Malin Collin

La Dolce Vita vs Hell i Stockholm

Inlägg av Malin Collin, reporter

När fulheten tar över

av Malin Collin, reporter

Det är meningen att jag ska gå  ut ikväll. Dessvärre är jag anskrämligt ful idag. Det är liksom ingen hejd på fulheten. I eftermiddags körde jag och min kille omkring och kollade lite ställen vi kan tänka oss att bo på och svängde då förbi vänner till honom för att se deras nya lägenhet. När vi ringde på fick jag hålla händerna för ansiktet och bara: ”förlåt att jag är så ful”. Det verkade dessutom som att folk i bilarna bredvid vid rödljus tittade och hajade till när de såg mig pga fulhet. Nu sitter jag med ett glas rött och lyssnar på Beach boys (I know) och vet inte vad jag ska ta mig till. Det enda sättet jag skulle kunna visa mig i stan är iklädd en burka men trots avsaknaden av detta plagg vill jag ändå träffa lite folk och typ socialisera. Men jag har lite huvudvärk och är hungrig trots att jag har ätit (glömde lunch så jag tror att middagen uppfattades som lunch av min magsäck och därav hungern). Men, vad fan, jag slökollar på en film med Nicolas Cage på tv. Det borde vara nog. Jag avskyr ju honom. What to do?

Tips på vad man kan göra med sin kille en hemmafredag…

av Malin Collin, reporter

Saker jag har gjort med min kille under fredagskvällen:

  • Ätit burkköttfärssås (vilket han refererar till som kattmat) medan han åt fryspizza.
  • Slökollat på Idol medan vi packade nästa tjugo (20) enorma Bolagret-påsar med kläder, foton, cd-skivor och gamla dagböcker (och f.ö läste jag att jag var killtokig i mellanstadiet och var kär i en kille ena veckan och nästa andra veckan – blev ihop, gjorde slut etc.)
  • Fick minneskollaps och trodde att det var lördag och frågade Niklas vad jag hade gjort idag och fick en mongoblick tillbaka och en White russian.
  • Googlade olika droger och tävlade om vem som kunde de bästa kemiska beteckningarna, undergrupper, pris/kilo på gatan och dividerade om det var Landskrona eller Norrköping som skulle vara de städer med mest heroinmissbrukare i Sverige.
  • Tittade på många filmer på youtube.com som alla handlade om olika cykelkrascher på Tour de France.

Nu är det dags att säga godnatt!

What keeps me up all night

av Malin Collin, reporter

Jag har det så oerhört besvärligt på fredagkvällarna. Det började för någon månad sedan då jag satt hemma i mjukisar i soffan och åt fett och socker och min kille gick och lade sig. Då knäppte jag på kanal 6 och hamnade i en serie som heter The Inside. Den handlar om en FBI-grupp som jobbar med speciellt våldsamma och farliga brott i L.A och jag fastnade såklart för den lågklassiga skräckblandade förtjusning som blod och bestialistiska mord brukar generera. Nu har det blivit på det viset att jag måste se den här serien varje fredagkväll. Innan började den vid midnatt men sedan sexan började reprisera Dexter vid den tiden börjar inte The Inside förrän vid ett. Detta betyder att jag aldrig kan gå och lägga mig förrän efter två. Som tur är har det bara gjorts tretton avsnitt av denna serie och de borde snart vara visade. Kanske får sova någon gång i juletid.

Ostfrallor

av Malin Collin, reporter

Då och då köper jag ett gäng frallor som vi kan avnjuta till frukost. Själv är jag sedan barnsben överförtjust i vanliga frallor med vallmofrön. Däremot brukar min kille i tid och otid tjata om sitt all time favourite-scenario – att på en gnistrande vintersöndag åka längdskidor och sedan slå sig ner för att avnjuta varm choklad och ostfrallor. Eftersom han ofta drar upp denna friluftsångestens drömscenario så har jag utgått ifrån att han älskar ostfrallor (alltså frallor med ost upp på) och köper således alltid flera ostfrallor till honom. Av någon anledning så tar vallmofrallorna i påsen alltid slut men ostfrallorna lämnas kvar. Idag fick jag reda på mysteriet. Han gillar inte ostfrallor, utan syftar på vanliga frallor med ostskivor på. Men då heter det ju fralla med ost och inte ostfralla.

Hysteri

av Malin Collin, reporter

Alltså, min mentala status befinner sig i uppror. Nu ska jag alldeles strax hetsa vidare på lägenhetsvisning och sedan hjälpa till att planera total homestaging för oss vilket inkluderar målning av ett helt rum bland annat. Jag skulle behöva en ordentlig injektion Dormicum just nu. Det skulle förmodligen få mig att bara promenera lika snabbt som en vanlig bil på landsväg, få mitt tal att bara låta som Kalle Anka och sänka min puls till 300 slag/minut.

