Jag befinner mig mitt i minisemestern i Spanien just nu. Sover hos en kompis i natt med alla systrar. Som tur är har han ett trevâningshus sâ alla fâr plats.

I dag maxade jag byns matintag genom att tillsammans med Sanna köpa ungefär 79 calamares à la romana pâ en restaurang. Vi tog med det till stranden och anlände med en staniolhink full med bläckfisk, ett dricksglas med majonäs och 14 citroner. Det var lite overkill

. 

Nu är mina systrar pâ râdhuset och köper biljetter till den gigantiska byfesten som äger rum ikväll pâ fotbollsstadion. Ett band som var superstort för kanske 20-30 âr sedan i Spanien har âterförenats och ska spela. ALLA kommer att vara där. Jag kan tänka mig att det gâr att jämföra med att Style med Christer Sandelin i spetsen skulle göra en spelning i Sveg eller Teckomatorp. Om man vill översätta till svenska, alltsâ. 

I morgon âker vi till Barcelona. Köpte tre gânger sâ dyra tâgbiljetter för att kunna vara kvar i byn 90 minuter extra. Totally worth it.

En annan har redan varit vaken ett tag och sticker snart till Arlanda och Spanien. Hej så länge!

Jag är urvriden och osannolikt trött efter tre väldigt hektiska jobbdagar (och nätter). Det har varit Allsången, Roxette, hårdrocksstjärnejakt, Carola, ja, jag minns knappt vad jag har gjort på sistone.

Men i natt är det dags att bryta upp. Då kastar jag mig til Arlanda och på ett plan till Barcelona. Vid 13-tiden ska jag ha tagit mig till köpcentrat L’Illa på Diagonal för därifrån går bussen till min älskade spanska by. Klockan 15.25 stannar bussen strax utanför vårt hus där hela min familj väntar. Sedan ska jag snabbt byta om till bikini, springa ner till poolen med min brassestol och pressa. Vid sextiden promenerar jag de fyra minuterna till stranden för att säga hej till alla spanska kompisar som brukar samlas vid favorit-xiringuiton efter siestan (helt sjukt att jag efter en bildgoogling hittade EXAKT den rätta xiringuiton. Jag tror till och med jag ser några jag känner på bilden. Älska internet.). Därefter ska jag duscha, dricka vin, äta serranoskinka och slutligen äta middag med familjen. Sedan blir det vin och drinkar på Les Algues och Xicago skulle jag tro.

På fredag firar vi min mamma som fyller 60 med pompa och ståt.

Lördagen blir strand, kanske båt, lite mer strand och sedan en galen utekväll.

Söndag eftermiddag åker jag tillbaka till Barcelona och på kvällen flyger jag hem igen,

Måndag morgon: tillbaka på redaktionen.

Jag har ju glömt gå i taket inför beskedet att min litteratur noir-älskling Dennis Lehane (mannen bakom boken ”Shutter Island” för er som har noll koll) SLÄPPER EN NY BOK I KENZIE-GENNARO-SERIEN! Herregud. Jag fick hjärtflimmer när jag läste det. Typ andas genom en papperspåse från Pressbyrån i tio minuter.

Senast Dennis Lehane släppte en bok i min älskade favoritbokserie var 1999. Nu, 11 år senare, är det dags igen alltså.

”Moonlight mile” ska boken heta och släpps den 2 november. Dessutom är det är fortsättning på ”Gone baby gone” (som också är den enda filmen gjord på Kenzie-Gennaro-serien) och tar vid 13 år senare.

Jag är i princip i upplösningstillstånd.

I dag har det varit Jakob Hellman-bonanza. Dagens tidning innehöll lång intervju, lunchen ägnades åt Hellman-spekuleringar, eftermiddagens soundtrack var alla låtar från ”… och stora havet” och nu i kväll plågade jag mig igenom ”Allsång på Skansen” bara för att få se ekorrögda Jakob Hellman stå där med sin gitarr och sjunga ”Hon har ett sätt” på scen.

Det är alltid konstigt med musik som man har älskat i över 20 år. En musikalisk resa genom en tredjedels liv. Mellanstadiefavoriten ”Vara vänner” vidare till tonårens ”Hon har ett sätt” (en sådan låt man önskade att någon hade skrivit om en själv när man var 16) och de långa bilresorna till Spanien då man lyssnade sönder den där skivan (igen) i sin freestyle.

Fortfarande är allt lika bra. Och ändå har Jakob Hellman bara släppt en enda skiva.

Den är magisk helt enkelt.

Finaste textraden i låten nedan:

”Natten är vacker och månen är full,
och du är som natten och jag är som månen
och du är som jag.
Du är allt jag vill ha.”

Hallon och jordgubbsmoothie på Götgatsbacken skildras bäst med Hipstasmatic. 

Det finns en massa anledningar varför jag älskar kvällspressen. Den inkluderande tonen, det pedagogiska utförandet där man punktar upp, förklarar bakgrund och ger mervärde med hjälp av tillägg, att man drar på bilderna och så vidare.

Men det roligaste är att man alltid kan ta saker långt, att man vågar vara rolig och att det är högt i tak så att säga. För inte skulle man göra ut nedanstående artikel på samma sätt med pratbubblor i DN eller Svenskan.