Min kille är snäll. Eftersom jag är ganska klen på grund av magsjuka (eller vad det nu är jag går runt och drar på) så gick han ner på Ica och köpte två tomatsoppor, två Proviva jordgubb och en flaska Guds nektar (aka Brämhults hallondryck). Nu ska jag bli frisk. Imorgon ska jag nämligen på födelsedagsmiddag hos min killes föräldrar och jag har hört rykten om nyplockade kantareller. Can’t miss that, liksom.

Man blir lätt uttråkad när man är sjuk och därför har jag satt ihop en liten Suri Cruise-kavalkad. Mest är kavalkaden riktad till min mamma eftersom hon tycker att Suri är så söt. Själv lutar jag mer åt Shiloh-hållet bland kändisbarnfavoriter (för en sådan måste man ju självklart ha!). Är det förresten någon som någonsin sett ett foto av Suri Cruise där hon ser glad ut? Fast å andra sidan hade jag nog inte heller skrattat ihjäl mig om Tom Cruise var min pappa.








Alla bilderna från: justjared.buzznet.com

Usch, jag drog ju på mig oidentifierad magsjukdom i Spanien som blossade upp igen i fredags i form av hemskt illamående, noll matlust och en känsla av att någon knivhugger mig i magen var tredje minut (plus lite annat som ni inte vill veta). Sedan i lördags morse har jag ätit: Tre skedar yoghurt, en gurkskiva, en centimeter urgod födelsedagstårta, sex räkor, tre skedar fil, två cocktailtomater, en halv, halv hamburgare (några tuggor m.a.o), fyra skedar fil och nu precis en deciliter tomatsoppa med några spagettistrån i bitar, lite extra salt och en klick olja. De som känner mig förstår att det är allvar. Jag har nog inte ätit såhär lite sedan innan jag var född. Har googlat salmonella, campylobacter, shigella och ETEC. Jag verkar ha alla typ. Har sovit 36 timmar de senaste två och ett halvt dygnet. Har ställt in dagens och morgondagens åtagande och tror att jag går och lägger mig och sover igen nu.

Tre stavningstips till typ 90% av Sveriges bloggare – det heter:

Förrän – inte Förrens
Just det! – Inte Juste
Skit i det! – inte Skit idé!

Idag har det varit min syrra Annas födelsedag som har firats med en annorlunda typ av lunch, tårta hemma hos Anna och sedan fördrink in her place som följdes av restaurangmiddag vid Hornstull. Trots att jag hela dagen har mått väldigt kasst på grund av illamående och magkatarr så blev det ändå en trevlig dag. Grattis, lilla Anna igen (trots att klockan har slagit tolv redan!).

 
Anna och jag för några dagar sedan i Spanien

Här får ni ett roligt klipp från en Britney Spears-konsert i Las Vegas för några år sedan. Det vi hör i klippen är exakt det som Britney sjunger i mikrofonen som någon rolig en har spelat in (alltså inte det som går ut till publiken – det är friserat och singbackat). Nog för att hon inte är en skolad operasångerska – men ursäkta – hur dåligt får världens största popstjärna (som hon var då) egentligen sjunga utan att det hela blir Milli Vanilli liksom?

Igår vurpade min kille på sin cykel när han var ute och farligkörde i skogen. Han bröt något revben och kom hem med blödande ben och lera i hela fejset. Detta gjorde att han inte kunde röra sig när han väl hade gått och lagt sig. Det ledde till att jag inte fick plats i sängen när jag skulle gå och lägga mig och fick således bädda på soffan. Soffnatten var droppen som fick bägaren att rinna över av rygg -och nacksmärtor efter att ha sovit i fyra olika sängar under fem nätter och dessutom skapat nackspärr efter ryckig sömn på planet hem. Nu kan varken jag eller min kille röra oss. Han har det givetvis värre men herregud, jag är inte långt efter just nu. Krampen i min rygg är outhärdlig. Så blev alltså fredagkvällen – två trettioåriga, orörliga pensionärer i soffan. Ingen allsång. Inget vin. Bara smärta.