Synd att jag inte kommer ihåg om jag ens gillar svärdfisk så värst mycket

av Malin Collin, reporter


Jag fyndade fyra svärdfiskfilér för ett tag sedan (styckfrysta) och tänkte laga till dem i morgon. Jag har varit urnöjd över klippet jag gjorde med tanke på att utbudet på svärdfisk inte brukar vara överväldigande. Nu kom jag på att jag nog egentligen inte är så hemskt förtjust i svärdfisk. Den är ju nära släkt med tonfisk och således mycket fast i köttet och blir dessutom lätt alldeles för torr om man inte plockar den från pannan i exakt rätt sekund. Jag tänkte att baconströssel och timjanskum skulle vara gott till. Nu känns dock inte rätten alls lika lockande längre. Damn!

Hur jag kom fram till att jag är en potentiell diktator, eller hur Hells Angels-uppväxten har påverk

av Malin Collin, reporter

Igår kom jag till en obehaglig insikt när jag följde budgivningen på en av våra drömlägenheter.

Jag: Det är ju lite synd att de inte skriver ut namn och adress på den där agressiva budgivaren som verkar ha obegränsat med pengar.

Min kille: Vadå då?

Jag: Tja, då hade man ju kunnat åka dit och liksom tysta den för alltid. Då hade man ju kunnat få lägenheten.

Min kille: Ursäkta?

Jag: Ja, man behöver ju inte döda någon, men kanske hota tillräckligt så han drar sig ur.

Min kille: Skoja att din uppväxt med Hells Angels som grannar har satt djupa spår.

Jag: Helvete, jag har undertryckta diktatoregenskaper. Ge mig aldrig makt!

Det är mycket nerver inblandade när man tänker att någon okänd ska kissa i ens toalett

av Malin Collin, reporter

Nu har vi haft en mäklare här i en timme och en kvart. Mitt hjärta slår dubbelslag och min kille verkar på panntemperaturen att döma gått in i en chock. Bostadsaffärer verkar tufft för våra nerver. Det är en sak att sälja stora saker som man inte är känslomässigt bunden till. Ens hem är däremot lite svårare att ställa sig neutral till. Vill man liksom att någon annan ska kissa i ens dyra toalettstol? Nu ska jag laga färsbiffar och gråta lite över att lämna SoFo. Måste fundera på hur avskeds-julgruppen till indiern i huset bredvid ska se ut. De kommer ju för sjutton att gå i konkurs utan Tikka masala-Malin i kvarteret.

Drömlyan

av Malin Collin, reporter

Eftersom vi är på lägenhetsjakt så har jag och min kille brainstormat fram den ultimata drömlyan. Vi tänker att vardagsrummet ska gå i tegel. Alla väggarna ska vara i vackert mexitegel och dörröppningarna ska vara sk ”pizzeria-valv”. I vardagsrummet funderar vi också på att sätta upp en darttavla och kanske till och med en snygg bar. Det blir roligare rent umgängesmässigt. Sovrummet kommer jag att ta mig an och göra till en gillestuga möter fjällstuga. Det ska vara ett rum helt i furu. Både golv, väggar och tak ska prydas av detta Sveriges träslag. Sedan ska jag styla hela hemmet med fyra kassar prydnadssaker från ÖB (billigt och snyggt). Jag tänker vackra glasdjur på virkade smådukar. Kanske är det läge att önska sig Swarowski-Ankeborg nu? Det är ju en dyrgrip man länge har suktat efter.

”Oj, en snygg tjej på tv! Nej, då måste jag begå självmord!”

av Malin Collin, reporter

Något som irriterar mig är människor som ständigt drabbas av moralpanik och förfasas över än det ena och än det andra. Det är en sådan waist of energy att bli upprörd över samhällets alla fenomen. Själv orkar jag inte höja på ögonbrynen när jag ser fjortisbrudar med bekräftelsebehov på tunnelbanan, punkare på plattan, Vatos locos-inspirerade killgäng utanför 7eleven eller emo-barn i grupp. Ungdomar och vidlyftigt beteende har alltid funnits och kommer alltid att finnas så länge det finns ungdomar. Det är inte värre eller bättre än vad det alltid har varit – det enda som förändras är samhället vilket gör att fenomenet visar sig på olika sätt i i olika tider. Jag vägrar bli en ”vargen kommer”-pensionär som gnäller på allt. Det finns ingen som tar en sådan person på allvar. Hellre satsar jag på min livsdevis ”välj dina strider” och blir istället ordentligt upprörd över ett fåtal saker som faktiskt spelar någon roll.

Dagens största gnällkärringar är utan tvekan mullorna i Afghanistan som tappade allt när de såg Shakiras musikvideo. De förfasades så mycket så att de tänker stänga av tv-stationen som visade den. Inte nog med det – videon ska dessutom visas i utbildningssyfte enligt en regeringsvänlig tidning:

– Inslaget med Shakira kommer att visas på talibanernas träningsläger för att motivera omogna ungdomar att offra sina liv i självmordsattacker mot det syndiga samhället.

Que? En snygg kvinna rullar på höfterna på tv och detta ska få ungdomar att begå självmord/mord. Skoja om moralpanik på allvar. En annan idé som Afghanistans regering kan få av mig är att de helt enkelt kan skita i den där videon och gå vidare med sina liv och göra något vettigt. Det här är inget annat än fundamentalt fjanteri.

Sida 247 av 392