Det tragiska i att jag såg halva Justin Bieber-filmen ”Never say never” på planet från USA men missade slutet då planet tydligen behövde landa och det enda jag kan tänka på sedan dess är hur mycket jag vill se klart filmen?

Det här är absolut inte friskt. 

Kan inte förstå hur jag en gång i tiden (läs: för två veckor sedan) kunde rynka lite på näsan åt att skriva Bieber-notiser. 

Nu drömmer jag om att starta en egen fan-tidning i hans ära. 

Nej.

Eller jo.

Eller NEJ.

Jag har hört från säkra källor att lågstadiekillar i Sverige kallar Justin Bieber för Justin Bäver för att reta tjejerna i klassen. Man bara: ”Eh, kom på något bättre suckers”.