Alltså det är ju kul att bo mitt i stan och blablabla men herregud vad trött jag är på att bo mitt på en kissgata. Varje dag – oavsett om det är helg eller vardag ser jag åtminstone fem, sex personer kissa bakom bilar, i portar eller bara mot husväggen. Och då står jag inte och hänger ut genom fönstret 24/7. Om man har varit ute på helgen och droppar hem vid tre, fyra-tiden så innebär det också en medelsvår hinderlöpning längs trottoaren eftersom det inte sällan står ett tiotal snubbar och kissar. Tack och lov bor vi ungefär mitt på gatan. De som har portar längre mot Götgatan måste typ knacka kissarna på axeln vid porten så de kommer åt att slå koden för att komma in.
Förra sommaren såg jag dessutom en slökissare. Det var en gubbe iklädd mjukisshorts som korsade vår gata och gick mot vårt håll. Under tiden han gick över gatan drog han lojt ner sina shorts och kissade helt enkelt under tiden han gick. Märk väl att detta var mitt på blanka dagen. Jag tror jag skrek. Minns inte riktigt – hela upplevelsen känns liksom blockerad.
För tio minuter sedan stod en man i 60-årsåldern, typ på väg hem från ett möte, och kissade mot en bil. Alltså en helt vanlig människa – inte drogpåverkad eller dyl.
Polisen borde sätta ett par civila snutar på vår gata en lördagkväll och bötfälla alla kissare. Då skulle årsbudgeten för stockholmspolisen vara fixad.

Nu har jag fastnat i den svåra moment 22-situationen som alltid uppstår när jag ska laga mat till båda mina systrar, min kille och mig själv. Kortfattat kan man säga att vi inte delar samma matsmak. Själv äter jag typ allt (utom tonfisk på burk, inälvor, stora vita bönor och korvar och puddingar gjorda på blod). Två av de andra trilskas en del. Just nu ligger tankeverksamheten på grillade köttfärsspett med tsatsiki och fetaostsallad. Jag försöker ju minimera mitt kolhydratinnehåll. Det gick skitbra i typ fyra dagar i Spanien. Sedan tappade jag en hel burk salt i en biff stroganoff som jag hade arbetat med i ett par timmar och uppfylldes av en sådan depression som bara en Spagetti Carbonara kan bota. Lyckligtvis gick jag ändå ner två och ett halvt kilo på semestern fast det berodde nog inte särskilt mycket på kosten utan snarare på den svåra salmonellattack jag fick andra veckan då jag i princip kunde äta vad som helst (så länge jag satt på toa samtidigt vill säga). Det var en ypperlig bantingskur. Funderar just nu på att bara äta gammal mat i en månad så att jag går runt med ständig magsjuka och enbart lever på vätskeersättning. Då skulle jag nog snabbt nå idealvikt. Tyvärr låter den dieten inte helt hälsosam. Och gammal mat är ju inte urgott direkt. Kanske helt enkelt hoppar över det.

Igår när jag flög hem från Barcelona satt jag ensam längst fram på ett tresäte. Bakom mig satt en liten familj med en liten unge i ettårsåldern. Jag satt först vid fönstret men höll på att frysa ihjäl så efter ett tag bytte jag till mittenplatsen. Då hör jag pappan bakom mig säga till sin unge: ”Putte nu får du inte stå upp och rycka i sätet för tanten framför sitter där nu”. Jag var en sekund från att vända mig om, skrika något osammanhängande och slå en petflaska i huvudet på pappan – ni vet så att piloten hade varit tvungen att sätta ner planet i typ Frankfurt och jag hade hamnat på löpet i Aftonbladet med rubrik i form av: ”Agressiv svenska skapade tumult på flygplan – tvingades nödlanda”. Dock hade jag tagit ett litet piller mot min flygångest och orkade således endast dregla till lite extra och lägga på en bister min.