Ibland borde det vara olagligt att vara såhär söt! Blake Lively som spelar Serena Van Der Woodsen i Gossip Girl gör sig redo för inspelning av en ny scen. Kom på att jag har glömt bort att se de nya avsnitten. Tappade lusten efter det långa uppehållet på grund av strejken. Men god, mina ögon behöver en Serena-dos, känner jag.

Nu är det valborg redan. Solen skiner och och det är hur varmt som helst. Jag ska baka en paj fylld med vit choklad, mascarpone, philadelphia, grädde och socker. Den ska jag toppa med hallon. Det är ungefär den godaste efterrätten man kan äta men man får inte göra den för ofta då man måste räkna med en femkilosökning per bit. Ikväll ska pajen få följa med på valborgsfirande vid Telefonplan. Där blir det grillspett och vin. Och sällskap. (Inte bara jag, en paj och ett grillspett på parkeringen utanför Konstfack alltså). (Om ni nu uppfattade det så).

Gud vad det tar lång tid för mig att varva ner efter några dagars stress. Jag sitter fortfarande vaken men har åtminstone utfört något konstruktivt (på mitt skruvade sätt då). Jag läste den här artikeln om att en kvinnlig programledare hade åkt fast för grovt narkotikabrott och riskerar att skaka galler i ett par år framöver. Då var jag ju givetvis tvungen att ta reda på vem det handlade om. Det vet jag nu. Men jag kan inte säga det. (Misstänker att lagens långa arm alt. moderator kommer ta bort inlägget då).

Här är en bild på henne

Det har varit några bråda dagar här. Jag och min klassis Sarah har jobbat hårt på vår avslutningspitch på reklamskolan. Idag – en halvtimme innan lektionen började blev vi äntligen klara med både print, reklamfilmer och dagspressannons. Nu är min hjärna trött efter allt idéarbete men imorgon kan du få slå en signal, Lowe Brindfors!

Här skärs papper och klistras för fullt

Dator och Cola

Två tappra copybrudar

Nu börjar det dra ihop sig

Dagspressannonsen blev lite sned

Briljanta reklamfilmer

Idag promenerade jag från Skanstull till Kungsholmen och senare tillbaka igen. På vägen hamnade jag på Riddarholmen. Jag har efter ett decennium i Stockholm inte satt min fot där förut. Jag menar, man har ju sällan ett ärende på Riddarholmen såvida man nu inte är en utgiven författare på Norstedts eller ska upp med ett mordfall i Svea Hovrätt. Men idag befann jag mig alltså där och insåg att jag hade funnit en liten oas mitt i huvudstaden. Inte nog med att jag hittade Stockholms absolut äldsta byggnad (Riddarholmskyrkan från 1300-talet), jag fann också ett Gamla stan minus turisthorder, skabbiga souvenirnasare och undermåliga restauranger. Helt stilla och nästan folktomt var det – de små gränderna slingrade sig mellan medeltisbyggnaderna och vilken väg man än valde så hamnade man snart vid Mälarens vatten. Om ni inte har varit där så ta er en liten omväg dit. Ön är så liten så man är klar med sin titt efter en kvart.

Okej, jag har glömt säga att jag har en ny drömhund. Jag verkar överge mina små önske-bichon-frisés för de bedårande små fluffiga Pomeranian. Jag träffade en sådan liten hund idag och jag fullkomligt dog av cute overload. De är som små mjuka hårbollar som gör cirkuskonster. När jag blir gammal ska jag skaffa en.

Jag testade namngeneratorn på skoj med mitt och min killes namn. Den bestämmer vilka namn ens hypotetiska son eller dotter ska ha. Jag tänkte att det kanske skulle komma upp några vackra, coola namn som man aldrig har tänkt på förut. Jag hade ganska så fel. Det blev Evelina och Fridolf. Vem döper sitt barn till Fridolf? Jag tänker bara på en korpulente, Danny De Vito-dvärgväxta, hunsade seriefiguren Lilla Fridolf. Men, om man nu ska vara lite positiv såhär på söndagkvällen så var det ju bättre än Tindra, Kevin, Cassandra och Neo.

Min blivande son

Jag vet inte hur ni känner men själv ställer jag mig en aning tveksam till att äta vårkråka till middag. Vårkråka har serverats i mars månad på Tennstopet i Stockholm sedan 1971. Tydligen skjuter man kråkorna i mars då de återvänder från varmare breddgrader för då är det smala – av någon anledning smakar deras fett alldeles vidrigt. Sedan lägger man kråkköttet i rödvin ett par dygn så det blir surt och sedan serverar man det med cognacsås och pyntar tvåhundrafemtio spänn för kalaset (tydligen påminner smaken om lever). Dock behöver man inte oroa sig för att man får en skabbig sopkråka med gamla Big Mac-rester i magen för de här kråkorna skjuts på landsbygden under ordnade former. But still – jag skulle inte beställa kråkan. Jag håller mig till nötkött typ. (Förutom en gång då jag åt känguru). (Vilket var gott). (Och fasan gillar jag). (Och en kanin eller hare kan slinka ner om jag är artig och befinner mig i sydeuropa).

Är det inte väldigt fuktigt i vår huvudstad idag? Jag drabbades av medelsvår ansiktssvett vid en tur till Åhléns. Skulle egentligen sitta på en reklambyrå och sälja potatis idag men flyttade fram det projektet tills imorgon. Sitter istället och planerar en möhippa. Betydligt roligare. Pratade också länge i telefon med min fina gamla bästis Paula som brukar bo lite överallt i världen – nyligen hemkommen från Kuba. Vi diskuterade mindfulness, svartvitt tänkande och råstekt potatis bland annat.

Jag vann inte 159 miljoner kronor på Lotto igår fastän jag den här gången faktiskt spelade. Förstod inte riktigt hur man gjorde men pröjsade fyrtio spänn och fick någon deal av tobakshandlaren. Thank’s for nothing, liksom. Jag hade redan planerat allt jag skulle göra med de där pengarna – ni vet allt från att gå till CSN med en kappsäck pengar och slänga i deras fejja till fastighetsinvesteringar och värdepapper. Jag hann också planera in ett besök på Frantzén och Lindeberg där jag skulle provsmaka typ hallonluft, köpa en lägenhet till min minsta syrra och en Audi till min kille. Kanske skulle jag också botoxa min panna, skicka hela familjen till Bahamas eller liknande och köpa en hjälmkamera till min kille som han kan ha när han cyklar.

Oj, vilken god fredagsmiddag det blev. Först mina goda små crostinis med cocktailtomater och mozzarella och därefter Bucatini (som tjocka spagetti med hål i) Carbonara med massor av parmesan och färsk timjan. Till det en flaska Chianti classico riserva 2002.