I dag är en nedstämdhetens dag på Aftonbladet. En massa tjänster försvinner och stället känns just nu som medievarianten av hela havet stormar. 

Men någon som är ännu sorgligare är min kära vän och kollega Zandra. 

Eftersom detta yrke inte direkt betalar ut löner som kan jämställas med kungen, Peter Settman eller ens Ullared-Morgan så får man ta till desperata utvägar i bland. 

För några veckor sedan surfade Zandra genom internet efter ett par nya vinterskor. Då upptäckte hon att ett känt svenskt modemagasin lottade ut ett par varma skor – just sådana hon ville ha, men inte kände sig förmögen nog att köpa. 

Vår krönikör sätter sig då en vardagskväll, blandar sitt proteinpulver med vatten, tänder ett mysigt värmeljus och knåpar ihop en kreativ dikt som tävlingsbidrag. 

Hon ringde mig senare och läste upp den. Det var en bra dikt. Kanske inte Tranströmer men heller inte Marcus Birro.

I dag kom beskedet. 

Vinterskorna hade vunnits av någon annan. 

Och Zandra får frysa ännu en Stockholmsvinter.

Zandra just efter beskedet kom.