Har ni märkt att den tropiska värmen är borta? Den där ÖDESMÄTTADE stämningen som liksom låg över stan i flera veckor. Herregud, det var så varmt så jag nästan fick lust att skriva en deckare. Är det inte alltid så i deckare att det antingen är dallrande het innerstadsmiljö eller årets mest iskalla snöstorm på landsbygden?

Tropisk juli inne i Stockholm. Avfolkat, alla är ju bortresta på semester. McDonald’s-skräp som lojt fladdrar i den hårfönsvarma vinden. De kvarvarande människorna har saktat ner, går långsamt och är klädda i strandkläder. Dallrande varm asfalt. Lukten som alltid uppstår när värme möter stad: torr avloppslukt, svett blandat med oidentifierbar citron, grill på långt avstånd och så den där heta asfalten givetvis.

Bara ett bestialistiskt mord saknas. Gärna en kropp i flera delar varav exempelvis en arm återfinns vid någon badbrygga på Reimersholme. Sedan en polis. Lätt alkoholiserad, frånskild, hård men rättvis, arbetsnarkoman och med en speciell böjelse för en viss småkaka eller maträtt. Ensam naturligtvis.

Ni ser – synopsis är redan färdigt. Snart kommer deckaren i en butik nära dig.

I går stod jag och min syrra Mia i kön på Hemköp. Framför oss stod en man i 40-årsåldern. Mia och jag pratade på om ingenting och plötsligt blev i avbrutna.

Mannen: Ursäkta, men vad är det för dialekt ni pratar?

Jag: Skånska heter den.

Mannen: Jaha! Är det ”riktig” skånska alltså?

Jag: Det tror jag.

Mannen: Ja, den lät så konstig bara.

Jag: Ok.

Mannen: Kommer ni från Ystad?

Jag: Nej, från Helsingborg.

Mannen: Jaså, Helsingborg…

Jag: Ja.

Mannen: Men tycker ni inte att stockholmska låter konstigt nu när ni är här?

Jag: Well, jag har bott här i 12 år så näe, inte särskilt. (tänker: eh, annars kan man ju ha hört stockholmska på tv eller eventuellt radio och annan etermedia förut)

Mannen: Oj! Jaha! Jag trodde ju att ni var turister!

Jag: Nej.

Mannnen: Okej.

Jag: Okej.

Skoja att karln hade en turistagenda. Han bara: ”Nu ska jag få turisterna att tro att här i Stockholm står man och småpratar i kön på mataffären. Då verkar stockholmarna avslappnade, härliga och eventuellt kontinentala”. Man bara: ”Eh, nej. Första gången it ever happened på tolv år förutom en heroinist på Klippet vid Fridhemsplan innan de byggde bort knarkplattan någon gång på nittiotalet. I Skåne däremot – åk dit om du vill snacka – that’s where it happens”.

En gång för länge sedan i mitten av nittiotalet spelade Suede på Olympen i Lund. Jag var där och hade kvällen till ära tillverkat en egen Suede-tröja av en vintage-t-shirt, klister och silvriga paljetter (dagen därpå slog det mig att den aldrig skulle gå att tvätta så det var lite av ett engångsplagg). Annars svart från topp till tå och någon Broder Daniel-stjärna påklistrad strax under ögat – så som man jobbade på den tiden liksom.

I alla fall. Förbandet var Strangelove – ett obskyrt indieband signat av Blur-skivbolaget Food Records. Vi hånade sångaren lite i tysthet på grund av hans Brett Anderson-komplex men av någon anledning kunde jag aldrig sluta tänka på låten ”Time For the Rest of Your Life” som var deras ”hit”.

Eftersom detta var i internets vagga fanns det inga möjligheter att få tag i Strangeloves album på sådana vägar och i Helsingborg var det ingen som var sugen på att köpa in ett osäljbart album. Flera månader senare var jag på sportlovsresa i Stockholm och bläddrade bland skivor i indie-importavdelningen på Mega store på Sergels torg. Där hittade jag skivan för en tvåhundring. Tänk att detta var femton år sedan och förstå hur dyr den var. Men jag köpte den bara för att kunna lyssna på just ”hiten”.

Och i dag kom jag att tänka på den igen. Och låten är fortfarande helt okej. Eller döm själva.

Systrarna Collin på väg till Suedekonsert 1995. Den egentillverkade Suede-tröjan skymtar.

I dagens samhälle skärmdumpar Fina Morgontidningen Facebook och skriver en artikel. Vad väntar i morgon? En kvällstidningsbilaga (24 nummer/år exempelvis) med ”Före detta dokusåpadeltagares samlade Twitterflöden – med analys signerad profilerad feature-kolumnist”?

Nu när valet börjar närma sig med stormsteg tycker jag det är viktigt att hänga med i debatterna och gå till botten med vilket parti man ska lägga sin demokratiska röst på. Till hjälp har jag dagstidningarnas utmärkta partitester. Nu har jag gjort två olika och fått två resultat som jag av uppenbara skäl måste analysera sönder och samman.

Man bara eh? Vad ska jag rösta på baserat på detta? Jag har ju inte ens ett block som stämmer om man slår ihop det. (Mitt värsta: jag verkar vara mer KD än F!). Vi får väl enas om att jag är socialliberal i alla fall.

Helt ärligt, hur ofta är det över 30 grader klockan kvart över åtta på kvällen i Sverige? Jag klagar inte utan låtsas att jag är i vår spanska by eftersom jag bara kommer att få vara där i fyra dagar i sommar. Har tagit ett dopp och sedan sänkt en kanna sangria och ska snart äta middag. En timme senare och det hade nästan varit riktig spanientid middagsmässigt.  

Lunch på landet får man serverad på det här sättet! Nu ska jag läsa tidningen och sedan fortsätta att sola och bada. Typ paradiset. 

Dagens roligaste blogginlägg är utan tvekan detta. Nu vill jag bara byta bildbyline och se ut som Ginger Spice i Aftonbladets reporterversion av Spice Girls.

Dagens bästa: att hämta ut tre nya böcker som man fått beskrivet som ”mina topp tre favoriter” av sin kompis Madeleine som inte bara är en svinbra musikredaktör utan även bibliotekarie. Älskar att ha potentiellt asbra böcker olästa.

Eftersom bilden är spegelvänd är böckerna följande: Illusionisten av John Fowles, Middlesex av Jeffrey Eugenides och Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm.

I kväll har jag druckit Cava med mina Aftonbladet-kollegor på Morfar Ginko. Allt som allt var både Nöje, Webbnöje, Wendela och Allt om Stockholm representerade. Till slut dök även Expressen och Dagens nyheter upp. Kvällstidningsnäsorna spottade inom kort en viss superskådis vid namn Joel Kinnaman i baren vid en beställning. Borde vi ringa in till respektive redaktioner? Nej, vi tog in ännu en flaska Cava och pratade i stället om rockstjärnor och festivaler.

Hur mycket kan man älska sommarkvällar? (Även om det råkar regna men ändå vara 25 grader varmt).