden. Hej då Slow Food – du känns så 2006. Tänkte senast igår på hur mycket jag älskar flytande matfett på flaska. Typ Milda Culinesse och Arlas smör- och oljeblandning. Hur gjorde man förr liksom? Slabbade med någon stekspade? E-nummer är det bästa som finns ju!

Andra saker jag är kär i:

– Pannkakssmet på flaska där man blandar i lite vatten och skakar.

– Färdig fryst kladdkaka.

– Blandade frysta grönsaker, så man slipper stå och hacka och skära femton olika färska.

Min gräns går någonstans vid fryst hackad lök. Jag har faktiskt kommit på mig själv att fingra på en sådan påse i frysdisken ett par gånger men sedan tagit mitt förnuft till fånga och lagt tillbaka den. Men det lär inte dröja länge förrän jag ”inte klarar mig utan” det heller.