Jag har alltid varit besatt av horoskop. Under tidigt 00-tal köpte jag mitt hatmagasin Cosmopolitan bara för att få veta hur min månad skulle te sig. Jag läser alla horoskop jag kommer över; dagstidningarnas, Svensk damtidnings, de glossiga magasinens och ja, nu har jag börjat läsa avancerade analyser av stjärntecken på internet (något som lätt uppstår då internet ”tar slut” en vanlig tisdagsnatt).

Det var då något fruktansvärt slog mig. 

När jag läste den här sammanfattningen av vädurens stjärntecken (mitt), insåg jag att jag har läst exakt det där förut någonstans.

När sanningen kom i kapp mig trodde jag för en sekund att jag skulle avlida av skam.

Det är ju mitt personliga brev som jag skickar in med mitt CV när jag söker jobb. 

Jag upprepar: Jag skickar alltså in ett A4 där jag beskriver mitt stjärntecken till seriösa redaktioner i hopp om att få en anställning.

Jag har med andra ord läst alldeles för många horoskop och stjärnteckenanalyser i mitt liv så vädurens egenskaper undermedvetet hamnar i mina ansökningshandlingar när jag ska beskriva mig själv. 

Det, om något, är fullständigt sjukt.

Får väl bli en ny Saida, eller hon den där ”Sol-Britt ser svaren” som går i Allers eller Året runt eller vad det nu är för någon tidning.

Gud, dags att byta Maud Olofsson-klädstilen mot långa häxkjolar, hennafärgat hår, långa halssmycken med nån silverplatterad alruna som hänger och dinglar på magen och odla ett ohälsosamt intresse för rökelser och kristallanalys.

Typ bli ihop med en yngre man som sysslar med ”performance”?

Ryser.