På Resume.se hittar jag den här puffen. Den första tanken är givetvis nyfikenhet på de spännande grejer Birro har att berätta som aldrig har skrivits tidigare. 

Med hög puls läser jag artikeln och hoppas på en teaser om hur Scherman tog in Birro i ett hemligt rum på TV4 och utförde kinesisk vattentortyr och hånläste Birros samlade dikter i den slamriga i lunchmatsalen under ”Kvällsöppet”-dramat i oktober. 

Men det verkar inte vara mer upphetsande än det här:

”Bland annat kommer han att skriva mer om det som hände när han fick lämna Kvällsöppet, och spelet bakom kulisserna när han medverkade i Let’s Dance.”

SÅ KLART!

Birro verkar ju vara en gullig människa, men att han nu uppenbarligen skriver en hel bok som bygger på hur snabbt skinkmackorna tog slut under ”Let’s dance”-repen och hur han helt enkelt fick nöja sig med en vanlig ostsmörgås är ju oförklarligt. 

Eller om den där gången då Tony Irving eventuellt inte hälsade på honom när de stod i toalettkö backstage i en längre reklampaus. Det måste ha svidit.

Men det smakigaste är säkert att Lennart Ekdahl en gång tog sig en kopp kaffe i något TV4-pentry och inte frågade Birro om han ville ha en påtår.

Så svinigt!

För allt annat har ju redan skrivits, vridits, vinklats och vänts på tusentals gånger i de båda kvällstidningarna och exakt överallt annars.

Man kan ju känna en viss ledsamhet inför träden som kommer att sätta livet till för det här.