I dag känner jag mig lite överkörd. Kvällspasset är inte rutin ännu och långa nätter sätter spår i en icke-21-årings kropp (och allra mest: ansikte). Men klaga ska jag inte. Man kunde ju ha jobbat natt och packat exempelvis grillkorv på någon fabrik i stället för att avslöja Lena Ph:s stundande bröllop och Persbrandts ”nya liv” på tidingsfabriken.

Men trots allt. Tre timmar i vaket tillstånd på hemmaplan per dygn gör att hela ens liv blir jobb. Jag träffade exempelvis min kille för första gången sedan i söndags nu på eftermiddagen Under veckan har jag bara sett honom sova.

I det skick jag befinner mig i just nu kommer kvällen landa i linguini med gröna musslor och scampi samt tvättid. Min kille drog till indie-allsången på Debaser och mina kompisar är på Popaganda. Haffade för övrigt min bästa Malmökompis Madeleine nere på min gata precis innan hon begav sig ner till festivalen igen.

Om jag orkar smiter jag ner till Eriksdalsbadet och tjuvlyssnar på Belle & Sebastian senare. Hoppas de spelar den här älsklingslåten som jag lyssnade ihjäl 1997: